Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SÄN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hög·säng, s. sid. 248 a.
Krydd·sängar, f. pl. trädgårdssängar, der
Lepidium sativum, Myrrhis, Coriandrum,
Artemisia abrotanum, Menthæ, Tanacetum, Balsamita
odlas. V.Sm.
Skåp·säng, f. säng i 2 våningar, den öfre
kallad tarre, och med matskåp i ena ändan. Vl.
Stamm-säng, s. stima.
Stand·säng, s. standa.
Sänga·la(g),? sängkamrat. "Ha (eller få)
sängala". Vg.(Elfeb.).
Sänge·puda, f. sängdyna. Sk. D.
sengepude. S. puta 2.
Sänge-rede, s. rede.
Säng·gåLi (el. saing-gåli), adj. färdig att
gå till hvila. Saing-fälu, id. Vb.
Säng-häst m. ett slags ställning vid
småbarns sängar att hindra sängkläderna att
nedfalla. Sk.
Säng-klä (el. säng-kle), n. sängtäcke. S.Sk.
Säng·laga, v. n. 1 ligga tillsammaa i säng
med en annan af olika kön; hafva samlag. Ul.
Säng-lagäre, m. unga qvinnors manlige
sängkamrat: ej i ohöfvisk mening. Sdm.
Säng-litä, m. sänghjelpare. G.
Säng-skammel, m. sängpall att derpå
uppstiga i en hög säng. Sk. D. sengeskammel.
Säng-skåp, n. skåp vid ena ändan af en
väggfast säng, bildande en vägg på den tredje
sidan. Kan anses som en del af sängen. Götal.
Sängje-skåp n. id. Hs.
Säng-skänk, m. bräde öfver sängen. Vg.
Säng-stabbe, s. stabbe.
Säng-stókk, m. sängstolpe. Hl.
Säng-stakje, m. id. Dl.(Våmh.). Fsv.
sænga-stukker. VML.; fn. sængar-stokkr; d. sængestok.
Säng-stor, m. stafven som är mellan
sängstolparne. Dl. Jfr staur.
Säng-säma, f. gulmåra: Galium verum. Vg.
Ordet förekommer i en gammal ordförteckning,
inlemnad till Svenska Akademien. I flera
munarter Jungfru Marias sänghalm el. sänggräs.
Hos Tillandz kallas örten J. Marie sängehalm,
frille-gräs, gul-mådre, hvit-mådre. Jfr
släg-frid, särna, vagge-gräs.
Tve-bett·säng, f. tvåmanssäng. Sm.
Vägg-säng, s. stand-säng.
Säng·täppede s. täppe.
Kille-sänn, n. källsprång. Hl.
Vann-sänn, n. vattenlopp. Hl.
Sära, v. a. 1 söndra, skilja åt, sortera. Vg.
Särdeles. 1) adv. a) eg. (såsom i riksspr.);
b) besynnerligt, märkvärdigt. "Dä va
särdeles". S.Sk.; 2) adj. a) besynnerlig. Sk. "En
särdeles kar", en sådan kar, som eger några
hemliga kunskaper och ingen förstår sig på.
Ög.; b) fånig. "Han ä lite särdeles".
Sm.(Östra h.). Fsv. særdelis, adv. särskilt för
sig; d. særdeles.
Sär-känna, v. a. 2 känna åtskildt, åtskilja.
Sm.(Östbo; sällan brukl.). Jfr d. særkiende, n.
Sär-lynt, adj. besynnerlig, som har sitt
lynne liksom för sig. Hl. Isl. sèrlyndr.
Sär-sind el. sär-sint, adj. underlig,
besynnerlig, som har sitt sinne liksom för sig. Hl.
D. særsinded.
Altare-särk, m. messeskjorta. Sk. I
Ingelstads härad förmenas, att om man en natt
sofver i en altaresärk, så blir man
derigenom befriad från vissa sjukdomar, t. ex. utslag,
klämsel (kardialgi).
Hanka-särk, m. särk med hankar eller
band öfver axlarne. Sk.
Jora-särk, m. särk till svepning. Bl.
Jumfru-särk, m. åkervinda: Convolvulus
arvensis, L. G.,sk. I andra munarter: J.
Mariæ särk, fårtarmar, dragbinda. D.
vår-frues-særk, jomfrue-særk,</i> skall enligt
Hornemann förut kallats Freyas särk. E.
Lady-night-cap.
Lång-särk, s. lang.
Pige-särkar, s. piga.
Särka ópp el. sarka ópp, v. n. 1 taga upp
lintyget el, skjortan )( särka ne el. sarka ne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
