- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
624

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SLINK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Släng-bak, m. släde utan ryggstöd. Jtl.
(Föråldr.).

Slängder, adj. kunnig, skicklig, förfaren.
Allm. Be-slängd, id. Ög.

Slängji (n. -t), adj. 1) krokig, t. ex. om
timmer och trän: 2) om vägar, der vintertiden
gerna bilda sig slang el. slång, hvarest, släden
gärna svänger till och vill stjelpa. Slånga, id.
"Bakken jär slångu". Vb.

Släng-kamm, släng-kåmm, s. kamber.

Släng-kosa, f. träskopa med långt skaft.
Nk. (Kihls s:n). S. kås.

Släng-rompä, f. grodunge. Sdm.

SLINK, s. slinka.

SLINKA 1 (pr. slink, pl. slinkum, ipf. slank, pl.
slankum. sup. slunkjiđ), v. n. 1) slinka, halka.
Dl. Slinka (pr. slinkur, pl. slinke, ipf. slank.
pl. slunku, sup. slunki), G.; slinke (slank, slönke),
N. Åm.; slink (ipf. slank, sup. slonkä, slinki
el.
slånki), Vb.; 2) smyga, krypa hastigt eller
obemärkt, smyga sig lätt ned, glida utföre. "An
sling i weg". Dl. "Meklamäntä slank ne, fast
du fjärkäsä åt dem". Vb.; 3) förflyta obemärkt;
om tid. "Dä slinker snart en dag". Allm.; 4)
sakta framskrida: om väg. "Dä slinker ett
stykke i sänder på dä elaka föret": deraf slink-före,
u. svagt slädtöre. Hs.—sm.; 5) halta, gå illa,
vaggande; 6) ställa sig in, smeka i löndom.
kyssa och klappa någon. "Slinka efter kvinnfólk".
Allm.; 7) slink vä, följa med. "Slinta slank vä".
Vb. Fe. slincan (slanc, sluncon, sluncen), krypa;
fht. slihhan, krypa, slinka undan; mht. slìchen;
nht. schleichen; ns. sliken, id.: fsv. slika, v. n.
o. a. a) krypa? b) hemligen bortgå, slinka
undan. Rimkr. s. 227; c) hemligen borttaga. Alex.
1310; slunka, slinka undan, smyga sig bort.
Rimkr. s. 505: "han slunkar mellan skog och dike".

Slank 1 (pl. -ar), m. sqvätt, liten droppe,
återstod af våtvaror. "Der ä en slank igen i
tunnan. Få en slank mjölk i byttan". Slunk,
m. id. Svea-, Götal.

Slank 2 (pl. -ar), m. 1) trase. Ög.; 2)
lättfärdig menniska, liderlig och sysslolös karl,
dagdrifvare. Slanker, slinker. m. id. Götal.
Slunk, slånk, m. id.; deraf gårds-slånk, m.
som går sysslolös mellan gårdarne. Hs.
D. d. slank el. slunk; e. slack, lätting.

Slank 3, adj. smärt och lång. Hl.
(Skällinge). Nht. schlank; holl. slank. Jfr slanka
1, slankig.

Slanka 1, v. n. 1 1) böjas hit och dit.
Ög.; 2) hänga och slänga. Sdm.: 3) gå
slankigt. Allm.; 4) slinka efter fruntimmer. Sm.;
5) vara sysslolös, lättjas. "Gå å slanka". Allm.
Slånka. Hs.; slaank (ipf. ), id. Vb. Nht.
dial. (Schwaben) schlanken, v. n. "ausser dienst
gehen" (Schmid, 464).

Slanka 2, f. oduglig, sysslolös qvinna. Sm.
Slinka, f. id. Götal.

Slank-dagar, m. pl. fridagar för
tjenstefolk. Hs. (Db.). Deraf slånk·dags-verke, n.
"Ha slånkdagsverke", gå i lättja och supa. Vm.

Slanke-kål, m. kokad kål, skuren i
remsor; helkål. Sm.

Slank-has, m. oordentligt klädd karl;
odugling. Sm.

