Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SNIL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sniælder, sniæller, snieldr. a) klok, vis. L.L.;
b) skicklig, rask» behjertad. M. Rimkr. s. 61;
fn. snjallr el. snellr; d. snild; d. d. snell; fht.
snel; nht. schnell; fe. smëll.
Snälla 1, v. a. o. n. 1 1) vara snabb. G.;
2) hastigt och nätt afskära eller afklippa.
"Snälla av kvistarne på träet"; 3) hastigt och
oförmärkt göra något vid lägligt tillfälle. Sm. Fe.
snelljan, v. a. påskynda; ns. snellen; v. n. vara
snabb (B.W.B. 4, 867); holl. snellen; swz.
schnellen, id.
Snälla 2, f. 1) ödla, fyrfota. Sm.; deraf
orm-snäll, f. ormödla. Nb.,vb.,åm.; 2) vessla:
Mustela erminea. Snabba, f. det lilla vissa
(nämnl. djuret), id. Sm.
Snälla 3, f. den rulle i en spinnrock,
hvarpå den spunna tråden samlar sig. Jtl. Snäll
el. snell, f. Nb.,vb. snåld, m. Fl.(Öb.);
snoll, f. id. Fl.(Nl); snåll, m. 1) id.
Fl.(Nl.),vb.; 2) trissan som med en skruf är
fästad vid vingtenen af en vanlig spinnrock och
hvaröfver snöret löper till svänghjulet. Vb.,
fl. (Nl.); 2) trissa, ring. Fl. (Nl.); deraf
snäll-don el. snell-don n. rullen i spinnrocken med
allt tillbehör; hela tillbehöret af snällan,
vingen och snållen. Fn. snælda, f. handten;
d. d. snolle, trissa på vingtenen; gl. d. (Moth)
snold; n. snelda,
Snäll-bórg, f. säges spefullt åt en flicka,
som vill visa sig rask. Sm.,vg. S. bórger.
Snäll-fatan, adj. som har lätt att förstå. Vb.
Snöla, v. n. 1 skamflat och skyndsamt
draga sig undan. "Snöla (el. snula) av (el. bórt)",
gå bort flat, förlägen. "Kómma snölanes". Sm.
Jfr snillande, här ofvan.
Gall-snö, s. galdur.
Pegg-snö, m. gallsnö, runda frusna
snökorn. Vg.,sm.
Sne-daska, f. litet snöfall. Hs.(Db.,Bj.).
Snö-daska, f. Vl.
Sni·fóg, n. snöyra. Sk. Fn. snjáfok,
snjófok; d. sneefog.
Snjoga, v. imp. 1 snöga. Dl. Snjö (ipf.
snjödd). Vb.; snåiä (ipf. snåidä, p. p. snåjen),
G.; i andra munarter sniva, snia, sny el sni,
id.: deraf ill-snöa, häftigt snöga. Sm. Fsv.
sniöa. Läkeb. 9, 1. Alex. 3335; gl. sv.
sniögha. Gustaf I:s bib.; fn. snjóa, snýja; n.
<i>snoa, snjoa, snjoga; fht. sniwan; mht. sniwen;
snîgen; nht. schneien; ns. <i>snien</; moes. snaidvan;
lit. snigti; lett. snigt; slav. enjegü (Kopitar,
gl.); slov. sneziti; zend. çniz, id.
Snjo-drivu, f. snödrifva. Dl.(Elfd.,Mora).
Snö-drövja, f. Vg.(Skarab.),dls.; snö-drevja,
f. Sm.
Snjo-mölas, v. d. 1 slås med snöbollar.
Dl.(Malung,Mora). Snö·mylas, id. Vm.
Snömyl´, v. a. 1 kasta snöbollar på någon.
Fl.(Öb.).
Snjo-rjåppa, f. snöripa: Lagopus
subalpinus. Dl.(Ohre). Snjo-råppa, f. Dl.(Elfd.,Mora);
snjö-rup, f. Vb. D. sneerype. S. rjåppa.
Snjo-skaur, m. snöyra. Dl.(Våmh.).
Snjoås, m. id. Dl.(Elfd.).
Snjö-myl, m. snöboll. Vb. S. myl.
Snjö-sparr, m. snösparf: Emberiza nivalis.
Vb. Snio-sparv, m. Dl.; snö-skvirrå, f. id.
Fl.(Öb.).
Sny-blask, n. regn och snö tillhopa.
Snö-blak, n. Bl.; snö-glåtter, m. id. Vm. Jfr glåtra.
Sny-byra. f. snöskur. Sk.
Snåi·korn, n. snökorn, snöflinga. N.G.
Snåi-syrå, s. saur.
Snö-dakka, s. dakka 1.
Snö-fogde, m. den, som af bymännen eller
af intill hvarandra liggande gårdars innevånare
utses att hafva tillsyn med snöskottning å
vägarne under vintern. Vg.
Snö-fänna, f. def. snödrifva. Jtl.
Snöfänn, f. Ilj.; snö-fana f. Vl.,vg. (kring
Venershorg),dl. Jfr fenne.
Snö-kóva, f. snöflinga. Götal. Snåi-kóva,
f. G.: snö-kåpa, f. Sm.
Snö-myl, s. myla 1.
Snörja, f. snöyra. Bhl.
Snö-skid, s. skida.
Snö-sókk, s. sókk 1.
Snö·svepor, f. pl. snösockar. Nk. Fn.
sveipa, v. a. insvepa.
Snö-tippa, f. sidensvans: Ampelis garrula. Ul.
Snö-ur, s. ur.
Snö-vägg, m. tjocka snömoln. Fl.(Nl.).
Snö-ört, f- röllika: Achillæa millefolium. Öl.
Jfr röleka, stengräs.
Trind-snö, s. gall-snö.
Snip (pl.-ar), m. 1) snibb, flik. Vb.—sdm.,
Snipp. m. id. Götal.; 2) snabel. Hs. Snäjpä
f. snibb, näsa. G.; 3) Eriophorum alpinum.
Gstr. m. fl. Gl. d. (Kristian III:s bib.) snip,
snibb, flik; n. snipp, m. id.; nht. schneppe, f.
snip, tut, näsa; ns. snippe el. snibbe, f. a)
snabel; b) spetsig lapp af flor eller linne, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
