Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SNUS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snus-måL, n. måltid kl. 8 f. m. under
höbergning. Vb.
Snus-pul, m. snusdosa. Hs. Fn. pulli, m.
flaska, burk (af trä, glas).
Snustär əl. snöstär (ipf.-trä), v. n. 1) vädra
efter, lukta upp; om hundar. "Snustär ópp";
2) lägga sin näsa i allt. Vb. Fn. snuđra,
vädra efter, lukta upp.
SNUS 2, s. snurr.
SNUSSLA, v. n. 1 1) se åt något, betrakta;
2) dröja, uppehålla sig. G.
SNUT, snuta, snutig, snutlig, s. sniuta.
SNUTT, m. patt, di. "Du ska ha en snutt
te". Deraf snutta 1, v. n. 1 dia. Ög., m. fl.
Jfr snudd.
SNUTT, snutta, s. snätta.
SNUTTA 2, v. n. 1 glutta; se oförmärkt genom
ett hål. Sm. I
SNUTTA 3, f. liten flicka. Götal. Jfr snätta 1.
SNUTTER-BÄR, n. jordbär: Fragaria vesca.
Hs.,dl. Snötter-bär, n. Hs.(Alfta); snytter-bär,
n. (Db.,Undersvik); jol-bär; n.
Hs.(Db.,Jerfsö); hjorter-bär, n. Hs.(Undersvik); jarl·bär,
n. Hs.(Alfta). Måhända af snätta 1. Jfr
smulter-ber, snugg-ber.
SNUV, m. litet väder, kunskap, nys. "Få
snuven av något". Allm. Holl. snuf el. snof, f. luft,
vind, lukt; ns. snöve, m. litet väder, kunskap
(B.W.B. 4, 905); n. snæv m. id.
SNUVA, f. en pris snus. Vm.(Fellingsbro).
Läpp·snuva, f. hopvalkadt snus, lagdt
innanför nedra läppen. Vm.(Norbergs s:n). Jfr
mul-bänk, sid. 441 a.
Snuv·tobak, m. snus, snustobak. Sm.(Vestbo).
SNUVA el. skogs-snuva, f. det qvinliga
skogsråt, som går å snuvar natt och dag. Götal. Jfr
Hyltén-Cavallius, Värend 1, 278. S. snua 1.
Snuve-läder, n. ett fint ludd (flbriller) hos
svampar, som hos några utbildas till en
sammanhängande väfnad eller i träspringor
sammanpackas till en fast, läderartad massa. Götal.
SNUVAS, snuven, s. snyva.
SNUVUGUR, snuvva, snuvtte-ko, snuvå,
snuvörug, s. snubba 1.
SNY, sny-blask, s. snio.
SNYDA, snyde, s. sniuta.
$NYFFEL, snyvla, s. snavla.
SNYGGT, s. snägga.
SNYKKSA, snykkstä, snykkta, s. snukk.
SNYLLEN, snyllenä, s. snilla.
SNYRPA, snyrper, s. snärpa.
SNYTTER-BÄR, s. snutter-bär.
SNYVA, v. n. o. a. 1 1) vara arg, ilsken,
grina illa och lägga öronen bakåt; om hästar.
Kl.,nk. Snyvas, v. d. 1 id. Ul.,nk.,ög.; snuvas, id.
"Hasten snuvs". Dls.; 2) vara högmodig. Sm.
Snyva öronen, röra öronen af otålighet; om
hästår, får. "Hästen snyver äro". Sdm.(Selö).
Snuvig, adj. som drar öronen tillbaka och
ser lömsk ut: om hästar. Ul.
SNÅ, s. sno 3.
SNÅÐLIT, s. snaudr.
SNÅGA-STILKA, f. selpinne. Sk.(Vemm.).
Snåva-stikka, f. id. Sk.(Ing.).
SNÅGGJ, s. snägga.
SNÅIAR, snåiä. s. snio.
SNÅJPÄ, f. skam och nesa. G.
