633 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SMIL ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Smäkka-drukken, aj. alldeles rusig. Fl.
(Nl.). Smäktande full, smäkkanne full,
smäkk-full, id. Allm. N. smikkfull.

Smäkka-lat, adj. genomlat. Fl.(Nl.).

Smäkkanne fet, smäkk-fet, adj. mycket
fet. Allm.

Smäkkanke-söt, adj. mycket söt:. Götal.

SMILA 1, v. n. 1 1) småle; deraf smil·band,
n. Allm.; 2) smeka, vanligt umgås med en
flicka. Sm. Smyla, smeka. Sdm. Fht. smielan,
småle; mht. smielen, smieren; nht. dial.
(Schwaben) schmieren; e. smile, id.; slav. smje, skratta;
skr. smi, id.

Smil, n. småleende. Götal.

Smila 2, f. småleende, inställsam qvinna.
Vg.(Skarab.).

Smile-hull, n. eg. skratt-hål; liten
fördjupning i kinden, som i synnerhet synes då man
småler. Sk. D. smile-hul.

Smile munk, m. kyss. Vg.(Kåkinds h.).

Smillra, v. n. 1 (freqvent.) 1) småle; 2)
af kärlek mysa mot någon och kärleksfullt
umgås med. "Han smillrar alit mä si flekka. De
smillra så dä ä jämmerligt"; deraf smiller, n.
ett sådant kärligt umgänge. Sm. Smillär
(ipf. smillrä), v. n. smickra; örontassla.
Vb.,jtl,; deraf smiller-trut, m. smickrare,
örontasslare. Vb.

Smillsker, adj. falsk, arg, ond: om
menniskor och kreatur. "Märren ä så smillsk",
säges då märren drar öronen tillbaka och vill
bitas. Sk.(Ox.). Smilsk, adj. falskt
smekande, inställsam. Bl.

Smilug, adj. lismaktig, smilig. Sdm.

Smyla, v. n. 1 1) lisma; 2) krypa och vara
rädd. Hs.

Smyler, m. smiler. Hs.

Smyl-unge, m. barn eller flicka, som
smekas. Vox blandientis. Sdm.

SMIRA, v. n. 1 smickra. "Hon kan nókk
smire sej in". Sk.(Ox.). Fsv. smikra, smickra.
S.F.S, 7. 115; d. smigre; fht. smehharon, polire;
fe. smicerjan, id.; nht. dial. (Nassau) schmieren,
smickra (Kehrein 1, 357); skr. smêra, leende:
smi, le.

* SMISKA (ipf. smask, sup. smuskit), v. a. slå
sakta. Ett sådant starkt förloradt verb förutsättes
nf följande rotskott. Måhända att detta verb är
en utvidgad form af smikka (smakk, smukkit).

Smask, m. smäll, lindrigt slag. Fl.(Ingo).

Smaska, v. n. 1 smällkyssa. Bl.

Smisk, n. lätt slag, smäll, lindrig aga med
blotta flata handen (för små barn). Allm.

Smiska 1, v. n. o. a. 1 1) slå sakta med
flata handen el. ris, daska. Allm.; 2) slå
sönder. "Smiska sönder glas, fönsterrutan". Vg.;
3) kasta med fart i en vägg. G.

Smiska 2, f. def. smörgås. G.

Smuska, v. n. 1 hemligen slå under sig,
hemligen snatta, draga till sig. Sm. Eller är
detta ord snarare att hänföra till smiug?

SMI-SKRÓKKER, s. sinner.

SMISSA, f. en rätt af fläskflott, mjölk, ätticka
och sirap. Sm.

