Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SLIP ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slansa-brita, f. fruntimmer, som Ur
slarfvigt klädt. Bl. (Mörrums s:n).
Slant 1, m. 1) trase, slarfva, söndrig klut.
Svea-, Götal. Slanta, f. Ul.; slans, m. id. G.,
bl.; deraf tvätte slant, m. tvätt-trase. Vg.
(Marks h.)j 2) halfvuxen dräng. Vm.; 3)
slarfver, ostadig yngling. Vg,,sm.; deraf
passlanter, s. pasä; 4) dagdrifvare; deraf
herrslanter, m. Ul.
Slant 2, adj. hal, glatt, slipprig. "Vägen ä
slant". Götal.
Slant el, slantig, adj. trasigt klädd, söndrig.
Sm.,ög. Slasig, Bl.
Slanta 1, v. n. 1 1) vara trasigt klädd.
Sm.; 2) ingenting göra, gå sysslolös. "Gå å
slanta". Svea-, Götal.
Slanta 2, 1) f. sysslolös, oduglig flicka.
Sm.,bl.; 2) lättsinnig flicka. Bhl. (Vikorne).
Slant-härvel, m. trasig, oduglig person. Ög.
Slint, subst. sing. oböjl. "Slå slint", slå fel.
Allm. Slå slänt, Sdm.,vg.; slå slänte. Sm.;
slå slänt el. slynt, id. Sk.,hl. "Dä slo slint
óm slänte", id. Vg.,dls.
Slintig, adj. slipprig, hal. Vg.
Slotten, adj. glupsk. Vg. Troligen
ljudsämdt af slonten. Jfr fht. slunt, svalg.
Slunt 1, m. en liten del, slump; små
qvarlefvor. Slönt, m. id. "Ge mej nå’na
kärva långhalm å en slönt tillinga"! Sk. (N.
Åsbo),hl. D. d. slunt, slånt.
Slunt 2, m. 1) dagdrifvare, lathund;
landstrykare. Allm. Slynt, m. id. S. Sk.; 2) ung
dräng, halfvuxen dräng; äfven dräng el.
yngling af mindre goda seder. Drängä-slunt<i></i>,
pójka-slunt; 3) obetydlig person. Herra-slunt. Svea-,
Götal.
Slunta, v. n. o. a. 1 1) slå dank, vara lat.
"Slunta bórt sin tid". Allm. Slåånt el. slöönt
(ipf. -ä), Vb.; slönta. Vg.,sk.; sluntra, id.
Sdm.,ul., vm.; 2) slinta undan, förbi. Nk.,fl.(Nl.):
3) kasta på slump utan att sigta; 4) slumpa.
"Slönta te", hända; "slunta å", gå på en slump,
så der; "slunta över", sqvalpa, sqvätta öfver.
Hl.; "slönta te", dröja, uppskjuta. Sk. D.
slunte, vara lat (Moth); d. d. sluntre, vara
oordentlig; slynte, gå sysslolös, vackla; ns.
sluntern, vara vårdslös.
Slunt-hund (pl. -ar), m. en karl af föga
värde. Ul.
Slunt-vekka, f. flyttande tjenstefolks lediga
vecka, sedan de gått ur gamla tjensten, men
ännu icke i den nya. Ul.
Slänt, m. lätt slag (som halkar lätt förbi);
hugg, örfil. Släntanne, n. 1) id. "Ge hästen
ett släntanne!" Släntring, m. id. Sm.; 2) en
liten stund. "Ja kóm in ett släntanne". Vg.
(Skarab.).
Slänta te, v. a. 1 gifva ett slag, som lätt
halkar förbi. Ög.
Slänte-före, n. hjelpligt före; sådant före,
som man kan begagna, då man ej har lass,
utan åker lätte el. löske. Vg. (Kåkinds h.).
Slänteli, adj. 1) som kommer synnerligen
väl till pass. "Hä var ä släntelit dillfälle";
2) tjenlig, användbar. "Hä var’n slänteli kniv";
3) lättsinnig, lätt åtkomlig; om flicka. Vb.
Släntelit, adv. till pass, behändigt, väl
träffadt. "Han kóm sä släntelit". Vb.
Släntet, adj. n. halt, slipprigt. Sm.
(Östbo).
Släntär (ipf. slänträ), v. n. 1) sakta och
försigtigt handtera; 2) vanka af och an,
försumma, fördrifva tiden. "Han släntra sä längj
vä di, dilläs hä vadht. Han gikk å slänträ
helä vekun". Vb.; deraf efter-släntare, m. person,
som af personlig tröghet kommer efter andra,
t. ex. under marsch. Sveal. D. slentre, id.;
fn. slentr¨, n. kringvankande; nht. schlendern,
stryka omkring; holl. slenderen, gå långsamt.
Plog-släpa, s. plog.
Slip (pl. -än), f. släpa, hvarpå varor, sten o.
d. släpas, der väg för hjuldon ej är bruten. Vb.
Släpe, sten-släpe, f. Hs. (Db.); slipa, f. id.
Vg.,ög.,kl.; släjp, m. Sm.; slep, f. Åm.;
släpe, n. Nk.; släp-kälke, m. id. Hs. (Db.).
Kroka-släp, n. åke för plogen ur åkern.
Vg.
Släp el. släper, m. träl, karl som mycket
trälar. Sm.
Släpa, f. fruntimmer som mycket trälar. Sm.
Släpe. adv. Köra släpe, då blott storändan
af en timmerstock köres och lilländan släpar
på marken. Sm. Jfr ópplässt.
Släp-kuddar el. slip-kuddar, m. pl.
halfmogna ärtskidor, som ätas kokade, dragna
mellan tänderna. Ög. Släp-ärter, f. pl. id. Sdm.
In-slipad, adj. genomdrifven (i
skälmstycken); mycket slipad; mycket förbehållsam. Sm.
Slipa 3, f. stor brynsten med vef att hvassa
liar på. Sm. (Vedbo).
Sliper, m. slipad person. Kl. Ns. sliper,
id. B. W. B. 4, 833.
Slip-gör, n. slipgår. Hs. Slip-sorsta, f. id.
Hs. (Db.).
Slip-lir, n. lider, hvari slipstenar
uppställas. Vb.
Slip-vind, m. vind, hvarmed en slipsten
kringvrides. Sm. bl.
Slive-sten, m. slipsten. S. Sk. D. slibesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
