Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SÅL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dl.; sälla, id. Vg.,sm.,kl. Fsv. sællda,
sålla. Birg. Up. 1, 399; 3, 351; sälla, id. Cod.
A. 27, f. 123; fn. sælda, sálda; d. sælde; n.
sælda, id. Jfr skärsel 2, sid. 616.
Sälling, m. litet såll. Deminutivum.
Ög.(Ydre),sm.
SÅLE 1, m. 1) block, ovanligt stort styeke.
Kl.; 2) stor, framfusig person. Ög.(Ydre); 3)
huggare, baddare, ovanlig menniska, som eger
någon förmåga eller egenskap i högre grad än
mängden. "En såle te varä rik, ilsken, stor".
Nk. Sålare, m. stor, grof karl. Ul. Fn. svoli,
m. a) träkloss; b) grof, åbäklig menniska (E.
Jonsson, 572).
SÅLE 2, m. sula, skosula. Götal. Såla, f.
id. Allm. Söll (el. söl)t f. S.Sk. Stundom
höres såle (pl, sålar), m. Fsv. sula, f.
Skråordn, s. 20; sol, m. Ivan, 47; fn. sóli, m.; fht.
sola; nht. sohle; holl. zool; d. såle; e. sole; lt.
solea (i st. f. sodlea, eg. det hvarpå man går,
skosula); it. suola; sp. suela; moes. sulja.
Såla 3, v. a. o. n. 1 1) sula. Allm.; 2)
såla skor, snarka. Gråna, id. Sdm.(Ornö).
Sål·bänk, m. den tjockaste delen baktill af
af en till sulläder barkad hud. Sdm.
Sål-handske, m. halfhandske af tjockt
läder att nyttja vid skoarbete och bektrådens
åtdragning. Ög. Handt-läder, n. Götal.;
sy-handske, m. Sk.
Sål-skreen, adj. eg. sulskriden; säges a)
om skor med lossnade sulor; b) äfven om
annat utnött. Hs.
SÅLE 3, s. salu.
SÅLI·BÄLT, s. syllgo.
SÅLK, s. surk 1.
SÅLKA (ipf. sålktä), v. a. grofkarda (ull).
G. Rammsa, id. N.G.
Sålkä, f. storkardad ull till stoppning
(större än sajg). G.
SÅLL, sällsam, sållu, s. saula.
SÅLLA, f. hönsmat. Sålla, v. a. 1 laga till
sådan föda. Sm.
SÅLLA, s. sålld.
SÅ-NE, adv. på det viset, sålunda. Hs.(Db.).
Sôn, id. Dl. Fn. sona; n. sone.
SÅNG, sångla, s. singa.
SÅNG, sånk-lastad, s. sinka.
SANKA, s. sanka.
SANN, sånn-djuper, -håla, -tak, s. sand.
SÅNN·BóRA, f. (eg.sand-borr) öppning för
träckens utgång hos fiskar. Vg. Kull-bóra, f.
id. Hs.
SÅPA, såpå, s. supa.
SÅPE·TVÄTTA, s. tvätta.
SÅR, s. sådur.
SÅR, såra-vatten, särk, sårvigr, s. saur.
SÅRE-TRÄ, s. trä.
SÅR-TÅEN, gå på sår-tåen, s. ganga.
SÅS, konj. såsom, så att. Dl.
SÅT, såta, såtan, såt-hövvel, sått, s. sittja.
SÅTA, v. n. 1 1) sudda. Fl.(Öb.); 2) söla,
släska. Norrl.; 3) brukas äfven såsom verbum
descriptivum. "Han såtar å gar", han går sakta
och vårdslöst. Fl.(Öb.). Jfr sutta 4.
Såttär (ipf. såtträ), v. n. 1) skära sig; om
mjölk; 2) gryna sig; om filbunke; 3) gå
sönder under forsling och skakning; om bär och
andra smulade, blandade och derigenom
osmakliga födoämnen. Vb.
SÅV-LESS, s. sä 1.
