Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SLAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SLANG 1, m. orm. Sk. (kring Skarhult). Nht.
schlange.
SLANG 2, s. slinga-
SLANGER, n. dåligt sällskap, kamratskap,
följe. "Han slo sej i slanger mä dålit folk." Svea-,
Götal. Slang, n. id. "Slå sej i slang mä." Kl.
Slangel. n. "I slangel mä." Ul.vg. Troligen af
slinga.
SLANK, slanka, slankdagar, slankekål,
slankhas, slankig, slankvekka, s. slinka.
SLANN 1, m. rulltrissa på en rókk·vinge; eg.
den trissa i en spinnrocksrulle, som skrufvas pä
järntenen för att fasthålla den löpande rullen
inom vingen och på hvilken trissa snöret löper uti
tvenne inskärningar. Ordet begagnas äfven om
hvarje trissa, påskjuten eller påskrufvad på en
stång. Ul.,sdm. (Ornö, Inderö).
SLANN 2, m. afsats på något. Ul. (Rosl.).
SLANS, s. slant, under slinta.
SLANT, m. redskap till gäddors fångande,
bestående af stång, ref och krok (slanntdon),
Riks-spr. Fht. slindan el. slintan (ipf. slant=, v. a.
sluka; slunt, m. svalg (Graff 6, 797, 798); mht.
slinden, sluka; bay. schlinden, id. (Schmeller 3,
451); nht. schlund, m. svalg; holl. slonde, f. id.
Slanta, v. n. 1 fiska med slannt (lax,
gäddor). Allm.
Slant-krok, m. gäddkrok, som sänkes ned
och under små ryckningar drages upp för att
fånga gäddor och andra stora fiskar. Allm.
Sv. och Fl.
Slant-rev, m. metref. Fl.(Nl.)
Slant-spö, n. metspö utan flöte. Götal.
Slant-stake el. slanta-stake (pl. -kar), m.
lång stång i ena ändan skodd med järntaggar
att dermed fånga fisk genom att på måfå stöta
på sjöbottnen. Ål-gill, m. id. Vg. (Elfsb.).
Anm. I alla dessa ord höres n dubbelt.
Slappsä, v. n. vara vårdslös, slamsig.
Slappsä äi si, slafsa i sig, sörpla. G.
Slarva 2, f. 1) (såsom i riksspr.)
klädestrasai. "Ja har ingen slarva i dä byket", i
den smutsiga saken har jag ingen del. Vm.
2) slarfvig qvinna, flicka; fruntimmer, som
uträttar något illa. Allm. Slurva, f. Sm. N.
slarva.
Slarva-gåta, f. gåta, gammal saga. Vg.
Slarven, m. def. "Vara på slarven", vara
ankommen af starka drycker. Nk.
Slarv-rè, n. slarfaktighet. Hs. (Db.).
Slarverska, f. pratmakerska. Sdm.
(Dalarö). Jfr lapp. slarvet, v n. sqvallra.
Slarv·röja, f. täcke af mattväf. Hs.
Jfr rya.
Slarv-täkke, n. täcke af trasor.
Trasmatt-vävnad, m. id. Gstr.
Slarv-stårss, s. stärkja.
Slårvuar, adj. trasig, slarfvig. G.
Slar-vu(g), id. Hs. (Db.).
Slasa (ipf. o. sup. slasa), v. n. 1) slarfva,
tappa bort genom vårdslöshet. Vb.,nk; 2)
gå sluskigt och vårdslöst klädd. Vb. Jfr isl.
slasa, v. a. såra, skada.
Slasa-brok, m. som går med illa
uppdragna byxor; som går slaskigt och slarfvigt
klädd. Vb.
Slaska 1, v. n. 1 1) eg. (såsom i riksspr.)
af vårdslöshet utspilla vatten eller annan
vätska; 2) kyssas. "De slaska mä hvarandra".
Sm. Slaska tryne, id. Bl. (MedeJstads h.).
D. slaske, slaska; fn. slatta, v. n. plaska
(Hald.); skot. slash, arbeta i det som är vått.
Slaska 2, f. orenligt fruntimmer. Dl. (Elfd.).
Slaskun, adj. slaskig., oren, våt. Dl.(.Elfd.),
vl.(Fryksdal.). D. slasket.
Löjp-sleiv, f. slef hvari man smälter bly
eller tenn. Vb.
Sleva (ipf. o. sup. slevä), v. a. o. n. 1)
ösa med slet. Vb. Sleva ópp, id. Ög.; 2)
äta glupskt, sluka maten. "Han slevä ti säg
hela mjólktrågä meda han håll å". Vb.
Sleva i sej, id. Allm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
