Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKVA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKVAPP, s. skvimpa.
SKVAPPA, v. n. 1 småskälla. Hs. (Alfta).
Jfr skvakka, skvåppä.
SKVARRA, s. nattskvarra.
SKVASSL, skvassäl, s. skvala.
SKVATT, skvattaktig, skvattla, skvattra,
skvatruger, s. skvitta.
SKVATTRA 1, v. n. 1) eg. låta som en anka
eller skata. Sm. Skvättar (ipf. skvätträ). Vb.;
svattra, id. Sm.; 2) qvittra som en gråsparf.
Fl. (Nl.); 3) prata och skratta, prata utan
sammanhang. Fl.(Nl.),ög. Skottär, id. Vb.
Skvater-trast, m. björktrast: Turdus
pilaris. Fl. (Öb.).
Skvatter, n. 1) skators läte; 2) oredigt
tal. Ög.
Skvattra 2, f. pratsam qvinna. Fl. (Ingo).
Skvalp, n. 1) (såsom i riksspr.); 2) en
våtvara, som ej har fullkomlig godhet och styrka;
om the, kaffe, punsch. Vg.
Skvilp el. skvelp, m. sqvalp. Kl.
Skvulpa (ipf. skvolp), v. n. sqvalpa,
stänka. Sk. (Ing.). Svullpa-över, v. n. 1 "Han
svullpar över mä milken". Sk. (Ox.). D.
skvulpe, skulpe.
Skvulp el. svulp, m. sqvalp, stänkning;
deraf sjö·svulp, m. strand. Sk. Holl. zwalp.
Skvabb 1, n. 1) stänk, hvad som spilles af
någon våtvara. Vb.; 2) mager dryck, t. ex.
mjölk och vatten. Svabbel, n. tunn, dålig
föda. Sm.
Skvabb 2 (ipf. --ä), v. n. spilla, stänka öfver
brädden vatten eller annat flytande ämne, när
man vårdslöst bär ett dermed fyldt kärl.
"Bär skåla vakkert sä ä int skvabb över
brädda! Skvabb int ner mäg!" Vb.
Skvabba, v. n. 1 hafva vatten i skorna, så
art det ger ett plaskande ljud när man går.
"Han ä så våt óm fötera, så dä skvabbar".
Vg.,sm. m. fl. Svabba, id. Sk,
Skvampa, v. n. 1 sqvalpa, spilla ur. Sdm.
Fn. skvampa, v. n. sqvalpa, plaska; nht. dial.
(Nassau) schwappeln.
Skvapp, n. plask; om ljud. Hs. Isl. skvamp.
Skvimp, m. 1) sqvätt, vattenstänk, det som
spilles öfver. Allm. Skvip, m. id. Vg.; 2)
plask; om vattnets ljud. Hs. (Db.) ; 3) strunt,
sak af ringa värde; egentl, tunn, vattenblandad
dryck. Sm. Skvip, n. 1) sqvätt; 2) tunn,
vattenblandad och mager dryck; a) tunn, mager
soppa. Vb.; b) dåligt brännvin, kaffe. Fl.
(Nl.). N. skvip, tunn, mager dryck.
Skvimpug, adj. ostadig. Hs. (Db.).
Skväp el. skvep, n. sqvätt, liten tår.
Drikks-skvep, mjölke-skväp. Ög.
Mjók-skväkkt, s. milk.
Skvatt 1, m. 1) sqvätt; 2) liten del, ringa
mängd. "En skvatt säd, mjöl". Vb.—sm.; 3)
lort, blötfis; hastigt väder, som släppes; deraf
skvätta, v. n. 1 fjärta; 4) nyfödt barn. "Ho
ha fått en skvatt (el. skvätt); 5) litet oäkta
barn. Sm. D. <i>skvat/i>, el. skvæt, sqvätt. Jfr
skvattla, skvatt-unge.
Skvatt 2, m. omoget, rått, surt träd. Skvätt
el, kvatt, m. id. Vg. (Vadsbo, Flundre h.)
Jfr skvattaktigt, skvatt rà.
Skvatt 3, adv. fullkomligt, alldeles; i
sammans. 1) skvatt-full, adj, alldeles full (liksom
full till brädden att det sqvätter öfver),
blixtfull; 2) skvatt-tokug, adj. sprittergalen. Ul.;
2) skvatt-våt, adj. genomvåt. Ihre, gl. 2, 739.
Skvatta, v. n. 1 1) utdela eller sälja
något i minut. "Dä ä inte värdt att skvatta ut
säden, mjölken"; 2) noga utdela, vara
nogräknad ; 3) föröda, kladda bort, taga litet då och
då af något. "Du skvattar (el. skvättar)
mä’et, tess du har inte igen". Sm. D. d.
skvatte, spilla; föröda.
Skvattaktig, adj. omogen; om träd. Vg.
(Vadsbo). Af skvatt 2.
Skvattla, v. n. 1 föda barn. Vg. (Skarab.).
Jfr skvatt 1, 4).
Skvattla, f. hästqvarn. S. G.
Skvattrugur el. skvatrugur, adj. 1) tunn,
kraftlös; om soppa; 2) gles. G.
Skvatt-rå, adj. saftfull, rå; om virke. Sdm.
Skvatt-unge el. skvätt-unge, m. nyfödt
barn. Sm. Jfr skvatt 1. 4.
Skvattä, v. n. 1 stänka rundtomkring vid
hård och hastig tryckning på våta ämnen eller
sådana ämnen, som innehålla mycken saft,
hvarvid denna utpressas och hastigt
kringstänkes. "Blon skvattä ur håle". Sdm.
Skvitter, n. stänk, sqvätt. Vb.
Skvittlä, v. a. 1 småningom förslösa.
Skittlä burrt, v. a. 1 id. G.
Skvittär (ipf. skvitträ); v. n. stänka
rundtomkring, yra kring på alla sidor. "Hä
skviträ vattna kring. Ell-sinnren skvitträ kring
smidi-städä". Vb.
Skwätta (pr. skwätt, pl. skwättu, ipf.
skwatt, pl. skwuttu, sup. skvuttid), v. a.
sqvätta. Dl. (Orsa). Skwätta (ipf. skwättäd, sup.
skwuttid, v. a. id. Dl. (Mora). Skvätta (ipf.
skvatt el. skvätte, konj. skvutte, sup. skvuttit,
skvuttet el. skvätt), v. a. o. n. 1) sqvätta,
stänka, droppa. "Vattnet skvatt mej i syna".
Allm, (men de starka tempora dock sällsynta).
Skvätte (ipf. skvatt, sup. skvätte), N. Åm.;
skvätt (ipf. skvatt, sup. skvätti el. skvätte),
Vb.; skvätta (ipf. skvatt, sup. skvätti), id; Hs.
(Db.). "Ji snådh ’óm i bakken, sä ä skvatt
ti ’óm", jag kastade honom i backen (så
kraftigt), att det ljöd i honom, d. ä. man kunde
höra huru innehållet i hans mage sqvalpade
eller ett ljud pressades från honom. Vb.
"Han slo honom i bakkon, så att dä skvatt; i
honom". Hs.; 2) regna smått, droppvis. Fl.
(Ingo), vb.; deraf regn-skvätt, m. lindrigt regn.
Allm.; 3) vattna (plantor), Åm.; 4) hafva
utsot. Skvatta, svätta, id.; deraf skvätt, m.
evacuatio stomachi sæpius repetita. Sm. (Jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