SÄ 1, adv. så. Vb. Fsv. sva; fn. svá. Jfr
Rdq. 2, 494-595.
Säddän, adj. sådan. Vb. Fsv. svadana,
id. Sv. Dipl. 4, 129.
Säddan, säddänä, sänna, adv. så der, på
detta sätt. Säjna id. Vb.
Sä-less, adv. således. Vb. Såv-less, id. Vl.
Sä mått, adv. så mycket, så vid pass. Vb.
SÄ 2, konj. sedan. Dl.
SÄ 3, s. sjö.
SÄA-GÖK, säa löpe, säa-sä, s. så 2.
SÄBY, n. propr. by- eller sockennamn i
Uppl.Sdm.,Smål.,Verml. Fsv. Sæby. Dipl. succ.
IV. P. II. Af sæ, m. sjö.
SÄD, i sädk adv. i sänder. Dl. I
Uppl.,Södermanl.,Stockholm med flera ställen säges genom
ett felaktigt uttal sönder, t. ex. "en i sönder,
litet i sönder". Fsv. sænþær, sændær, sændir.
VGL. UL. SML. Gl. Ordspr. 599; fn. senn el.
seđr, id. Jfr sinn 1.
SÄD-BREA, s. brejd.
SÄDDÄN, säddänä, s. sä 1.
SÄDERNA, säd-stabbe, säerna, -männ, -vån,
säding, säd-truten, säe-löb, sä-löb,
säs-skäppa, s. så 2.
SÄGG 1, m. 1) gräs, som stått öfver vintern
och frusit. Vg.; 2) småsäf i ängar.
Sm.(Vestbo). Jfr e. dial. segs, säf, vass {Prior, Popular
Names af British plants, 201); gl. e. (Wycliff’s
öfvers, af bib. Exod. 2, 3) segg, id. "Sche took
a leep of segg", i. e. she took a basket of rush;
fe. secg (säcg), m. a) kort svärd; b) starr.
SÄGG 2, m. skäll-tralg, halsklafve (rem eller
järnlänk), halsband att deri binda skällan.
Bjäll-sägg, bjall-sägg,</i> halsklafve på kor. Jtl.
SÄGG 3, n. sinkning af sönderslagna stenkärl
med tråd eller messing. N.G. Säggä, v. a. 1
sinka i hop. S.G.
SÄGA INN, s. sigja.
SÄIDE, f. sida. "Ställa pa säide", ställa i
ordning, städa. G. Fsv. siþa, f.; fn. siđa,
f. sida.
SÄIGA, säjna, s. siga.
SÄJA-LÖBE, s. laup.
SÄK, s. sek.
SÄKA, säkå, s. sögg.
SÄKK 1, m. (ausom i riksspr.) säck. Fsv.
sækker; fn. sekkr; fe. sacc; fht. sak; nht. sack;
lit. ’zakas; gael. sac; bret. sack; mag. zsak; lt.
saccus; gr, σάϰϰος; georg. sako; hebr. שק;
köpt. sok. Deraf i munarterna:
Fon-säkk, s. fon.
Håkkna-säkk, m. ihålig "rimme" utan
stammar på en vagn. Sm. S. hol-horne.
Säkk-kärra, f. kärra på hvilken järn och
malm köres. Vm.
Säkkä upp, v. n. 1 taga en säck bättre på
sig, försöka att få honom att ligga jemt och
beqvämt för att lätt kunna bära honom. S.G.
SÄKK 2, adj. sist, ytterst (i leken). "Du blir
säkk". Götal. Jfr senka.
SÄKK, säkka, säkkig, s. sinka 1.
SÄKK-KÄRRA, säkkä upp, s. säkk 1.
SÄKRA, v. a. 1 försäkra. "Han har säkrat
me". Sm.(östbo). Af fsv. siker, säker. MELL.;
lt. secur-us.
SÄKSAM, s. seka.
SÄL (pl. ar), m. sjel, sjelhund; Phoca. Bhl.,
PAUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0744.html
