Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SNIP ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruntimmer under djup sorg bära framför pannan
(B. W. B. 4, 889); holl. sneb, f. snabel; lit.
snápas, m. snabel; d. d. snabe, "en fiæl med
kroge eller hager i, som er slaaet op i en stue
till at hænge klæder på".
Snape, m. 1) spets, det yttersta af något;
snibb (öronsnibb); 2) utskjutande udde (i sjö,
träsk). G.
Snipa, f. 1) det som sluter sig i en vinkel.
V1.,vg.; 2) flik af något tyg, kläder. Snipu,
f. Fl.(Ingo); snepa, f. Fl.(K.),vb.; snipå,
f. id. Fl.(GK.); 3} liten spetsig båt. Svea-,
Götal.; 4) liten gädda; deraf gädd-snipa. Götal.
D. snip, flik.
Snipa-skål (snippa-skål el. sneppa-skål, pl.
-ar), f. rund träskal med 4 små platta
handtag. Ög.,vg.,sm. Snibb-skål, f. Ul.
Snip-eka, f. eka, som är spetsig i fören. Vg.
Sniper (el. snipper), adj. 1) fin, prydlig,
nätt. Nb.(Råneå,Cal.); 2) högdragen, förnäm
(som sätter näsan högt i vädret). Vb.
Sniper, m. snäsig, vresig menniska. Hs.(Db.).
Snipi, adj. spetsig och smal. Ög. Snipugr,
id. "Skomärn har gjort stölvera så snipuga".
Nk. Holl. snibbig el. snebbig.
Snip·nos, f. qvinna med spetsig näsa och
ondt sinnelag; spefullt. Sdm.
Snip-näsa, f. menniska med spetsig, tunn
näsa. Fl.(Ingo).
Snip·näsog el. snip-näsig adj. som har
spetsig, tunn näsa. Fl.(Ingo).
Snippe-kläde el. sneppa-kläe, n. trekantigt
halskläde. Dls.,vl.,vg.,sm. Snepp, m. id.
Dls.,sm. D. snippeklæde (föråldr.).
Snippsk el. snippsug, adj. 1) spotsk; 2)
snarsticken. G. Ns. snippsch, spetsig, bitande i
tal. (Richey, 273).
Tång-snipa, f. Gasterosteus Spinachia, L.
Nilssons fauna 4, 112.
Snappa, v. a. 1 1) (såsom i riksspr.) hastigt
och oförsedt gripa något; 2) snatta. Vb.—-sm.
Fsv. snappa, snappa. Alex. 1890, 2878; ns.,
holl. snappen; nht. schnappen; e. snapp; d.
snappe, id.; fn. snapa, a) ursprungl. troligen:
snappa, nappa; b) uppsnappa smulor (af mat),
taga föda till sig.
Snapp-händt, adj. långfingrig, tjufaktig,
som rycker åt sig utan lof. Nb.,vb.
Snapp-händt, snabb-händt. Sm.
Snapp-säkk (pl.-ar), m. byx-säck, liten
kjortelpåse. Snabb-säkk, sna(r).säkk,
snavvsäkk, m. id. Götal.; deraf snapp-säkks-ur, n.
fickur. Kl.(Stranda h.; sällan brukl.).
Snaffsa, v. a. o. n. 1 (freqv.) 1) nappa,
fara efter att vilja bita (såsom hvalpar); 2)
småbita, bita lindrigt i något. "Grisana gå å
snaffsa i gräset. Hästen snaffsade i rókken";
3) snatta. "Snaffsa te sej nået". Götal.;
deraf snaffser, m. en som snattar smått. Sm.
Snipp-räis, f. en hastig resa fram och åter.
"Ji main óm gjer’n snipp-räis dill stadom". Vb.
Snipp-snapp-snorum, häj basalorum, n.
ett slags kortspel. Vb.,sk. Nht. schnipp
schnapp-schnurr; ns. snip-snap-snur, id.
Snupp så av, v. n. skyndsamt och hemligt
begifva sig bort. Jtl.
Snjosk·sópp, s. sópp.
Snjósk-tikka (pl.-kur), f. fnöskticka (på
björkträd): Boletus fomentarius, L. eller
Polyporus betulinus. Dl.(Elfd.,Våmh.).
Snjosk-läppa, f. Dl.(Våmh.); snösk-fókka el.
snesk-fukka, f. id. Hs.(Db.,Bj.). Jfr björk-sópp,
kórk-sópp (under sópp).
Bränne-snäuta, s. brinna.
Snut, m. 1) eg. (såsom i riksspr.) nos,
mule; 2) trut, näsa. Allm. Snaut m. id.
Dl,vb.; 3) smekord. "Du lilla snut! Min lille
snut". Snutt, m, id. Allm.; 4) hörn; 5) udde.
Sdm. Ns. snute, m. a) mule, nos; b) mun,
trut; fe. snote; e. snout<big></big>; holl. snuit, m.; nht.
schnauze; swz. schnaute; nassau, schnut, f.;
d. snude.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
