Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKUS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKUSS, skussa, s. skjuta, skjuva.
SKUT, skuta, s. skjuta.
SKUTA, f. ringeldufva. G. Bornh. skuda,
skogsdufva (Adler); wal. ysguthan, f.
SKUTA-ONGE (skeuta-onge), m.
skeppsbarkas. Nb. Fn. skuta, f. skutat af skjótr. adj.
SKUTNA, v. n. 1 minskas. "Vattnet skutnar
i åna". Vg. Fsv. skotna, aftaga, minskas.
S.F.S. 6, 170; skortna, fattas. HL.; fn. skorta.
id. Jfr skorna.
SKUTTA, s. skjuta.
SKUV, skuv·tals, s. skjuva.
SKVABB 1, n. löst, fett hull. Sm.,vg. N.
skvapa, v. n. darra, skakas.
Skvabba 1, f. fet qvinna. Sm.,vg. E.
squab, fet och tjock menniska.
Skvabba 2, v. n. 1 skälfva af fetma, vara
fet så att hullet dallrar då man går. Vg.
Svabba, id. Sk.
Skvabbig, adj. 2) löshullad; om feta
qvinspersoner. "Hon ä skvabbig i króppen". Sm.
Skvabbligr, Nk.; svabbed, id. Sk. E.
svuabbish, id.; 2) äcklig (genom fetma). Götal.
Skval, n. 1) det som är tunnt och
vattenblandadt; svagt dricka, brännvin. Allm.; 2)
orent rinnande vatten eller regn; 3) sådant
som rinner efter stark utsot; deraf buk-skval,
n. öfver höfvan löst lif. Sm.; 4) bråck,
tarmlopp. Vg.,vl.
Skvaller-kål, m. de gröna bladen af
Ægopodium Podagraria, Campanula Trachelium med
flera växter under vårtiden; om sommaren
andra namn. Svea-, Götal. Gl. sv. (Bromcl)
sqvallerkål, Ægopodium Podagraria.
Skvaller-taska, f. sqvallorbytta. Ög.
Skvaller-väska, f. Bl.; skvaller-task, f. Vb.;
skalder-taska, f. id. Vormsö; skvaldur-källing,
f. sqvallerkärring. N. G.; skvalldar-källing el.
skvalldar-kärrå, f. S. G.; skvaller-rede, id.
Fl. (Ingo). Skvaller-pótt, m. sqvallrare. Sk.
Till en såda säges spe-fullt i S. Sverige:
»Skvallerbytta, bing, bang!
Går i alla portar,
Söker alla lortar;
När du kómmer i min port
Ska du få en stor lort".
Skvaller-ti(d), f. skymning. Vl.
Skvaller-pótt, m. skvaller-tunna, f. Om
det bevistes, att någon sagt om en annan en
osanning, som kunde vara förklenlig för dess
goda namn och rykte, blef han fordom i södra
Skåne dömd af bymännen att erlägga
skvaller-pótt eller skvallertunna. Öl och brännvin måste
då af ljugaren anskaffas, och laget samlades
på någon bestämd dag hos åldermannen för
att förtära det.
Skvaller-rakka, s. rakka 1.
Skvaller-rede, s. reda.
Skvallt, n. stänkning, utspolning. Götal.
Skvallta 1, v. n. 1 ösa eller röra uti
vatten, så att det spilles öfver, stänker omkring.
Svea-, Götal.
Skvallta 2, f. (såsom i riksspr.)
sqvaltqvarn. I några landskapsmål skvatta, svatta,
skvallpa, svatte-kvarn, bäkka-skvallta. Fsv.
skvatta, f.; d. skvattmølle; gl. d. svatmølle.
Skvallta 3, f. liten flicka. Vg.,sm.
Skvallter, m. liten gosse. Sm.
Skvallt-órre (pl. -rar), m. orre, som är
bortkörd från orrleken och i brist af sällskap
spelar ensam. Sm.
Skvassl, n. en blandning af allehanda
flytande, men till smak vidriga och till föda
dåliga ämnen. "Hä jär bara skvasslä, giv mäg
nånting bättär". Vb.
Skvassäl (ipf. skvasslä), v. a. röra i hop,
blanda tillsammans dåliga och osmakliga
fluida. Vb.
Skvål, n. liten regnbäck, som sorlar mellan
stenarne. Hs. (Bj.).
SkväL, m. 1) sqvimp, stänk.
"Brännvins-skväl". Sdm. (Ärila); 2) oäkta barn. Vb.
Jfr skvatt 3.
Skväl, n. ett litet barns gråt. Ög.,sm.
Skväla, v. n. 1 1) sqvala, rinna hastigt att
ljudet höres. "Bloden skvälar". Åm.,hs.
Sköla, id. Åm.; 2) sqvallra. Åm.; 3) bräka;
om får och getter. Vb.,mp.,hs.; 4) skrikande
sjunga (såsom t. ex. en gammal kärring).
Vg.,ög.; 5) skrika, gråta; om bara. Allm.; 6)
väsnas, larma. Sdm. (Ornö). Samma ord
som skvala.
Skvällm, m. en större sqvätt. Ög. (Ydre).
Skväl-unge el. skvälinge (pl. -gar), m. litet
gråtigt barn. Skväler, m. id. Ög.,sm.
SköL, m. 1) hufvuddike för vattenaflopp på
en åker; 2) större dike, graf i ott dykärr.
Sdm.
Sten-skval, n. mindre fors i en bäck eller
å. Nk.
Stor-skvala, v. n. 1 häftigt rinna. "Dä
regna så dä storskvalä ätter". Sdm.
Striskvala, ösregna. Vg.
Strand-skval, n. 1) yttersta strandkanten;
2) strandsqvalp. G. Sjö-skval, n. id. N. G.
Jfr sjö-svulp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
