Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SNÄG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Db.); 2) smått snöyr jemte blåst; 3) rimfrost
på isen. Vb.,åm.; 4) frusen mark.
Vb.(Nysätra). Fn. snaki, m. kall vind.
Snagg-hårig el. snögg-hårig, adj.
korthårig; om hästar. Ul.(Rosl.). Snagghårugr,
släthårig; om djur. Nk.
Snaggig, adj. snäsig. Bl.
Snaggigheter, f. pl. snäsor, bitande svar. Bl.
Snogen, m. def. hin onde. Vb. Jfr snog,
under snägger.
Snugg 1, n. snuggande, snylteri. Ög.
Snugg 2, m. litet säte vid spisen i
ryggåsstugor, som ofta utgöres af en inmurad sten,
hvarpå tiggare (hvilka snugga efter mat) taga
sin plats. Hl. Jfr snugga 1.
Snugga 1, f. litet stycke af något; 1) kort
tobakspipa. Sveal. Snugg, m. id. Vb., fl.
(Öb.); 2) kort båt eller piska. Ög.; 3) smula,
"óm he breste pä, så ger vi dám i snugga me".
Hs.(Db. Jfr L. Landgren, uppränning till en
grammatik för Delsbomålet, s. 52); 4) liten
gåfva af mindre betydenhet, merendels i
hemlighet gifven. Hs.(Db.,Bj.),hj. (nästan foråldr.).
Snugga 2, v. a. o. n. 1 1) (hastigt) plocka,
rycka upp. "Snugga gras"; 2) i vredesmod
hårdraga. Ö.Dl.; 3) göra besök hos någon
för att blifva bjuden på mat; gå och söka
efter matbitar; gå och äta utom måltiderna
genom sökande. "Han går i skafferiet å snuggar.
Hvad snuggar du efter? Han snuggar sej te
mat". Snogga el. snuga, id. Allm.; 4)
snugga in, (vid upphållsvader passa på och hastigt)
införa från marken säd i ladan eller stacken.
!Snugga in en hel hob sä(d)". S.Sk. Fn.
snugga, v. n. 1 a) hastigt begifva sig till ett
ställe. Skírnis för, stroph. 27 ; b) snugga til
e·s, vänta något, göra sig hopp om, eftertrakta.
Jfr Eg. 755. E. Jonsson, 522. Fritzner, 604.
Snugg-ber, n. jordbär, smultron: Fragaria
vesca. Ö.Dl. Af snugga 2. Jfr snutter-ber,
smulter-ber.
Snugge-bit el. snogge-bit, m. snyltbit, bit
som man snuggat sig till. Sm.
Snugge-bitare el. snugg-bitare, m.
snyltgäst. Ög.
Snuggen el. snoggen, adj. närgången, som
mycket snuggar. Sk.(N.Åsbo).
Snugg-smulor, f. pl. en ringa gåfva, som
man kan tigga eller har tiggt sig till. Sveal.
Snyggt, adv. (eg. adj. n.) knappt, nätt
mätet. "Snyggt e mil (el. ett mil)", en knapp
(kort) mil. Nk. Snöggt (el. snökkt), adv.
knappt. Vg. Snöggäst, adv. superl, knappast.
"Han kóm snöggäst in göning döra", han kom
nätt och jemt in genom dörren. Vb.
Snäggal (el. snäggall), adj. 1) kort för
hufvudet, vresig, snäsande; 2) som gerna vill bitas;
om djur; 3) kall, stormig; om väderlek. Dls.
Snägger, adj. 1) eg. kort; 2) kort för
hufvudet, vresig, grälig. "Snäggt svar". Ög.,hl.
Snäggen, adj. 1) id.; 2) sträng, svår, skarp;
som hastigt påkommer. "En snäggen (el.
snägget) vinter. Dä ä snägget i väret". Kl.,sm.
Snagger, id. "En snagger vinter. Dä ä
snaggert i väret". Sk.: 3) frusen; om snön. "Snöen
ä snägget". Kl.; 4) som fort och hastigt
uträttar något; tilltagsen. "Snäggen i
hännerna". Kj.,sm.; 5) mager, skarp; om jord. "En
snägger mark". Bhl. Snygg, adj. kort, liten.
"Dä ä ett snyggt mil". Sveal. (enl. C. Säve).
Snögg, adj. knapp, snål. "Snöggt måt", knappt
mål, ej fullt mått, undermål. Vb. Snog, snou
el. snout, adj. 1) med kort hår; 2) utan horn;
om djur; 3) kal; om fjell eller berg, som äro
skoglösa. Vb.(Nordmaling). Fn. snöggr (komp.
sneggri och snöggvari, superi, snöggvastr), adj.
a) med korta har: "snöggr kampr", kort
läppskägg; med kort, litet eller utan gräs och ull:
"snöggr, belgr; snöggvar ær; snöggvar engjar",
b) hastig, plötslig; n. snøgg, snabb; ns.
snögger, snigger, hastig, liflig (B.W.B.
4, 892); d. d. (Slesvik) snav, hastig, hurtig (Kok
1, 376). Häraf synes att ursprungliga
betydelsen af sv. adjektivet snygg varit: kort.
Snagget, adv. hastigt, fort. "Dä gikk
snägget". Kl. Fn. snöggt. hastigt.
Snägglas, v, d. 1 vilja bitas; om hästar. Hs.
Snöggäs (ipf.-ä), v. d. snålas. Vb. Ordet
ej mycket brukligt.
Harp å snarp, harpa snörpa, härpe-snärp,
s. harp, sid. 245.
Ill-snärp, s. eld.
Ris-snarp, s. ris 1.
Snarp, adj. 1) skarp, hvass. G. Snarv, id.
G.,hs.; 2) hård, häftig, sträng, vresig. Hj.,hs.
Snarv. G.,hs.; snärp, id. Dl.(Ohre); 3) rask,
hurtig. "Den snarpaste kar". Kl. Snarsp,
hvass; hårdhändt, kraftfull. Hs.(Db.).
Snarpen, skarp, hopdragen, hård; om huden på
händerna. Vg.(Skarab.). Fn. snarpr; n. snarp.
Snarpa, f. ondsinnt qvinna. Sm.
Skinnsnärpa, f. ondsinnt och snål qvinna. Bl.
Snarper, m. ondsinnt karl. Sm.
Snyrpa el. snörpa, f. snålt fruntimmer.
Sm.,bl.
Snyrper, m. snål karl. Sm.
Snärp, n. 1) något hopdraget, med synål
rynkadt; rynka genom sammandragning. Snörp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
