Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SKRÅ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skrå-buk, m. 1) insektlarv i allmänhet; 2)
skråpuk, masque. Vg. Skrå-bokk, m. id. Sm.
Skrå-dókka, f. spöke; utspökadt qvinnfolk:
skällsord. Vl.
SKRÅ 5, n. järnskräde; odugliga metallbitar,
skrot. Järn-skrå, n. Ög.,hs.(Ljusdal): skro, n.
id. Järn-skro, skro-jär, n. Hs.(Db.). N. skrå, v. a.
klyfva; i synnerhet om järn. Jfr skrot 1.
Skrå-låda, f. låda der sådant afskräde
förvaras. Ög.vg.
SKRÅ, skråa, s. skråe.
SKRÅE, m. 1) klen, svag menniska; stackare,
usling; pjåk. ”Din gamle skråe. Dä ä’n skråe.
inte órkar ’n någe”. Svea-, Götal. Skrå, n.
stackare, usel eller sjuk menniska, karl eller
fruntimmer. ”Dä stakkars skrået. Gräbbe-skrået ä
så rädd, når dä bler mörkt”. Sk.: 2) dålig
arbetare; 3) dålig, trätgirig menniska. Vg.,dls.;
4) narr, tok. Ög.,sm. D. skrog, n. skrof; usel,
gammal skröplig, nödlidande menniska; nfris.
skrog, ”ein armseliges gerippe, an dem nichts
als haut und knocken ist” (Outz. 325); skot.
skrae, ”a thin meagre person”; e. scrag, Jfr fn.
skrjádr el. skrjođr, m. rädd karl, stackare.
Skråa, v. n. 1 gå såsom sjuka och svaga
menniskor pläga göra, vara sjuklig, matt,
hängsjuk. ”Inte ä han just liggan(d)es, men han
går der å skråar. Han hostar å skråar”.
Nk.,vg. Skro, v. n. Nk.; skrota, v. n. 1. Nk.,sdm.
Skrå-ek, m. gammal sjukling. Ul.
Skråen, m. def. hin onde (i lindrigare
svordom). ”Hvem skråen tog ve vantär? Dä va
skråen”! Nk.,vg.
Skrå-fälling (pl. -ar), m. 1) ömtålig,
sjuklig, svag menniska. ”Att han. sóm ä en
tókken kär (hårdt k), ska ha tókkna
skråfällingar te barnungär”! Nk.; 2) slarfver,
pratmakare. Vg.
SKRÅKKA, skråkkug, s. skrinka.
SKKÅKKED, adj. sjuklig, skröplig. Sk. Jfr
skråe.
SKRÅKK-NÄTTER, f. pl. frostnätter omkring
d. 10. aug. Hs. Jfr skrinka.
SKRÅLA, v. n. 1 gråta öfverljudt; om barn.
Åm. Skrål (ipf. ä. Vb.,nb.(Ö Cal.); skral (ipf.
o. sup. skralt), 1) id. Vb. (Burträsk, Löfånger
m. fl.); 2) bräka; om får. Vb. (Nysätra). Fsv.
skröla skråla; ns. schralen.
Skråler, m. skrålare. Ög.
SKRÅLAL, s. skräla.
SKRÅLL, skrålla, s. skrylla.
SKRÅ-LÅDA, s. skrå 5.
SKRÅM, n. stomme, kropp o. d. af obehagligt
utseende och ofullständighet, t. ex. gammalt hus,
hvars tak och innanredniug är borta; skeppsvrak,
större vagnar. Sdm. Jfr skrymma.
SKRÅM-IS, s. skrum.
SKRÅMMA, f. skråma. Götal. Fn. skráma;
d. skramme; n. skråma; nht. schramme; holl.
schram.
Skrämma, v. a. 1 göra skråmor, rispa.
”Katten har skråmmat honom”. Sm. N. skråma;
ns. schrammen.
SKRÅMT, skråmta. s. skrymt.
SKRÅNGLA, skrånglig, s. skrangel.
SKRÅNING, s. skrä.
SKRÅP, m. hästhofsört: Tussilago farfara. Åm.
