Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SVÄM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVÄMN, -stikkå, -tuk, svämnugur, s. sviva 2.
SVÄNG, svänga, svängare, sväng-bom, -bälte,
-rem, svängel, s. svinga.
SVÄNGA, s. simma 2.
SVÄNNING, n. propr. ett karlnamn.
Vg.(Elfsb.).
SVÄR 1, adj. 1) tung. Sk.,hl.; 2) stor.
"Svär mängd". Sk.,g. Fsv. svaar, tung, svår.
Med. Bib. 2, 136; fn. svárr; d. svar, svær; fht.
svari, ns. swâr; fe. svær; nht. schwer, id.;
moes. svers, ärad, hedrad.
Svärt, adv, svåra, ganska mycket. S.Sk.
N. svært.
Svär·ädare, m. storätare. Sk.(N.Åsbo).
Svära, f. svärmoder. Götal. Fsv. svira.
Runurk. 122, 128; sværa. SML. S.S. 1, 65;
gl. sv. svära (Sv. Bib.); fn. sværa; nht. dial.
(Nassau) schwier, f. (Kehrein J, 373): ill.
svekerva; böhm. swegruse; pol. swiekra; moes.
svaihro; skr. svasrû, id.
Svär-fólk, s. fólk.
Blóck-svärja, v. n. ohyggligt svärja. Allm.
Bórt-soren el. bórst-sorcn, adj. som
försvurit sig; menedig. Hs.(Bj.). Bóhdt-soren
el. bóhdt-suren, id. Vb.
Fer-svärja, v. a. med ed forbinda sig att
ej göra något; deraf fer-soren, p. p. som med
ed förbundit sig att ej göra något. Hs.(Bj.).
För-svära (ipf. försór, sup. försóred), försvärja
sig. För-sóren, p. p. som har försvurit sig,
begått mened. Sk. Fe. forsverjan. försvärja sig.
Mol-svärja, s. mol.
Svära, f. svordom. "Mykken svära ä
bórtlaggd här på orten". Sdm.(Ornö).
Av·svåla, v. a. 1 afflå grässvål eller bark
af träd. Sm.
SvaL, m. jordyta, åker som plöjes upp till
säd eller lin, men åter strax lägges i linda;
odlad grästeg. Vb.—hs.; deraf haver·sval,
lin·sval, m. sval-jord, f. Hs.; sval-mark (pl.-er)
m. upptagen odling å svedjeland i utskogarne.
Gstr. Sval är samma ord som svärd 1, 2).
SvaL-bär, n. 1) blåbär: Vaccinium
Myrtillus. Nk. Svälon, n. Vm.,sm.; svälo (pl.
sväler), n. Nk.; sväron, n. Kl. I andra
munarter slynnon, slinner, hölljon, id.; 2) odon;
Vaccinium uliginosum. Vm. Sväen, m. Bl.;
udd·bär. Gstr.: utter-bär, n. Vb.; går-välta,
f. Dl.; våm·stöt, m. Jtl.; blå-buka(r), m. pl.
Götal.; slinnor, f. pl. Hl.; ö-bär, n. Bhl.;
blåbär, n. id. Vg. I Uppl. tillägges svålon el.
svålen. n. Vaccinium uliginosum, men
öfverföres i andra landskaper äfven till Vacc.
Myrtillus, ehuru mindre lämpligt. En besynnerlig
omkastning eger rum mellan alla våra
Vacciniers namn. Gl. sv. (Frank.) svålon,
odon-rijs</i>, Vacc. ulig.; (Till.) svälon, odonris, id.
Jfr ölbär.
Svära-sylta, f. sylta af fläsksvål, kött och
kryddor. S.Sk.
Bókk-svärd, n. Iris Pseudacorus. G.
SväL·påk, m. en påle, som vid kinning i
fönster- och dörr-hål inhugges i timringen för
att gifva styrka åt väggen. Sdm.
Svärd·gräs, n. 1) Sparganium ramosum.
Nk.; 2) Iris Pseudacorus. Ul. Sväl-gräs, n.
Sveal.: fläje. Sk.; sävia-blomma, f. Bhl.;
bäkk·lilja, f. id. Ul. Gl. sv. (Frank.) gule
sverdz-lillior. Iris Pseudacorus.
Svärla, f. väfspröte. N.Hl.
Svarv, n. den sneda och plana slipningen,
som bildar eggen på eggjärn. Ägg-svarv, n.
Hs.(Db.,Jerfsö). Fn. svarf, n. filspån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
