Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SÄR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Särka ópp! särka ne!" tag npp lintyget,
skjortan; säges till små barn. Sm.
Särka-gäre, n. linning på en särk. S.Sk.
D. d. særkegierde.
Särka-lärred, n. lärft till särkar. S.Sk.
D. særkelerred.
Särka-lös, adj. som ej bar någon särk.
S.Sk. D. særkeløs.
Särka-sill el. särka-sil, n. det
silfversmycke vid halsöppningen på en särk, som brukas
af brudar. Sk.(Ingelstorp i Ing. h.).
Särka-täva, f. liten knähund. Vb.,vl.
S. täva.
Särka·ärm (pl. -ar), f. ärm på en särk. Sk.
D. særkeærme, pl.
Särke·bone (uttal, särskje-bonö), m.
särk, bestående af "evdel, hängsel, neadel".
Hs.(Db.,Bj.).
Särk·sprund, n. öppning på särken för
qvinnor att gifva di. Vg.
Särk·sprätt, m. loppa: Pulex irritans. Nk.
S. spritta.
Uta·särk, m. linnekjortel. Hs.
SÄR-KÄNNA, sär·lynt, s. sär 1.
SÄRL (def. -a), f. stol med ryggstöd. Öl.
SÄRRA DÖ! va särra dö! särra tri! vass
tri! särra ko tri! särra ko knös! interj. utrop
af skräck, förundran eller belåtenhet. Götal.
Särra dö el. va särra dö är en
sammandragning af vars härra död, vår Herres död; särra
tri el. vass tri, af vars härra trä (el. kors).
SÄR-SINT, s. sär 1.
SÄRSÅ, s. sirssa.
SÄS-GERU, -skäppa, -älla, s. så 2.
SÄSNING, n. propr. viri. Vg. (enl. Hof).
SÄSSUM, bi sässum, adv. skoftals. G.
SÄT, säta, säter, säter-bu, -kulla, -ost, -smör,
-sönda’n, säto, sätor, sätt, sätter, sätteri, sättja,
s. sittja.
SÄTA (ipf. stundom sätte, sup. sätt; i Dl. ipf.
sätäđ, sup. sätađ), v. a. o. n. 1) gagna, hjelpa.
"Dä säter ej att bedja honom", det hjelper ej,
är förgäfves. Ul.,fl.(Nl. kring Lovisastad); 2)
passa, anstå. "Dä der säter". Sdm.; 3) akta,
värdera. Hs. "Ä wa så bra, så i kundum sät
äð", det var så bra, att vi kunde akta (värdera)
det. Dl. "Je sät de int", jag aktar dig icke;
Jtl.; 4) lyda, rätta sig efter, efterkomma ens
tillsägelse, bry sig om. Brukas nästan i alla
svenska landskaper, jemväl i Finland (Nl.). I flera
Göta munarter säges äfven sätta. "Ikjä säter ig
doða befallningji", inte frågar jag efter denna
befallningen. Dl.(Mora). "Hästen sätar mej
inte. Hunden sätter ej låkk. Säta mej! Säta
mej nu! Han sätte mej inte; han ha alldri sätt.
Den sóm sätter goa råd, ä vis"; 4) betyda.
"Aftónródna har inte å sätta, men mórenródna
gör en våd hätta". Ordspr. Sk. Fsv. sæta el.
sætta, v. a. a) gagna. Ivan 4130; b) lyda.
S.S. 1, 26, 125, 127. Sv. Järt. post. s. 60. Sv.
Pr. L. LIX, s. 49; c) iakttaga, bry sig om. UL.;
d) betyda, innebära. S.F.S. 4, 272; 6, 230;
fn., n. sæta; d. d. sæde; gl. d. sæde, betyda.
(Mlb., Dansk Gloss. s. 172). Jfr sittja, som är
stamordet.
O-sätelig (el. osätelig), adj. 1) olydig.
Sdm.(Björkvik),vm.(Herv.,Id.); 2)förskräcklig. Ul.
Fn. úsætligr, oangenäm, olidlig.
Sätligr, adj. lydig, medgörlig; om
menniskor och djur. Nk. Sättsam, lydig. Vl.
SÄTTE, num. ordin, sjette. Nk.,vg.
SÄTT-GRÄS, sättnas, s. sittja.
