Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SVOL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sofva och qväljes i sömnen att han vaknar. Vm.
(Herv. Id.).
Miss-sövd, s. miss.
Sómn-torn, s. torn 1.
Sómmäns-geru, adj. sömnig, som gerna vill
sofva. Vb.
Sómmäns-laus (el. sömmäns-laus), adj.
sömnlös. Vb.
Sómmäns-mätt, adj. fullsöfd. Vb.
Sómna, v. a. 1 söfva. Sk.,hl. Fn. svæfa;
n. svæva.
Sómnug el. sómnu, adj. sömnig. Vb.
Sungnä (ipf. id.), v. n. insomna. G. Fn.
sofna; d. sovne.
Svämm, m. sömn. G. Svemn el. svemm,
m. Fl.(Nl.); sväm, m. id. Vormsö. Fn.
svefn, m. a) sömn; b) dröm; fsv. söfn, sömn,
sympn, symn, m. VML.VGL.UL. Leg. sid.
523; fe. svefen, sömn; n. svemm, svøbn, id.;
e. dial. svefne, dröm; sweven, a) sömn; b)
dröm; lt. somn-us (i st. f. sopn-us), sömn;
lit. sapnas´, dröm; lett. sapnis, id.; ir. suan,
sömn; slav. s"n"; ryss. son"; böhm., pol. sen;
skr. svapnas, id.; hindost. sapn, dröm; beng.
svapna, id.; gr. ὓπ-νος, sömn.
Svämn-stikkå, f. sömnsticka; en liten
sticka, som barn bruka fästa vid ögonlocket för
att dymedelst hålla sig vakna. N.G.
Svämn-tikkä, m. sjusofvare. G.
Svämn-tuk, n. stunden då man håller på
att somna. G.
Svämnugur, adj, sömnig. N.G. Svämnók,
adj. id. Åland(Kökar). Fn. svefnugr.
Sömn-tuta, f. sömnig menniska. Götal.
Vak-svämnugur, adj. som lätt blir väckt
ur sömnen. N.G. Vak-svämmtar, id. S.G.
Svulg, m. svalg, hals. "Sätta i svulgen".
Vg.(Kind). Fsv. svalgh, n. Birg. Upp. 1,
80; 2, 243; fn. svelgr; d. svælg; n. svelg.
Svulgen, adj. (eg:> p. p.) som har något
fastsittande i halsen. Ög. Fn. svolgenn, svald.
SvuLna, v. n. 1 storkna, mista andan.
"Svulna utå räken", mista ändan derigenom att
spottet fastnar i halsen. Vg. Svullna, v. n.
1 storkna. Sm.
Svälgja, f. matstrupe. Ö.Nk.
Sult, m. svält, hunger. G.,vb. Sylt, m.
Hs.,vb.,fl.; sölt, m. id. Åm. Fsv. sulter,
sylter, svalt. VGL.ÖGL. S.F.S. 6, 239; 7,
207. Med. Bib. 1, 169, 207. Legend, s. 489.
530. Cod. A. 27, f. 43; sylt, f.; fn. sultr; d.
sult; n. svult, sylt, id.; fe. svylt, död; moes.
svults, id.
Sulten, adj. 1) hungrig, uthungrad; 2)
mager af svält. Allm. Svulten (f. svulta, n.
svultet), id. Vg. I några munarter sóltin,
sòlten, sylten, solten. Deraf hajl-solten,
ihjelsvulten. "Ja ä majso hajlsolten", jag är nästan
ihjelsvulten. Sk.(Göinge). Fsv. sultin el.
sulten, hungrig, svulten. Didr. af. B. 93: 4. Kg.
St. II, 50. Schröder, Legend. S. Helenæ, s.
14; fn. soltinn; d. sulten; n. svolten, id.
Sultna, v. n. 1 afmagra af svält. S.Nk.
Sultän (ipf. sultnä), id. Vb.
Svälte·kärra, f. spinnrock; öknamn. Bl.
Svältinge (pl.-gar), m. en som mycket
svälter. Sm.
Svält-rem (pl.-ar), f. rem om lifvet,
hvarmed byxorna hållas uppe. Vb.—sm.
Svälte-gjol, f. Vg. Jfr sväng-rem.
Svält-skåra (pl.-ror), f. rynka i ansigtet
af svält. Sm.
Sylta, v. a. låta svälta. "Sylta kriande",
låta kreaturen svälta. Fl.
Sölten-sia, f. nidsker menniska. Sk.
Ut·sulten, adj. uthungrad. Götal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>