Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKIR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skjàpa, id. Jtl. Skeppa, v. a. o. n. 1 lemna eller
mottaga kreatur (kor, får) till utfodring under
kortare eller längre tid. Deraf te skepans el. te
skeppans, då kreatur på kortare eller längre tid
äro mottagna mot ”avrad” (d. ä. viss lega,
vanligen ett halft pund smör). Hs. (Bj.. Db.). Fsv.
skipa el. skepa (ipf. skop el. skipadje), ordna;
förordna, förvalta, inrätta, utarrendera (jord) etc;
fn. skipa.
SKIR, skir-tvätta, s. skär.
SKIRKA, v. n. 1 skärra; säges om det
gnällande oljud, som en osmord spinnrock gör. Bl.
SKIR-LJUDAD, adj. som har knarrande,
skärande ljud. Ul. Jfr skär.
SKIRSPA, s. skörspa.
SKIRTA. f. skjorta. G. Skurta, f. Bhl. Fn.
skita, skyrta; e. shirt.
SKITA (sket, skitiđ), v. n. göra sitt tarf. Dl.
Skäita (pr. skäitur, pl. skäite, ipf. skait, pl. skitu,
sup. skiti), id. G. Fn. skita; fe. scitan; e.
skite<sc></sc>; fht. scizan, scizzan; nht. scheissen; holl.
schijten; d. skide; frans, chier.
Be·skeden, adj. nedträckad. ”Den sóm ä
för-veden, han bler beskeden”. Ordspr. Sk.
Fht. bescizan, v. a.; nht. bescheissen.
Bo-skit el. bo-fis (pl. -ar), m. sista
kycklingen, som utkläckes; sista grisen, hvalpen,
kattungen, som födes. Fl. (Nl.).
Ränne-skita, s. rinna.
Rännsket-stilla, f. blodrot: Tormentilla
erecta, L. Götal. Gl. sv. (Bromel)
rännskietstilla, blodrot, blodstilla.
Sket, m. smuts, lort; lappri. Ög.,vg. Than
skiten (uttal, stjiten), hin onde. Fl. (Värö).
Fn. skítr, m. träck; n. skit; d. skid; ns.
schite; nht. scheisse; holl. schijt.
Sket·hål, n. arshål. Vg.
Skettna, v. a. 1 orena. Vg. N. skitna,
blifva smutsig.
Sket-åkare, m. flackare, dålig menniska. Vg.
Skid·färi(g) adj. smutsig )( ren-färig.
S. Sk. D. skidenfærdig.
Skiss-sjuk, adj. plågad af utsot. Vb.
(Nysätra).
Skit·oL, n. stickord, speglosa. Ul.
Sket-ol, Vg.,ög.; skett·ol, n. id. Hs.
Skitter, skidig, adj. skitig, smutsig, oren.
S. Sk. Sketen, Vg.,ög.; skitå. Fl. (Öb.);
skjitun, id. Dl. Fn. skítinn, skítugr; n.
skiten; d. skiden; n. schitterig.
Ur-sketa, f. häftig utsot. Ög.
Ut-sketen, adj. af utsot blek och mager. Vg.
Al-skiva, f. bordekifva af al. Sm. Fn.
skífa, f. skifva.
Skjalg el. skjälg, f. ärtskida; skidfrukt.
Ärta-skjalg, f. Vb.; ärt-skjälg, f. id,
Tomskälg, f. tom ärtskida. Åm.
Skjalgäs el. skjälgäs (ipf. -ä), v. d. 1)
vrida sig, blifva krokig; 2) förvrida ansigtet,
göra fula åtbörder med munnen, grina åt
någon. Vb.,åm. Skjägläs (uttal, stjägläs), id.
Nb. (Lule). Fn. skjálga, göra skef, skelgja, id.
Skjulas (ipf. skjulast, uttal, stjulas, stjulast),
v. dep. blifva sned; eg. om trä, bräder o. d.
som under torkning blifva vinda. Fl.
(Öarne i Qv.).
Skjäla, v. n. 1 gå på sned, vara snedt. Hl.
Skjälgt (uttal. stjälgt), adv. snedt. ”Skåd
skjälgt”, se snedt. Fl. (Öb.).
Fógla-skjarre, f. åkerspöke. Sk.,hl.
För-skjarra, v. a. 1 skrämma, göra yr,
vild. ”Han ä alldeles förskjarrad”. Skjarra
ópp, v. a, 1. id. ”Skjarra inte ópp hästarne”!
Sk.,hl.,bl.
Hórsa-skärra, s. hórs.
Häst·skärr, m. i. q. hórsa-skärra. Vb.
Skärta på, v. a. 1 skynda, drifva på. Sm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
