Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SLEK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fe. liccian; e. licc; fht. sliccan; sleccan; nht.
schlecken. Rdq. 1, 222.
Mjölk-slikk, s. milk.
Pappa-slikken, s. pappe.
Sleke, n. något saltaktigt, som ges åt
kreatur att slicka på. Riksspr. Släkje, n. Hs.;
släkja, f. Dl.; slaikä, n. G. N. sleik: d. slik.
Sleke·hvita, f. getnamn; den hvita geten,
som lätt lockas med sleke (salt och mjöl).
Dybeck, sv. vallv., 48.
Slekke·kubb, m. stock, urhålkad i ena
ändan, hvaruti sleket fasttryckes. Ög.
Sleke-putt, m. 1) pekfinger. Allm.; 2)
liten gosse. Ög.,sm. N. sleikjarpott, m.
pekfinger.
Slekk, m. slick. "En slekk vatten, en
mjölk-slekk". Ög. Jfr pappa-slikken.
Slek-sot, f. en sjukdom hos boskap. Sm.
Jfr träätare-sjuka.
Släkje-skräppa, f. pung eller väska, hvari
vallhjonet förvarar sleket. Hs. Slekji-skräppa
(sletji-skräppa), f. Vl.: släkje-taska, f. Hs.
(Db.); sleik-taska, f. Jtl.; slekji-taska
(sletji-taska). f. id. Vl.
Släkjs-fingär (slätjs-fingär), m.
pekfinger. Dl.
Släkjs·kupp (slätjs-kupp), m. slekekopp,
liten rund träskal, som vallhjonet bär vid
sidan, innehållande sleke. Ö. Dl.
SLEKA (ipf. o. sup. sleka), v. n. o. a. 1)
runka, lossna, vara lös i fogningarne, blifva rankig.
"Hjula, åkdona sleka": 2) rycka fram och åter
till dess det lossnar; säges endast om döda ting.
Den aktiva bemärkelsen är mindre bruklig. Vb.
Slekal, sleka-lónnom, adj. som lossnat, så
att det ej håller sig stilla och stadigt, rickar hit
och dit. Vb.
Slekali, adj. ricklig; om kärror och andra
åkdon, som genom nötning eller skakning gifva
efter i fogningarne. Vb.
SLEKER, m. smickrare. Sm. Fsv. slikiare,
m. snyltgäst. Kg. St. s. 145: nht. schleichen,
reptare, sese insinuare; fht. slîhho, m.; nht.
schleicher.
SLEKIGER, adj. finvuxen, vek, späd; om
gräs. Vg.
SLEM, slema, s. slemmer.
SLEMMER, adj. 1) ursprungligen: sned, skef;
2) elak, stygg, skamlig, slem. Allm. Slimber,
id. G. Slöm, adj. 1) id. Åm.; 2) klen, dålig,
svag, ömklig. "Slöm i sina stykken eller
kunskaper". Vb.; 3) slö; om säd. "Slöm säd". Vl.
Fsv. slember, slemer, slimer, a) elak, grym.
S.S. 3, 15; b) neslig, vanhederlig S.F.S. 5, 14;
d. slem; n. sleim; nht. schlimm; holl. slim, ond,
elak, arg; fht. slimb, slimm, sned, skef (Graff
6, 793); bay., nassau schlimm, schlemm; swz.
schlimm, id.; ns. slimm, a) sned, skef; b)
förvänd, elak, arglistig. Dessa befryndade tungor
samt nedan anförda rotskott ur våra munarter
visa klarligen att fsv. slemher ursprungligen
haft betydelsen: sned, skef.
Slèm, f. ljumske. G. Ursprungliga
betydelsen har troligen varit: skref.
Slema, f. en falsk, slem, inställsam qvinna.
Hs.(Bj.).
Slemm, f. snedhet, snedd. "På slemmen",
på snedden. Sm. Holl. slimheid, f. snedhet. Jfr
lt. limus.
Slemma, n. rosen: erysipelas. "Han har
ondt å de slemma". Hl.