SNÅL 1, adj. 1) (såsom i riksapr.) sniken,
öfverdrifvet sparsam; 2) seg; om mjölk. "Mjóki ir
int snål". Dl.(Elfd.,Mora). Lapp. snaäle,
snål, begärlig.
Arbets·snål, adj. sträng mot sina
arbetare. Sm.
Ill-snål, adj. öfvermåttan snål. Sm.
Skrópp·snål, s. skrópp.
Snål-bórs·änden, m. def. änden af
långbordet (i gästabud). S.G.
Snåld, f. snålhet, girighet. Vb,
Snål-elsa, f. snål qvinna. Sm.
SnåL-foL, f. snålt beteende. "Hä jär bara
snålfolen", det är idel bevis på snålhet. Vb.
Snåling el. snålinge, m. snål menniska.
Svea-,Götal.
Snål·jobb, snål-jåpa, snåljåper, s. jåper.
Snål-tarpa, f. mycket snål qvinna.
Ul.(Rosl.).
Snål·varg, s. varg.
Väga-snål, adj. (om häst) som gerna
afviker på bivägar, hvilka leda till gårdar i
närhet till den väg, på hvilken man färdas. Vb.
SNÅL 2, s. hannval, sid. 242.
SNÅLD, s. snilla, snål 1.
SNÅR, snåra, s. snor 1.
SNARK, snårka, s. snerkja.
SNÅRT (snåhrt), m. ett slags ylletäcke, som
väfves, men figurerna på täcket åstadkommas
derigenom att mellan slagen med slagbordet trådar
trädas in. Sk.(Ing.). Trädde täkken, n. pl. id.
Sk.(Ox.). Troligen af snara el. sno 1.
SNÅTA (ipf. snåta), v. n. nosa, vädra; eg. om
hundar och svin med nosen nedåt marken,
"Snåta efter en sup". Fl.(Nl.). Fn. snuđra. Jfr
snokta.
SNÅTTAST, s. snätta 1.
SNÅTTER (def. snåttra, pl. snåttren), f.
hjortron : Rubus chamæmorus. Snatter el. snotter, f.
id. Vb.(Nysätra),nb.(Cal.). Snåtter-bär,
snåttron, n. id. Åm. Är måhända samma ord som
<i>snutter-bär, snötter-bär, snytter-bär, n. Fragaria
vesca, ehuru användt på olika växter.
SNÅVER, m. arg och sticken menniska. Ög.
Jfr. snyva.
*SNÄGGA el. snygga (ipf. snagg, pl. snuggum,
sup. snoggit), v. n, 1) vara kort: 2) vara kort
för hufvudet, bitter, sträng, hastig? Här nedan
upptagna rotskott berättiga oss att uppställa detta
starka, i vårt språk under fornaste tider
brukliga, men nu förlorade starka verb. Med svag
böjning och något förändrad betydelse qvarlefver
verbet ännu i våra munarter. Snägga, v. n. o.
a. 1 1) vara kort för hufvudet, svara argt och
och vresigt, snäsa kort och bestämdt. "Snägga
åt (te el. ómkring sej)". Svea-,Götal.; 2) vilja
bitas; om hästar. Sm.; 3) blåsa bistert, kallt.
Snägja, snäija el. <i>snajga, id. "Hä snaijer så
snärst óm sina", det blåser så hårdt om ansigtet.
Hs.(Db.,Bj.). Snäägg el. snågg (ipf.-å), v. n.
id. Vb. Till denna rot höra måhända fn. snaqa
f. yxa, S.E. 1, 569; 2, 477; snaghyrndr, adj!
(om en yxa) med krum hake; snagi, m. hake,
krok (till att hänga något på), samt dessutom
några andra här nedan upptagna fornnordiska ord.
Snagg, m. grälig mun, trut; ansigte. "Håll
snaggeu på dej! Ja högg´en midt i snaggen,
Han har vädret i snaggen. Han sätter
snaggen i väret". Svea-,Götal.
Snagg (el. <i>snaggj, snågg, snåggi, snägg),
n. 1) kall blåst. Vb.,åm. Snäije n, id. Hs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0678.html
