Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SPO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SPóSKAS, v. d. 1 begabba. Spóskig, adj. spotsk.
Vg. Jfr fsv. spotta, spotta: bespotta.
SPóTTIG, s. spjutt,
SPOVE (pl.-var), m. 1) spof: Numenius.
Vass-spove, m. vattenspof; 2) högfärdig och i åtbörder
narraktig menniska. Vg. Fn. spói, m.
Numenius phæopus; n. spue, spove, m. Scolopax arquata.
Spova, v. n. 1 gå med högfärdiga och
narraktiga åtbörder. Vg.,vl.,dls. Spovera. Nk.;
<i>spovelera</i. Vg.(Vadsbo); spoi, id.; Vb.; 2)
spionera, hemligen utforska. Spovera, id.; deraf
spov, m. en som lurar, spionerar på andra. Sm.
Sprakka efter, v. a. 1 söka eller få
underrättelse om. Sk.,dls. Sprakkta efter, id. Sk.
Spralle-böjsa, f. en som sparkar omkring
sig. Sk.
Spriken, adj. (eg. p. p.) utvidgad, sträckt
från hvarannan, utspänd. Vl.,dls,vg. N. sprikjen.
Nagel-spräng, s. nagel 2.
Sprang el. sprängä, f. remna. "Pa sprang",
adv. på glänt; om en dörr. G.
Sprang-gras, n. sprängört: Cicuta virosa.
Dl.(Elfd.). Sprängs-rot, f. Vb.; nükka-rot,
f. Vg.; buna-rot, f. id. Mp. Gl. sv.
(Frankenius) vatn·odört.
Sprikka (pr. sprikk, pl. sprikkum, ipf. sprokk
[eller sprakk], pl. sprukkum, sup. sprukkjiđ), v.
n. 1) spricka. Dl. Sprikka (pr. sprikkur, pl.
sprikke, ipf. sprakk, pl. sprukku, sup. sprukki).
G.; sprekka (ipf. sprakk, konj. sprukke, sup.
sprukket). id. Vg. "Kruka går sä längj dill
brunn, dilläs a sprikk". Ordspr. Vb.; 2) kasta
ut eldgnistor. "Granvön sprikker (sprakk, har
sprukkit) så faslit". Sdm. Detta verb har
utvecklat sig ur springa, på samma sätt som
stikka af stinga- N. sprekka.
Spring, n. hopp, språng. G. "Köra i spring",
köra i galopp. Sm.
Springare, m. 1) stor makrill, som gör
våldsamma språng i och öfver vattnet, när ban
nappat på ränn-dörjen. "Sikken en
dunder-springare!" Bhl.; 2) i q. spring-bagge. Sm.
Spring-bagge (pl.-gar), m. springgumse. Sm.
Spring-bom. m. den stång el. bom öfver
värvelen på en tvebettsvagn, uti hvilken
svänglarne hänga. Sm.
Spring-fält (pl.-ar), m. en som ränner
omkring och icke sköter sina sysslor
ordentligt; skämtsamt. Götal. Spring-kópp, m. id.
Sm. Nht. springinsfeld.
Spring·gås, f. bröstbenet på en gås. Sk,
Spring-häst, m. våg, hörande till sölfven i
en väf, förenad med väftramporna. Vg. N.
springhest.
Spring-lótt, m. Kásta spring-lótt.
allmogens vanliga sätt att kasta lott vid delning af
någonting. Härvid tillgår sålunda att hvarje
deltagare väljer ett märke, t. ex. en risqvist,
pinne o. d., som har ett visst tecken, så att det
af honom kan igenkännas. Dessa märken
öfverlemnas åt en ojäfvig person, som utkastar
dem på de delar, hvarom lottas och hvilka
sålunda tillfalla egarne af de olika märkena.
Hl. Här igenkänner man de gamle
Germanernes plägseder, såsom de af Tacitus (de
Germania, kap. 10) beskrifvas. "Sortium
consuetudo simplex: virgam frugiferæ arbori decisam
in surculos amputant, eosque, notis quibusdam
discretos, super candidam vestem temere ac
fortuito spargunt".
.Spring-sko, s. sko,
Spring-vägar, m. pl. "Dä jär int
springvägar däit", det är långt dit. S.G.
Sprinnta (ipf. sprannt, sup. sprunntit), v. n.
slå ut, spricka ut; om löf och blommor.
Kl.,sm. Spriint (ipf. sprannt el. sptintä, sup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