Slem.skuren, adj. snedskuren. t. ex. om en
kjortel. Sm.
Slöjm, f. slösäd. Slöjm-säd, f. G.;
slöm·säd, f. id. Sdm.
Slöjmig, adj. oduglig; om slösäd. G.
Slömmas, v. d. vara lömsk. "Hunden gar
u slömmes". G.
SLENN, s. sla.
SLEPA, s. släpa.
SLEPA-TRUT, slepa-tut el. slepa·lur, m.
storpratare. Vb. (Ume). Jfr slåpå, läpe.
SLEPER, sleppe-sko, s. slippa.
SLERVIG, s. slevig.
SLESA, v. n. 1 hafva en strid gång, kasta
öfver med fötterna; om hästar. Hs.(Db.). Hit
hörer det af Ihre (DL. 159) från Vestergötland
anförda ordet slösare, m. en häst, som väl trafvar.
SLESK, sleska, s. slisk.
SLET, sletig, slett, slett-varg, sleilä, s. slita.
SLET, sleta-kal, slet·ating, slet-kal-gillde, s. sla.
SLET, s. sljett.
SLEVA, s. sleiv.
SLEVI(G) (uttal, schlevi), adj. sliddrig.
Slervig, adj. id.; säges äfven om vått tyg o. d. Vg.
(Skarab.). Jfr sli 1.
SLI 1, n. 1) slem, slemmighet. Vg.,hl. Sly,
n. id. "Hosta ópp sly". Nk.; 2) slemaktiga
vattenväxter: Conferva palustris. Bhl. N. sli,
sly, n. slem; fn. sly, n. slemaktiga vattenväxter.
Sliddrig, adj. slemmig, slipprig af slem.
Vg.(Elfsb.),sm. Sleddri id. Ög.
Slige·rot, s. rot.
SLI 2, s. sly 1.
SLI 3, s. slir 1.
SLIDERI, s. slita.
SLIÐI (pl. -r), släde. Dl.(Elfd.,Våmh.).
Sljär, m. Vb. Fsv. sliþi, slæþi,</i> m. släde.
VML.UL.MELL.; slædhi, m. J. M. Yrt. s. 76;
fn. sledi, m.; n. slede, slie, m.; d. slæde; fht.
sleihha, f.; slito, m.; nht. schlitten, m.; holl.
slede, f. id. Jfr fe. slidan (slâd, slidon), labi,
prolabi.
Slid-stav el. slider-stav, m. slå på en
släde, stödjande lasset. G.
SliÐä-medär, m. pl. slädmedar.
Dl.(Elfd.,Våmh.).
Släd·tak, n. slädbotten. Hs.(Db.).
Spets-slä, s. spets
SLIFFS, n. slisk, sötsaker. Svea-, Götal.
SLIFFSA, v. n. 1 tala oredigt. Fl.(Nl.).
SLIGE-FRÖ, s. slägfrid.
SLIGE-ROT, s. rot.
SLIK, adj. (såsom i riksspr.) sådan. "Han
jär slik han a vörä", han är sådan han förut
varit. "Han jär slik å slik". Vb. Slaiker el.
slaik, id. Dl. Slikkän (n. slikkä), adj. id.
"Slikkän lathunn lii ji int. Bry däg int vä slikkä"!
Vb. Slikan (f. slika, n. slikt, pl. slike), id. Hs.
(Db.). Fsv. seliker, sliker, slik, sådan.
VGL.VML.; fn. slikr; fht. solih, solihcher
(Graff 6, 18); fns. sulic; fe. svylcà; nht. solcher; e. such;
moes. svaleiks, id. Jfr Rdq. 2, 531.
Sämu-slik, adj. likadau. Dl.(Malung). Fn.
samlíkr; fht. samalîk; moes. samaleik.
SLIKKA, s. slir 1.
SLIKKJA, f. en ho gjord af en stor ihålig
trästam. Hs.(Db.).
SLIMPA, f. trasa. Hs.,ul. Slimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0652.html
