Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKRID ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marken, och förmenas deras flyttning från en
gård till en annan förebåda olycka för den
gård de lemnat och lycka åt den gård dit ett
skre flyttar. Ett skjortkrageband, hvaröfver
ett skre krupit, förlöser både qvinnor och djur,
enligt den uppfinniuningsrika vidskepelsens
försäkran. Hs. (Db.). Dessa maskar, larver af
Tipula Thomæ, Linné eller Sciara Thomæ
tåga i en lång sträng så sakta fram, att de
kunna behöfva en hel dag för att komma öfver
en landsväg. Den oräkneliga skaran af dessa
larver likna ett tvärhands bredt silfverband eller
bälte och har ett glänsande utseende,
förorsakadt af solstrålarnas brytning emot den
glatta rörliga maskkedjan, som derigenom skiftar
hvarje ögonblick i omväxlande blänkande
färger. Namnet silv-skräd, silvskräds-tåg. Fl.
(Öb.), selv-skre el. sölv-skre, n. Vb., härleder
sig troligen af vidskepelsen, som diktat att
någon silfverskatt ligger förborgad i jorden,
der denna maskkedja nedkryper till
undergående af förvandling till pupor, hvarföre
mången, hvilken får se ett sådant selv-skre, tror
sin lycka vara gjord. Kóppar-skre, n. omtalas
äfven. Insekten kallas jemväl skre-fä, n. Hs.;
skred-fe, n. Jtl. och eljest här-mask, m. (nht.
heerwurm). Några Lepidopter (Bombyx
processionæa, nentria m. fl.) företaga äfven dylika
vandringar. Skraiđ, n. skridande, sig framåt
rörande mängd. Dl. (Mora). Fn. skriđ, n.
skridande, krypande; skreiđ, f. skridande, sig
framåtrörande mängd; <i>skriđ, kvikindi,
krypdjur; n. skreid, f. framskridande hop, flock.
Skrenut, adj. halkigt, slipprigt islupet. Vb.
Skretta, v. n. 1 halka. Sk. (Harj.).
Skridil, m. som ej väl kan gå. Dl. Fn.
skridi m. qui serpit, perreptat.
Skrikka, v. n. 1 1) skrida, flytta sig.
”Sola skrikkar se”. Sm. (Vestbo); 2) glida,
halka, vackla åt sidan. ”Hölasset skrikkar åt
venster. Skrikka åt sidan”. Allm. I några
Göta-munarter skrekka, id. ”Vagnen har skrekkat
ur gestansen”, ur sin rätta ställning Sm.
Skrikk (ipf. o. sup. -a), åka skridsko. Fl. (Öb.):
3) vrida ur led, vricka. Vm. (Norbergs s:n). Isl.
skrika, vackla, glida; fht. scrican, screccan,
hoppa, vackla; n. skrike, skrikast, glida, vackla;
ns., nfris. schricken, springa upp; skrida.
Skrikk-sko, m. skridsko. Dl. Nht.
schritt-schuh.
Skrilla. 1) v. n. 1 a) halka, slinta, kasa,
snafva. ”Skrilla i kull”. Kl.,öl.,nk. Skrela,
id. ”Han skrelade på isen”. Sk.; b) åka
skridsko, gå på skridsko. Nk. Skriill el. skrell
(ipf. -ä). Nb.,vb. Runö, Vormsö; c) (såsom i
riksspr.) taga språng och åka på fötterna utåt
hal is; 2) v. a. rensa (ärter, lins) med duk,
spänd öfver tallrik. S. Sk. Skrilla är
ljudsämdt af skridla.
Skrill-sko, m. skridsko. ”Åka skrillsko”.
Vm.,sdm.,nk. Jfr spring-sko, skrinn sko.
Skrinna 1 (ipf. skrann, sup. skrunnit). v. n.
glida, halka, åka kälke. Sveal., fl. Rdq.
1, 180; 2, 623. Skrinn (ipf. -ä), gå på skridsko;
skreen (ipf. skreent), halka, slinta. ”Ji skreent
på isom å fåll”. Vb.; skrajna, id. Sk. (N.
Åsbo). Skrinna, v. n. 1 flyta på vattnet, t. ex.
som en gås. Sm. Fn. skriđna, v. n. (svag
böjn.) glida.
Skrinna 2, f. skrinda, släde. Allm. Skrynda,
f. Dl. (Mora); skrynna, f. Ög.; skrynnä. Nk.,
skräjnda f. id. Nb. (Ö. Cal.). Fsv.
skriþanda, f.? skrinda. UL.; fe. scrid, åkdon.
PAUS
Skrinn-brann, m. skrindslå. Hs. (Db.).
Jfr brannd.
Skrinn-sko, m. skridsko. Ul.,fl.
Skritt, n. ett träkors, som sättes under
stärten på en väderqvarn, då hon vrides. Sk.
(Vemm.).
Skritta, v. n. 1 gå fot för fof, i skridt. Kl.
Skranta, f. sluttning på en backe; liten
stenhäll. Sk. (N. Åsbo). D. skrænt, stel
brink, sluttning; skred, adj. brant, sluttande.
Skräss-stang, f. skridstång; begagnas af
sjelskyttar. Fl. (Öb.).
Sål skreen, s. såla 2.
Skrift-hald, n. husförhör. Fl. (Pargas).
Skramp, adj, utmagrad; om hästar. Hs.
Skrampig. adj. mager och torr. Sdm. (Ornö).
Skramper, m. mager häst. ”En gammal
skramper”. Sveal. D. d. skrampel, magert
kreatur.
Skrimp, m. mager äng. Vg.
Skromp (ipf. -ä) v. n. skrympa, krympa,
torka ihop, blifva mindre. Vb.
Skrompen, adj. skrynklig, skrumpen. Sk.
Skrumpen, adj. (eg. p. p.) 1) (Såsom i rikkspr.)
id.; 2) borttagen, lam. Sdm.,sm. D.
skrumpen, rynkig (Moth).
Skrompna, f. magert kokreatur. Sdm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
