Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - STAV ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bakk-staur, s. bakke.
Baku-står, baku-stör, s. baka.
Bott-stör, s. botta.
Gig-stör, s. giga.
Gran staver, s. gro.
Gara·stav m. en fyrkantig staf, 2 1/2 alnar
lång, som förvarades fordom hos
byåldermannen och användes af honom vid granskningen
af byens gärden eller jordvallar för att dermed
profva om do hade den erforderliga höjden.
N.Sk.
Jakobs-stav, m. de tre största stjernorna
uti Orions bälte. De helga tre konungar, m.
pl. id. Sm.
Karr-stav, m. frier: Pedicularis palustris.
Nk. Namnet af don raka stjelkens styfhet.
S. varg.
Prim·stav, s. sid, 510.
Ränn stav, s. rinna.
Stakkal el. stakkale, m. stackare, usling.
"Ett stakkals skrå", en staekars (eländig, sjuk
el. fattig) menniska. Sk. Stakkel, m. id.
Sk.,g. Fsv. stafkarl, m. a) eg. den som stöder
sig på en. staf; b) tiggare; fn. stafkarl; fd.
stakkarl; d. d. stakkel; n. stakar.
Stakkale-fólk, n. fattighjon.
Stakkale·hjon, n. Sk.
Stakkale-hus, m. fattighus. Stakkele·stua.
f. id. Sk. Stakkare-stuga, f. id. Hl.
Stakkale-skav, n. eländig (fattig eller sjuk)
menniska. Sk.,hl.
Stakkela-hadere, m. snål menniska, som
är njugg och ovänlig mot fattiga. S.Sk.
Stakkershet, f. fattigdom; 2) fattig
stackare. Stakkarsheta, f. def. pudendum muliebre.
Kl. N. stakarsheit, f. fattigdom.
Stakkale-sti(g), m. fattig-stig, tiggareväg.
"Mina grebbor ha hittils blett bevarade för
tyere-staven å ja hóppas de ska slippe gå
stakkale-stien". S.Sk.
Staur-gólv, n. ett stör-par (i en
gärdesgård). S.G. Stör-gólv, n. id. M. G.
(Atlingbo). Fsv. staurgulf, n. GL.
Stav 1, n. ett på stolpe bygdt
förvaringsrum för fisk och fogel, som fångas på större
afstånd från hemmet och ej genast kan
hemföras. Nb.(Ö. Cal.). Jfr stabur.
Stav 2 (pl.-ar). m. grafvård. Sm.,kl.
Deraf stav-stenar, m. bautastenar. Bhl.
Stava-halld (pl.-ar) m. tvärträ på en
slider-stav, att hålla stafvarne fasta på lasset. N.Vb.
Staver-kälke (pl.-kar), m. träskodd kälke,
på hvilken milved föres i skog oeh eländig
mark. Nk.
Staver-tall (pl.-ar), m. tall, hvarur
klóv-staver utklyfvas. Ög.
Stav·gåL (pl.-ar), m. gärdesgård. Sdm.
Fn. staura-garđr.
Stavra, v. a. 1 1) sätta stafrar i en
gärdesgård, eller egentl, nedsätta stafrar hela linjen
bortåt, innan man börjar gärda. Stävra, id.
Sm.; 2) sätta stafrar i väggarne af ett
korsvirkshus. Sk.; 3) stavra över, medelst
nedslagna störar upprätta en lutande eller
kullfalfallen gärdesgård. Fl.(Nl.).
Stor-kall, m. spögubbe. Dl.(Elfd.).
Stävu (stavu el. stövu), f. stäfva,
mjölkstäfva. Vöttu-stövu, f. vattenstäfva, hvarmed
man öser eller hvari man bär vatten. Vb.
Mjók-stavu, s. milk.
StöLing (pl.-ar), m. 1) ung, sned gran till
vidjor i gärdesgård; vidja af ungt granträd att
sammanbinda gärdesgårdsstörar. Fl.(Öb.); 2)
lat och overksam menniska. Lat-stöling; 3)
pojke. Vb.
Stöör (ipf. o. sup.-ä), v. a. nedsätta sförar
till en gärdesgård. Vb. N. staura, støyra, id.
Jfr gr. σταυρόω, v. a. nedslå pålar. I
latinet ha vi in-staurare och re-staurare, hvilka
ord förutsätta ett fornlatinskt verb staurare och
måhända ett substantiv staurus. Varro m. fl.
brukade härleda in-staurare af in-star, n. bild,
utkast, gestalt. In-staurare skulle vara instar
novare, ɔ: aliquid ad pristinam similitudinem
reficere. Emellertid förnekar Macrobius på det
bestämdaste härledningen från σταυρός. Han
säger (Saturn., lib. 1, cap. II, pag. 245, ed.
Bipout.) om dies in-stauratricius detta: "non a
patibulo, ut quidam putant. Græco nomine
ẚπό τόῦ σταυροῦ,, sed a redimegratione, ut
Varroni placet, qui instanrare ait esse instar novare".
Tyere-stav, m. tiggarestaf. S.Sk.
Över-störa, v. a. 1 "Översföra en
gärdsgård", genom årlig tillsats af ny stör
vidmagthålla en gärdesgård utan att göra om honom.
Vg.(Vadsbo).
Rjåpp-stek, s. rjåppa.
Steker-hus, n. 1) kök. Steger-hus, id. Ög.;
2) brygghus. Kl. Steger-hus, id. Ög.,öl.
Skiftande former förekomma: sters, n. a) kök;
deraf ma(d)-sterset¨, n. def. Sk.; b) brygghus
med bakugn. Sk.,hl.,sm.(Sunnerbo),ög. Stajrs,
n. a) i id.; b) bränneri. Sk.(N. Åsbo,Bjäre).
Störräs, n. brygghus. Vl.; stör-hus, n.
kokhus i fäbodar, der eld upptändes midt på
golfvet på en stenhäll omgifven af flisor, som
utgör eldstaden och hvarifrån röken går ut
genom ett hål på taket. Dl.(Lima); ster-hus,
sters, n. Dl.(Särna); sters, stess, n. Hs.
(Db.,Bj.); stesj, n. Vb.(Torp); stòrräs, n.
Jtl.; störes, n. id. Hj. Steiss, n. kokhus,
värmhus, motsvarande Finnarnes kota.
Fl.(GK.,K.,P.). Fsv. stekarahus (stekahus,
stegare-hus, steger-hus), n. kök. SML.VML.UL.
Didr. af B. 125: 6; 115: 3; 288: 26. Stockh,
Tænk. f. 45; stekare el. stekari, m. kock,
köksmästare. ÖGL.VML.SML. S.S. 3, 57 ;
4, 41; fn. steikarahús, n. kök; d. d. stegerhus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