N. skråp. Petasites frigida. Jfr <i>skravagräs,
skroma, skräppa 3.
SKRÅPA, skråpa utm v. a. 1 kläda sig på ett
tillgjordt sätt. Ög.
Skråpa, f. 1) påklutad qvinna; 2) skräpig
qvinna. Ög.
Skråp-ansigte, n. masque. G.
Skråperi, n. fåfänglighet, tokenskap. Ög.
SKRÅ-PESE, m. upptuktelse. Sk. (Källstorp
i Vemm.).
SKRÅPP (ipf. o. sup. -ä). v. n. knarra. ”Hä
skråpp ti stövlom då’n går å spank”. Vb. Jfr
skräppa 1.
SKRÅ-POGGA, s. pugga.
SKRÄ 1. v. n. säges om ett sätt att hugga
fisk, då han hugges på mycket klart och stilla
vatten. ”Fara på skrä. Ja har vatt ute å skrät
i da”. Bl.(Medelstads, Östra h.).
Skrä-ål, m. ål, fångad med ljuster (nubba)
under sådant fiske. Bl.(Medelstads h.).
SKRÄ 2, s. skrå 1.
SKRÄ el. skräa (ipf. skrädde), v. a. 1) eg.
sönderskära, krossa: 2) skräda, mala (groft eller
fint); 3) rensa; 4) bila, släthugga timmer och
väggar; 5) förkasta, rata, försmå (mat eller
foder). Allm. Skrä (ipf. skrädd), id. Vb. N.
skrä, mala groft; d. skråe; nht. schroten; ns.
schroen, id.; schraden, schrâen, sönderskära, mala
groft; fht. scrôtan, skära, klippa; swz. schreiten,
mala groft; moes. skreitan, sönderrifva; fsax.
skritan, id.; d. d. (Slesvik) skrede el. skre,
skräda (Kok 1, 364); fe. screadian, præsecare; skot.
screed; e. shread, shred.
Skråning, m. grofmalet korn och hackelse. Sk.
Skrädlig, adj. matgrann, nogräknad på
mat. Fl. (Ingo).
Skräder, f. pl. hvad som frånskiljes säd
vid malning; sådor. Ul.
Skräd-snod, f. snöre hvarefter man
skräder timmer. Sm.
Skräe (pl. skräer), n. afskräde; det oduglit
ga som skrädes af, egentl, af kött innan
desättes på bordet. ”Leva af skräer. Äta sej
mätt på skräer“. Sm. E. shred; fris. shrêd,
schred; gael. syraid, sgrait, f.
Skräen, adj. (eg. skräden p. p.) matgrann,
granntyckt. Nk.
Skrä-mjöl, n. finsiktadt mjöl. Sm.
Skrä-yks, f. stor timmermansyxa, yxa
hvarmed man skräder, bilar. Ög.,vg.
Skräder-rea, f. kjortelsprunn. Öl.
SKRÄK el. skrek (def. -jen), m. kråkris;
frukten af Empetrum nigrum. Jtl. Skräkon med s
till omslag, af kräkon. Kräk-ling, m. Vg.;
lóppe-ris, n. id. Sk.
SKRÄKKA 1 (pr. skräkker, ipf. skrakk, sup
skrukki), v. n. 1) glida med ryckning. Vl. Jfr
fht. screccan el. scrican, scriechen,</i> uppspringa,
hoppa; scric, m. språng; screcco, m. gräshoppa
(Graff 6, 574, 575); fh. skrykkr, m. hastig
rörelse, starkt ryck; 2) (svag böjn.,ipf. skräkkt)
knaka, knäppa, braka. Om en laddstock af trä
häftigt blifvit införd uti kalibern af en bössa, så att
någon knäck hörts, hvaraf man förmodar att han
fått skada, heter det att det skräkkte (skräkkt’) i
densamma. Om ett tåg, hvarmed tyngder
medelst block eller annorlunda uppfordras, brakar,
säges att det skräkker i tåget. Om under rodd
en åra brakar till, så att man förmodar att hon
fått någon bräcka, heter det att det skräkker i
åran. Då under storm masterna braka, får man
höra: ”hä va en hisklig blåst, så än e skräkkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0633.html
