Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SLAD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sladder·maska, f. sladderkärring.
Sk.,hl.,bl. Sladder·kärling, sladder-kärrå, f. G.
Sladder-taska, f. qvinna, som är fallen
för att sladdra; skräfla. Allm. Slaper-taska,
f. Jtl.
Sladder·trå(d), m. telegraftråd.
Snakke-trå(d), id. S. Sk. Nytt ord.
Slaffs 1, m. 1) en som äter mycket fort,
ej tuggar maten; slukare; 2) en som gör allt
fort och illa. Slams, m. id. Vb.; 3) trashank.
Sk. (Bjäre h.). Jfr sloffs.
Slaffs 2, n. 1) utstänkning af något vått;
2) liten sqvätt af någon våtvara, t. ex. kaffe,
kräm m. m. Sm.,ög.; 3) öfverdrifvet smek,
kyssande och klappande. Sm.; 4) sqvaller;
deraf slaffse-bötta, f. sqvallerbytta.
Vg. (Skarab.).
Slaffsa 2, oreligt fruntimmer. Vl.
Slaffsi(g), adj. som äter mycket fort och
ovårdigt. Ög.
Slaka-varp, n. ett varp utan fångst. Fl.
(NK.).
Slak-fórs, m. lugnvatten i en elf. Vl.
Slakän (ipf. slaknä), v. n. 1) slakna, gifva
efter; 2) minskas. "Hågen ha slaknä när’óm",
han är nu ej särdeles hugad till, ej mer så
ifrig. Vb. Isl. slakna, slagna; fe. slacjan.
Släkka, v. a. göra slak, lossa på ett tåg.
"Släkk"! Sjömansspr. Holl. slaken.
Slakk (ipf. -ä), v. n. luta. Vb.
Slammer, n. 1) (såsom i riksspr.) slamrande
ljud; 2) högljudt och brådstörtadt tal.
"Slammer å rammel". Vb.—ög.; 3) sqvaller. Vl. Fsv.
slambran, f. slammer. S.F.S. 7, 292.
Slammeral (el. slammerall), adj. stenig,
ojämn. Vl.
Slammer-das el. slammer-kuse, m.
bullersam, pratsam menniska. Hs. (Db.). Jfr
slabber-das.
Slammer-maja, f. fruntimmer som
bullersamt pratar och sladdrar. Sdm.(Dalarö).
Slammer-slåtter, m. slåtter på en dålig
äng med stenar och tufvor. Ög.
Slammer-taska, f. pratsjuk menniska. Allm.
Jfr sladder-taska.
Slammer-trut, m. pratmakarc. Bl.
Slammer-väska, f. pratmakerska. Vg.
Slamra, f. pratmakerska. Allm.
Slammerska, f. Vm.; slomra, f. id. Bl.
Slamrig, adj. pratsjuk; sqvalleraktig. Svea-.
Götal. Slambrun. Dl.
Slamp, n. hafs, ovårdighet. Ög.
Slampa 2, f. slarfaktig, oordentlig qvinna.
Allm. N. slampa, f.; nht. dial. (Nassau)
schlampe, f. (Kehrein 1. 348); səhwab.
schlappe, f. id. (Schmid, 462); kärnt. schlampe, f. &
m. "lüderliche, sich äusserlich
vernachlässigende person" (Lexer, 219).
Slamper, m. slarfaktig, oordentlig karl.
Sdm.,nk. N. slamp; d. d. slamper; nht. dial.
(Nassau) schlamper, id.; lett. slampa, "homo
sordidus et laxus".
Slamp-hank, m. slarfaktig menniska. Hs.
(Db.).
Slampig, adj. vårdslös och orenlig. Allm.
Nht. (dial.) schlampicht, schlampet, id.
(Schmid, 464).
Slamp-lyr, f. yrhätta, vårdslös flicka. Vb.
(Ume). Slamp-lår, n. oordentlig qvinna. Ul.
Anm. I alla dessa landskapsord höres
dubbelt m-ljud.
Slams 1, n. 1) vårdslöst beteende: 2)
onyttigt prat. Allm.; 3) vårdslöst, illa gjordt
arbete. Vb.,hs.
Slams 2, m. som pratar mycket och utan
sammanhang. Slams-has, m. id. Sk.
Slamsa 2, f. 1) till kläder och yttre skick
vårdslös qvinna. Allm.; 2) pratmakerska. Sk.
N. slamsa.
Slamsa 3, f. 1) långt och tunnt köttstycke.
Sdm.,fl.(Nl.); 2) sämre klädesplagg. Bl.
(Östra h.).
Slamse-kaga, f. menniska, som pratar
mycket. Sk.
Slamse-kar, n. pratsjuk menniska. S. Sk.
Slamsing, m. större flik eller slarfva af
något illa tillskuret, t. ex. tyg, kött. Fl. (Nl.).
Slams-rede, s. reda 1.
Slamsun, adj slamsig. Dl. (Elfd.). Anm.
I alla dessa landskaps-ord höres dubbelt m-ljud.
Slana 2, v. a. 1 sålunda bortföra sten eller
belägga vägkanterna m. m. Sm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
