Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TAK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taka, f. id. "Dä ä en bra taka se’n han va
här". Hl. Fsv. tak, n. tag; qvarstad,
borgen. HL.ÖGL.; fn.,n. tak.
Tag-ulls·vadmal, n. sådant vadmal, som
spinnes och väfves mot betalning. Sm.
Take-lótt, m. anpart, som får utväljas
utan lottning. Götal.
Take-tals, adv. stundom. Kl.
Takkla, f. det träband, som på högra
sidan af en plog går från styret till plogåsen
och ploghufvudet och hvarmed jorden föres åt
sidan. Sk.(Onsjö,Harj.). Lätta, f. id. S.Sk.
Te-tökas, v. d. inträffa, hända (lyckligt
eller olyckligt). Kl. Fn. tiltekiast.
Te-töke, n. 1) ämne till olycka. Ög.; 2)
händelse (behaglig eller obehaglig). "Sådant
tetöke att han skulle dö i natt". Kl.
Tyker, adj. 1) tjenlig, färdig, beredd (att
sås); om åker. "Jorden ä tyker". Vm.,sdm.;
2) färdig, benägen till parning; brunstig; om
sugga. "Suggan ä tyker", vill ha galt eller
paras. Äfven säges: "suggan ä i taget". Vm.;
3) frodig; om säd. "Säden ä tyker". Sdm.
Täger (tägjer), adj. stark, stor, frodig.
"Anders ä tägjer, men Bengt tägjare. Min råg ä
den tägjaste i vången". Hl.(Faurås). Tök,
adj. 1) vacker, snygg. "Se tök ut".
Gstr.(Hedesunda),hs.; 2) grann, utstofferad;
spefullt. "Du ä tök, du!" Hs.(Norrala); 3)
nedsölad, obehaglig. Nb.(Cal.). Tek, id.
Hs.(Bj.) deraf a) o-tök, adj. obehaglig, otreflig.
Kl.; b) töka til sig, tyga till sig; orena sig;
spefullt; c) te-teka, v. a. nedsöla. Hs. Fsv.
tykr, töker, adj. antaglig. Legend, s. 4. GL.
6: 3, 4. S.S. 4, 50; fn. tækr; fd. tökær
(Skåne L. 1, 136); n. tök, id.
Tägt, f. 1) intaga, vret. Kalv-tägt,
kalfhage. Hs.; 2) upptagning, insamling af något.
Ordet brukas i sammansättning med andra
subst. t. ex. näver-tägt. Vb. Fsv. tækt, tekt, f.
Å-tag, n. eg. aftåg; stället der två vägar
löpa iallsammans. Fl.(Nl.).
Bröd-takka, f. tackjärnshäll, som
användes vid gräddning af bröd. Dl.(Särna).
Takk (pl.-er), m. tacksägelse. "Många
takker!" Vg. Takkar, m. pl. id. G. Fn. þökk;
nht. dank.
Takk-laus, adj. otacksam; som ej lönar
mödan. "Takklaust arbait". Vb. Takk-läus,
id. Nb. N. takklaus.
Takkning, f. helsning medelst handtagning. Sk.
Börg·talun, s. bórger.
Framm-talug, adj. oförsynt gapig; plump i
tal. Hs. I andra munarter frammtali,
-talun, -töLu.
Fri-töLu, adj. fritalig, som ej har tand
för tunga. Vb.
Go(d)-tali(g), s. god.
Mång-töLu, adj. mångtalig. Vb.
Sann-töLu, adj. som talar sanning. Vb.
Stor·töLu, s. stor.
Talang, m. 1) talgåfva, lätthet att tala;
goda utförsgåfvor. Vb.,vg.,g.,sk.; 2) uttal;
munart. G.
Tal-bórg, s. bórger.
Tale-mann, m. 1) friarens förespråkare. Ul.
TöLu-mann. Vb.; 2) marskalk vid
bondbröllop, som också håller tal före brudskänkens
uppbäraude. Götal.
TaL-rea, f. förmåga att flytande uttrycka sig.
"Ha go taLrea". Vg. Jfr mun-rea (under
reda 1).
Tal-riker, adj. vältalig. Fl.(Degerby).
Tälå el. tölö, adj. stortalig. Fl.(Öb.).
Tålug, som pratar mycket, språksam.
Dl.(Elfd.); töalu, id. N.Vb. Fn. tölugr.
TöLu-trängd, adj. talträngd. Vb.
Nyre-talg, s. nyra 1.
Talg-hakkar, m. talgoxe. Fl.(Öb.).
Berg-tall, f. tall som växer på berg.
Sveal. Gl. sv. (Bromel) bergztall.
Frod-tåll, frå-tall, s. fräu.
Går·tåll, m. gårtall. Dl.
Läp-tåll, s. laup.
Måjr·tåll, s. mar 1.
Slaunger-tåll, m. tall, som växer på
berg och saknar grenar till toppen. Dl.(Elfd.).
Talla, v. a. 1 1) strö hackadt granris på
golf eller väg; 2) lägga granris på en kolmila,
som skall stybbas. Sm.
Talle-tete, m. entita , kärrmes: Parus
palustris och borealis. S.Nk.
Tall·kamp, m. årsskott på tall. Hs.(Norrbo).
Tall-kunning el. täll-kunning, m.
tallkotte. G. Tall-kägel, f. Vb.; tåll-kvaigla, f.
id. Dl. Jfr kwaila.
Tall-móssa, s. mos.
Tall-ris, n. granris. Sm. Tåll-rais, n.
tallris, barr. Bår, n. id.)(grå·rais, n.
granris, granbarr. Ö.Dl.
Tall-vrang, s. vringa.
Tella, f. (demin.) liten tall eller gran;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