Slankig, adj. 1) (såsom i riksspr.) som
sitter löst och oordentligt, far hit och dit utan
hållning; 2) lång, ranglig, lös, utan styfhet.
Ög.,sm. Slankug, id. Sdm.,nk.; 3) vårdslöst
klädd. Götal.

Slank-vekka, f. frivecka, ledig vecka för
tjenstefolk. Hs. Jfr minske-vekka.

Slink 1, adj. falsk, hal, opålitlig. Sm
(Vestbo).

Slink 2, n. början till kärlek eller
frieri: hångel. Ul.,sdm.,vm.

Slink 3, m. trän, som ligga omkring den
undre stenen i en väderqvarn. Sk. (Vem.).

Slink, till slink, adv. säges om sådana
kläder, som nyttjas icke till heder, icke heller till
arbete. Götal.

Slinka 2, f. 1) vårdslös eller lättfärdig flicka,
som slinkar efter karlar. Allm.; 2) smärtväxt
flicka; deraf köbsta-slinka, f. ungt fruntimmer
från staden. Sk. (Vemm.); tösa-slinta, f.
flicka i slynåren. Hl. (Karup).

Slinke, n. en alg: Batrachospermum; äfven
Nitelia. Vestkusten af Sverige. Slinka, f.
Conferva bulbosa, L. Ög.

Slinker 1, m. litet kärt barn. Sm.

Slinker 2, s. slank 2.

Slinkig, adj. löst åtsittande; om kläder. Bl.
Slinked, adj. 1) id.; 2) löst sittande; om
fållknif, hvarpå bladet sitter löst. Sk.

Slunken el. slonken, adj. (eg. p. p.) 1)
slak, slapp; 2) tom: a) om en säck, då han ej
är full. Sk. (Lugg., N. Åsbo); b) om en af
hunger hopsjunken kropp. Sk.(Vemm.),bl.
D. slunken, infallen, slapp, mager; n. slunkjen,
tunn, slinkig. Jfr slongen.

SLINN 1, s. slind.

SLINN 2, s. slänn (under sla),

SL1NNER, s. slinder.

SLINNOR el. slinner, tant. pl. blåbär;
Vaccinium Myrtillus. Vg. (Kåkinds h.), hl. Slinron,
n. Kl.; slöndren, n. pl. Sk.,hl.; slinnon,
slinnen, slynnen, n. Sm.; slyngen el. klyngen, n.

Sk.; slinna, f. N. Hl., vg.; slinga, n. id. Ög.
I andra munarter, t. ex. Vg. (Kinds h.) kallas
Vacciniun uliginosum slinner. Slinnon ==
lingon, med omslag-s. Gl. sv. (Bromel) slinnor,
Vaccinium uliginosum.

SLINNS, slînnsa, s. slinta.

SLINTA (slant, sluntit), v. n. (såsom i
riksspr.) halka, falla till följe af ostadigt fotfäste.
Slinte {slant, slönte), N. Åm.; slint (ipf. slant,
sup. slinti el. släntä), id. Vb. Slenta el. slänta
(ipf. slant, slänte el. släntade, konj. slänte, sup.
sluntet, slantit el. slantet), v. n. 1) id. Götal.;
2) gå öfver, halka förbi. "Dä tör la slänta
förbi". Sk.; 3) slänta sej unnan, undandraga sig,
undfly. "Pójken slant sej unna, när jag ville
slänta te’n", d. ä. gifva honom ett rapp. Ög.
Slinta unnan, undandraga sig under hvarjehanda
förevänningar. Allm. Slinnsa sej unnan, id. Sm.
Gl. sv. slinta el. slenta (sup. sluntet el. slontet),
slinta. Gustaf I:s bib. (Ps. 121: 3. Deuter.
32: 35). Karl XII:s bib. (Ps. 73: 2). Jfr fht
slintan el. slindan (ipf. slant), svälja, sluka.
Jfr Rdq. 1, 190. Anm. I alla dessa ord jemte
ättlingar uttalas bokstafven n’ med dubbelt ljud.

Bakk-slänt, m. backlutning. Sdm.

Kara-slans, m. diaktrase. G.

Slansa·brakka, f. eg. trasig byxa: trasig,
slarfvig menniska; skällsord. "Din
slansa·brakka, vet du inte hut"! Bl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free