Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SMÄ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammalt smör, som brukas till afredning af
sud-välling. Sm. Fn.,n.fe.,d.d.,ns. smolt, smält fett.
Smulta, v. a. 1 hoplägga blölta hudar att
blifva varma och surna i ändamål att lossna
håret på dem, som ej få kalkas. Ög. Ns.
smulten, smälta, upplösas.
Smulta-gås, s. gas.
Smulta ópp, v. n. 1 upphora att regna eller
snöa. Sdm.
Smulter, adj. 1) lättsmält, upptinad, lös.
Vm.: 2) fet, oljig (= frans, tendre, fondant):
om frukt, t. ex. äpple, päron. Vm.,ul.
Smulter-ber el. smutter her, n. jordbär:
Fragaria vesca. Dl.(Mora). Smälte bär, n.
Dl. (Rättvik); smottre, n. id. Nk. Gl. sv.
(Frankenius; Tillandz) smultron, jordbär;
sjelfva örten kallas af Frankenius smultron. Jfr
snylter-bär.
Smulter-blomma, f. blomman af
jordbärsstånd. Dl. (Äppelbo). Gl. sv. (Tillandz. Bromel)
smultron-gräs¨.
Smylta, v. n. 1 lugnas, blifva stilla: om
väder. "Vädret smylter sej". Sdm.,ul. Fe.
smyltan, v. n. stilla, lugna; fsv. smoltna, id.
Alex. 492.
Smyltra å, v. n. 1 lugna, blifva stilla,
smult; om vädret. Sdm.
Smälta 2, f. 1) (såsom i riksspr.) så mycket
som på en gång smältes; 2) afredning till mat.
Smältå, f. Fl.(Öb.); 3) visp. Vb.
(Nordmaling; nästan föråldr.): 4) stor hop,
myckenhet. Allm.
Snabba, f. 1) nom. propr. som plägar gifvas
åt någon hynda, stundom väl ock åt annat
husdjur. Nb.,vb.; 2) vessla: Mustela erminea.
Snälla, f. id. Sm.
Snabba sej, v. r. 1 skynda sig. Allm.
Snābb säg (ipf. -ä säg), id. Vb.; snappa sej.
1) id. Sm.,hl.,bl. Snóppa sej. Sm.,hl.,öl.,ög.;
snóppra sej, id. Kl,; 2) förta sig; om ur.
Nora bergsl. Snupp sä av, skyndsamt och
hemligt begifva sig bort. Jtl.
Snabb-fäLu, adj. 1) som färdas, springer
eller går fort. "Snabb-fälu häst".; 2)
skyndsam. Vb.
Snabb-fött, adj. snabbfotad. Vb.
Snabb-töLu, adj. som talar fort. Vb.
O-snaffsli, adj. osnygg, nedspild. Ög.
O intens.
Snaffsa ner, v. a. 1 orena, nedspilla.
Ög.,bl. Snavvse nårr, id. S.Sk.
Snaffsi, adj. orenlig, smutsig. Snavvsed,
snaused. Sk.; snausug, id. G. D. snavset.
Snappsug, adj. som äter osnyggt. G.
Snakare, m. en som objuden infinner sig
till bröllop, under förevänning att få se bruden.
Siare, m. (== skådare); gólv-ståndare, m. id.
Fl.(Ingo). Snaka-bisar, m. pl. objudna
gäster. Fl.(Lappträsk i Nl.). D. snag, m.
snyltegäst (Moth); swz. schnagger, m. krypare
(Stalder 2, 339).
Snok, m. (såsom i riksspr.) snok: Coluber.
Snog, m. id. Sk. Fn. snokr, snákr; d. snog;
fe. snaca.
Snoge-sting (el. snoge-stinn), n. ormbett.
Man berättar att om en flicka hade fått ett
snoge-stinn, skulle hon oförtöfvadt derefter
kyssa den karl, som hon önskade ega till man,
och följden skulle då blifva att han derigenom
skulle upptändas af en häftig kärlek till henne.
Fd. ormæ-styng, id. (Harpestr.).
Snoka·silke (snoga-silke), n. snarrefva
Cuscuta Epilinum, Weih. Sk. Hummel-binda,
f. Dl.(Falun). Jfr skórv.
Snok-tistel, m. Picris echioides. Sk.
Retzius, fl. oec. 2, 499.
Snok·ört, f. blåeld: Echium vulgare. Retzius,
fi. oec. 1, 223. Blå-tistel, m. Bl.; klå·kunnter,
f. pl. Sk.
Snakk n. (såsom i riksspr.) prat, sladder.
Ordets kön är i munarterna äfven maskulinum.
"Den snakken har ja nókk hört. Den snakken
går i byen". Sk.(Ox.); deraf pöllse·snakk, s.
pyllsa. Fsv. snak, n. Alex. 1884; d. snak; ns.
snakk; lit. sznektà.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
