Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKVU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
e, sqvîtter, hafva utsot; it. squizzare); 5) af
skrämsel spritta eller hoppa till, rycka på sig,
skaka sig hastigt åt sidan. Vb.,mp.,jtl. "Han
skvättä dill der’n sto". Vb. "Han skvatt te".
Hs. (Db.). "Han skvätte te". Vg.; 6) skjuta
dåligt. "Dä smäller inte, dä bara skvätter sóm
om man slöe näva eller vanta ihop"; deraf
skvätt, m. ett skott som knappt hörs. Sm.; 7)
prata mycket, ösa ut. "Han skvätter ur sej
allt dä han vet". Skvättra el. skvattra, id.
"Skvättra bórt tien", föröda tiden genom
mycket prat. "Skvättra bórt pengar", förslösa dem.
"Skvattra ur sej", omtala likt och olikt. Sm.,ög.;
8) skaka. "Vägen ä så dålig, så man blir
sunderskvätter". Fl. (Ingo). Skwäkkja (pr.
skwäkk, pl. skwäkku, ipf. skwakk, pl. skwukku,
sup. skwukkjiđ el. skwuttjed), sqvätta. D1.
Fn. skvetta (sv. böjn.); n. skvetta (skvatt,
skvotte); d. skvatte, skvætte (sv. böjn.). Jfr
Rdq. 1, 204; 3, 191. Ihre, gl. 2, 739.
Skväkkare, m. sqvattram: Ledum palustre.
Kl. Skväkkra, f. id. Sm. Namnet afser
måhända det sumpiga växtstället. Gl. sv.
(Tillandz) sqvatram, getepors. Jfr svikkra.
Skwäkkt, s. mjók-skväkkt, under milk.
Skwäkktur, f. pl. Silene inflata. Dl.
(Elfd.). Jfr skvättor.
Skvätte-bord, n. skvätte-gång, m. bräder
som fästas vid relingen af en öppen båt för
att hindra brottsjön att slå in. Bhl. Jfr
stänkbord.
Skvätte-fógel, m. Strepsilas collaris. Öl.
Skvätten, adj. lättskrämd, som hoppar till
af rädsla, rädd vid minsta anledning. Norrl.,
äfven i Svea- och Götal. Skvättug, Hs.;
skväter. Åm.; skvätt-rädd. Åm.,vb.;
skvättal, id. "Frua ä så skvättal". Vl. N.
skætten". Jfr skvättugr.
Skvättor, f. pl. strättor: Angelica
sylvestris. Användes af barn till små sprutor.
Bhl.,sm. Gl. sv. (Frank.) björn-loka. Jfr tjuton.
N. skvetta.
Skvätt-regn, n. en regnstänk litet
emellanåt. Vb.
Skvättugr, adj. 1) (om väderlek) ombytlig,
än regnande, än med uppehåll. Nk. Skvättug,
id. Hs. Jfr skvätten.
Skägg-skvätter, s. skägg.
<poem>
SKVUMPEN, skvumpit, s. skvimpa.
SKVUTTIT, skvuttu, s. skvitta.
SKVÅL, s. skvala,
SKVÅPPÄ, v, a. o. n. 1 1) med afbrutna,
häftiga stötar skaka; 2) om ljudet dervid. G.
"Ja ska kasta dej i sänga så dä ska skvåppä i
dej", säges i vredesmod, t. ex. till elaka barn.
Sdm. Jfr skvimpa.
SKVÄKA, v. n. 2 1) (såsom i riksspr.) låta
som grodor; 2) skrika som späda barn. "Barnet
skväker (el. kväker)". Ög.,vg.,sm. Skveek el.
skväk (ipf. -ä), skrika; om barn och vissa foglar.
Vb.,nb.; 3) låta som harar (i "gåt"). Ög.,sm.
Skvaka (ipf. o. sup. skvakä), skrika; om vissa
foglar. Vb.,jtl.,mp. E. squeak.
<poem>
Skvaka-trast, m. en fogel af trastslägtet,
hvars läte gifvit honom namnet. Vb.,jtl.
Skväk-unge, m. litet gråtigt barn.
Kväk-unge, m. id. Sm.
Skya, v. n. 1 flyga upp emot skyn. "Bia
skya för meg å senn va d’änte lönt å gnia
ätter dóm". Nk. (Kihls s:n).
Skyas, v. d. 1 öfverdragas med moln; om
luften. Sk. Fn. skýja; d. skyes.
Sky-blag, n. norrsken. Hs. S. blaga 1.
Sky-dróppar, m. pl. obetydligt regn under
torkvädcr. Sm. Jfr stänke-dróppar.
Sky 3, m. blygsel, farhåga. Sm. E. sky;
nht. scheu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