SÄTTING (pl.-ar), m. 1) en half skäppa ; 2)
fjerding, 1/8 dels tunna. Bhl.,dls.
SÄUA, säuga, säug-blomstar, säugänes,</i> s. suga.
SÄUG, s. siga.
SÄUPA, säupen, säupä, s. supa.
SÄURMÄ, s. sur.
SÄUSING, s. susing.
SÄV 1. f. sikt. Sm.,kl.(Stranda,S.Möre).
Fe. sife, syfe; gl. holl. sef, sif; holl. zeef; nht.
sieb; e. sife, sieve; ns. seve, sef, säft
(Schambach, Danneil). Jfr si 1.
Säva, v. a. 1 sikta. Sm.,kl. Sejta (el.
säjta). Sk. Fe. siftan; e. sifte; nht. sieben:
ns. siften; holl. ziften.
Säv-brö el. sävadt brö, n. siktadt bröd.
Sm. Sejtad brö. S.Sk.
SÄV 2, 1) m. Juncus effusus. Götal.; 2) n.
strandrör: Arundo Phragmites. Sm. Säv-rör, n.
Vb. Fn. sef, n. säf; d. siv; e. dial. (Cleveland
dial.) seves; seaves, id. (Prior, on the popular
names of British plants, 201).
Skogs-säv, m. knapptåg: Juncus effusus &
conglomeratus. Sm.(Vestbo).
Små-säv, m. Scirpus palustris. Sm.(Vestbo).
Säve-lilja, f. gul svärdslilja: Iris
Pseudacorus. Flägg, id. Sk. Jfr svärd-gräs.
Sävja·blomma, f. blomvass: Butomus
umbellatus. Götal.
SÄV, säva, s. sav.
SÄVÄ 1, v. n. 1 småvärka. "Dä säver i
benet". Sm.(Tveta). Jfr saga.
SÄVA 2, s. suda.
SÄVA (säve el. seva), f. såpa. Sk. Sapa, f.
Nb.(Ö.Cal.). Fsv. sæphe-stuga, f. tvättstuga;
fn. sápa, f. såpa; d. sæbe; fe. sæpe; e. sope; ns.
sepe; holl. zeepe; fht. seifa; nht. seife; lt. sapo;
frans. savon.
Säva. v. a. 1 bestryka med såpa. vid
tvättning ingnida med såpa. Sk. D. sæbe.
Säva-äsk (pl.-ar), m. ask att deri förvara
såpa. Sk. D. sæbedåse.
Säve-blåsa el. säve-blära, f. såpbubla. Sk.
Säve-fjäring (pl.-ar), m. såpfjärding. Sk.
D. sæbefierding.
Säve-lud. m. såplut. Sk. D. sæbelud.
Säve-tvätt, m. såptvätt. Sk. D. sæbetvæt.
Säve·vann, n. såpvatten. Sk. D. sæbevand.
Säve-visp (pl.-ar), m. visp, hvarmed såpa
piskas i vatten för att få henne att fradgas.
Sk. D. sæbe-riis.
SÄVER 1, adj. 1) saktmodig, stilla, tålig; 2)
anständig, sedesam. Sm.,bl.; 3) trög, senfärdig.
Vg. Fsv. sæver, siæver, siævir, a) saktmodig,
mild. S.S. 1,29, 116, 176, 299; 2, 125. Sv.
Pr. K. f. 85. Spec. Virg. s. 290; b) hofsam,
sedig. S. Bern. f. 29: "siæf umgangilse"; fn.
sefi, m. sinne; sefa, v. a. stilla, lindra, lugna.
Sävert, adv. stilla; trögt. Kl. Sävlia, adv.
stilla, varsamt, anständigt, säfligt. Götal.
Sävli (el. sävelig), adj. 1) eg. saktmodig,
af ett stilla och fredligt lynne. Sävlin, id.
Gstr.; 2) långsam, maklig. Ög.,öl.; 3)
anständig. Sm. Fsv. siæfliker, mild, säflig.
Sv. Pr. K. f. 31.
</poem>
SÄVER 2, adj. fuktig. Ög.(Ydre). N. sæven.
SÄVRING, n. propr. ett karlnamn. Vg. (enl.
Hof).
SÄVVA, s. suga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0747.html
