Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SLINK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Släng-bak, m. släde utan ryggstöd. Jtl.
(Föråldr.).
Slängder, adj. kunnig, skicklig, förfaren.
Allm. Be-slängd, id. Ög.
Slängji (n. -t), adj. 1) krokig, t. ex. om
timmer och trän: 2) om vägar, der vintertiden
gerna bilda sig slang el. slång, hvarest, släden
gärna svänger till och vill stjelpa. Slånga, id.
"Bakken jär slångu". Vb.
Släng-kamm, släng-kåmm, s. kamber.
Släng-kosa, f. träskopa med långt skaft.
Nk. (Kihls s:n). S. kås.
Släng-rompä, f. grodunge. Sdm.
Slank 1 (pl. -ar), m. sqvätt, liten droppe,
återstod af våtvaror. "Der ä en slank igen i
tunnan. Få en slank mjölk i byttan". Slunk,
m. id. Svea-, Götal.
Slank 2 (pl. -ar), m. 1) trase. Ög.; 2)
lättfärdig menniska, liderlig och sysslolös karl,
dagdrifvare. Slanker, slinker. m. id. Götal.
Slunk, slånk, m. id.; deraf gårds-slånk, m.
som går sysslolös mellan gårdarne. Hs.
D. d. slank el. slunk; e. slack, lätting.
Slank 3, adj. smärt och lång. Hl.
(Skällinge). Nht. schlank; holl. slank. Jfr slanka
1, slankig.
Slanka 1, v. n. 1 1) böjas hit och dit.
Ög.; 2) hänga och slänga. Sdm.: 3) gå
slankigt. Allm.; 4) slinka efter fruntimmer. Sm.;
5) vara sysslolös, lättjas. "Gå å slanka". Allm.
Slånka. Hs.; slaank (ipf. -ä), id. Vb. Nht.
dial. (Schwaben) schlanken, v. n. "ausser dienst
gehen" (Schmid, 464).
Slanka 2, f. oduglig, sysslolös qvinna. Sm.
Slinka, f. id. Götal.
Slank-dagar, m. pl. fridagar för
tjenstefolk. Hs. (Db.). Deraf slånk·dags-verke, n.
"Ha slånkdagsverke", gå i lättja och supa. Vm.
Slanke-kål, m. kokad kål, skuren i
remsor; helkål. Sm.
Slank-has, m. oordentligt klädd karl;
odugling. Sm.
Slankig, adj. 1) (såsom i riksspr.) som
sitter löst och oordentligt, far hit och dit utan
hållning; 2) lång, ranglig, lös, utan styfhet.
Ög.,sm. Slankug, id. Sdm.,nk.; 3) vårdslöst
klädd. Götal.
Slank-vekka, f. frivecka, ledig vecka för
tjenstefolk. Hs. Jfr minske-vekka.
Slink 1, adj. falsk, hal, opålitlig. Sm
(Vestbo).
Slink 2, n. början till kärlek eller
frieri: hångel. Ul.,sdm.,vm.
Slink 3, m. trän, som ligga omkring den
undre stenen i en väderqvarn. Sk. (Vem.).
Slink, till slink, adv. säges om sådana
kläder, som nyttjas icke till heder, icke heller till
arbete. Götal.
Slinka 2, f. 1) vårdslös eller lättfärdig flicka,
som slinkar efter karlar. Allm.; 2) smärtväxt
flicka; deraf köbsta-slinka, f. ungt fruntimmer
från staden. Sk. (Vemm.); tösa-slinta, f.
flicka i slynåren. Hl. (Karup).
Slinke, n. en alg: Batrachospermum; äfven
Nitelia. Vestkusten af Sverige. Slinka, f.
Conferva bulbosa, L. Ög.
Slinker 1, m. litet kärt barn. Sm.
Slinker 2, s. slank 2.
Slinkig, adj. löst åtsittande; om kläder. Bl.
Slinked, adj. 1) id.; 2) löst sittande; om
fållknif, hvarpå bladet sitter löst. Sk.
Slunken el. slonken, adj. (eg. p. p.) 1)
slak, slapp; 2) tom: a) om en säck, då han ej
är full. Sk. (Lugg., N. Åsbo); b) om en af
hunger hopsjunken kropp. Sk.(Vemm.),bl.
D. slunken, infallen, slapp, mager; n. slunkjen,
tunn, slinkig. Jfr slongen.
Bakk-slänt, m. backlutning. Sdm.
Kara-slans, m. diaktrase. G.
Slansa·brakka, f. eg. trasig byxa: trasig,
slarfvig menniska; skällsord. "Din
slansa·brakka, vet du inte hut"! Bl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