SMITA (ipf. smet, knj. smete, sup. smitit, p.
p. smiten), v. a. o. n. j) stryka på, bestryka,
klina. "Smita (smida) en mad". Sk. Smäita
(ipf. smait, pl. smita, sup. smiti), smita. G.; 2)
slå med ris eller handen, gifva stryk (så att det
smäller); kasta, slänga. "Han smet te’n". Allm.
Smit (ipf. -ä), id. "Smit på hästen mä piska.
Jig smitä näven i bolä. Han smita mäg vä
öjrä". Vb.; 3) krypa, smyga sig, slinka, fara
hastigt förbi. "Han smet in på krogen". Allm.
Smita seg, v. r. 1 a) obemärkt komma undan,
stjäla sig bort. "Han smita seg ut"; b) stjäla
sig till, obemärkt tillegna sig. "Ja smita me te
en puss å’na". Nk. Smitta el. smetta (ipf. smatt,
konj. smutte, sup. smuttit el. smutti), id. "Han
smatt över vägen. Hon smatt förbi. Han smatt
genom gärdesgården. Ja smittar snart dit. Han
smatt åsta. Han har smuttit ifrån mej". Götal.;
deraf smått, adv. fort, fermt. Kl.; 4) gifva
stickord, pika. "Han smiter (el. smäjter) an".
Sm. Fsv. smita, v. a. bestryka. S.F.S, 6, 307;
isl. smita (sv. böjn.), v. n. slå igenom; om olja;
n. smita (sv. böjn.), v. a. a) smörja; b) slinka
undan, förbi; smetta (smatt, smotte),</i> smyga sig
undan: d. d. smede, smörja, klina, t. ex. en vägg
(Kok 1, 375); fht. smizan, bestryka, befläcka; nht.
,beschmeissen; ns. besmîten, id.; fe. smitan, slå;
mht. smîzen, kasta, utkasta; cacare; besmîzen, a)
"besudeln; b) bewerfen"; d. smide, a) upmjuka
(Motb); b) kasta, slänga; ns. smiden, smiten,
kasta: slå: smitten, smörja, göra mjuk, smidig
(B.W.B. 4, 863. 865, 866); holl. smijten, kasta;
swz. schmeizen, hugga, slå; ffris. smita, kasta;
nfris. smijten, id.: e. smite, a) slå, bulta; b)
röra, beveka; moes. smeitan (smait, smitun,
smitans), besmörja, bestryka: έπιχρίειν. Jfr gael.
smist, slå. Det ifrågavarande verbet smita
uttrycker flera vid första påseendet olika begrepp,
men smörja utmärker på samma sätt: bestryka
med smörjigt ämne; slå; rappa, stryka m. fl.
innefatta båda begreppen: smeta öfver, slå.
Öfvergången från: "smita till, smila på" till smyga,
slinka, krypa är lättare. Rdq. 1, 221.

ópp-smajt, adj. putsad, uppkammad; om
håret hos fruntimmer. S.Sk.

Smajt, adj. smord, drucken. S.Sk. Smit,
id. Allm.

Smeitå. f. hård brynsten: deraf smeit (ipf.
o. sup. -a). v. a. hvässa (lien) med smeitå. Fl.
(GK.,K.).

Smet, n. 1) någonting smetigt; sot af
brända saker, grytor, ved. Ög. Smajt, n. Sm.
(Östbo,Vestbo); deraf kalk smet, gryte-smet;
2) deg till gorån och pannkakor; deraf
pannkake-smet. Götal. Fsv. smith, fläck. Skaft.
199: holl. smet, f. id.

Smete, n. svedjeland, bränd fälla.
Smet-fälla el. smajt-fälla f. id. Sm.

Smet-grimla, smajt-grimla, f. qvinna som
är smetig i ansigtet. Sm. <sup></sup>Jfr grima 2.

Smetug, adj. nedsölad, oren af något
smetigt ämne. Mp.

Smet-ved, m. den brända eller kolnade
veden, som tages på ett svedjeland. Sm.,ög.
Smet-vid, m. id. "Smetä törr-vid el.
såids-vid", rensa sådan ved. N.G.
Smit, m. 1) slag, hugg (något hårdare än
smisk). "Smit på truten, på örä". Vb.; 2}
smula, bit, del af något. "Alldri en smit", icke
det ringaste. Hvarenda smit. Ikke en smit".
Allm. Smitt, m. id. "Hvar smitt u bit",
hvarenda bit. N.G. "Hvar smitt u smulå", id.
S.G. "Smitt å smått", id. Kl.; smittä,
smäutä, f. id. "Alldri ain smäntä", aldrig det
minsta. "Hvar smittä bäjt", hvarenda bit. G.; 3)

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0663.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 633 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|