723 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TAL ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tall- eller granbuske. Hj. N. tella, f. gran;
fn. þella.

Tåll-mor, s. mor 1.

Tåll-perta s. fyr 1.

Tåll-skåtå,, s. skate.

Tåll·strått, m, tallstrunt. Dl.

Tälle, n. collect. tall-lund. Ög.,bl.; deraf
Böj-tällä, n. namn på en tallskog, en half mil
från staden Visby. G.

TALLE, m. 1) hoptrampad gödsel i stall eller
fårhus; deraf fåra·talle, m. Dls.,bhl.,vg.; 2)
med ljung och granris uppblandad gödsel i
får-och get-hus. Sm.(Vestbo); 3) hopklimpad träck.
Deraf talla sej el. <i>tallta sej</i,. v. r. 1 klimpa sig,
fastna ihop i klimpar; om träck; tallt, m. klimp
af orenlighet; talltig, tallig el. tallti(g)er, adj.
klimpig af orenlighet, höljd af hoptorkad smuts.
Vg.,hl.

TALLKÄ (el. talikä), f. ett mycket stort bröd
af sammalen råg med infyllnad af fisk, fläsk och
kött; ätes juldagen. G.(F.). Ungs-trull, n. 1)
id.; 2) vid bakning misslyckad kaka, kringla. G.

TALLT, tallta sig, talltig, s. talle.

TALLT, tallta, s. tulta.

TALLÄRK (pl.-ar), m. tallrik. Sk.,hl.,bl.,sm.
Talärk. G. D. tallerken; n. talerk; nht.
teller, tellerchen; af it. tagliere, lat.
(allmoge-spr.) taleare (enl. Non. Marcell.).

Brud-tallrik, m. den tallrik, hvarpå
bruden lägger något af hvarje rätt för att
tilldelas den först ankommande tiggare. Sm.

Lång-tallrikk, m. litet bräde, som lägges
på bordet med hvars och ens matdel på. Sm.

TAM, adj. 1) (såsom i riksspr.) spak; 2) van,
inöfvad, hemmavan. Tammer, id. "Tammer med
skoarbete"; 3) otuktig. Sm.,ög. Fsv. tamber,
tam; fn. tamr, a) tillvand; b) öfvad; som man
med färdighet gör; fht. zami; nht. zahm; fe.,
ffris., ns., holl. tam; e. tame.

Finger-tamd, s. finger.

Tama, 1, f. 1) handlag, tillvand färdighet.
"Ha ingen tama i sej", ej hafva något
handlag; 2) naturanlag, böjelse. "Han har go
tama att göra hva han vill". Hs. Tamme, f.
läraktighet. "Ta tammen", vara läraktig. Ög.
N. tame, m. vane, tillvand egenhet.

Täming (el. tämming), m. ung häst (vanligen
vid 3 års ålder), som börjar tämjas, inköras.
Norrl. Tämning, m. id. Hs.(Bj.),jtl.

Tämjinge, m. en under årets lopp tämd
stut. Sm. Tämminge, m. stut som skall
tämjas. Fl.(Nl.).

Tämm, m. hejd, återhåll. "Dä ä en sådan
ogudaktig menniska; der ä ingen tämm mä
hanom". S.Sk.

Tämmeliga, adv. mycket, ganska. Götal.

U-tammd, adj. otämd; om häst. Hs.(Db.,Bj.).

TAMA 2, v. a. o. n. 1 taga lätt och ofta med
händerna, ideligt taga och påkänna. Ul.

TAMAS, tammas-fingrä, s. tuma.

TAMBEL, s. tämbl.

TAMP 1 (pl.-ar), m. 1) det som är stort och
groft: a) grofvuxen, ohyfsad karl; drummel;
deraf α) bond-tamp. Allm.; β) otamplig, adj.
ovanligt stor och grof. Hs.; γ) tampa, f. lunsigt
fruntimmer; skällsord. Bl.; δ) tamp-pysing, m.
m. stor pojke. Hs.—sdm.; b) stort kreatur (oxe
eller häst). Sk,—-nk.; c) stort stycke, klump,
massa (jord, kött, smör, trä). Götal,; deraf
kölltamp, m. slemklump, som hostas upp då man är,
förkyld i bröstet. S.Sk.; d) grof pisksnärt.
Pisk-tamp; 2) dragstropp i en sele, rem på sele
eller sadel att spänna åt honom med. Svea-,Götal.;
3) liten åker, åkerlapp, åkerbit. Vg.(Vadsbo;
nästan föråldr.). Ns., d. tamp, tågstump.

TAMP 2 (pl.-ar), m, vanlig tam dufva. Vg.

TAN, adv. dädan. Fl.(Öb.,Nl,). Tan-tenan
el. tan-te, id. Fl.(Öb.). Jfr täan.

TANA 1, v. n. 1 vara småfånig. Sdm.

Tana·fora, f. sätt och seder som en
galning. Kl.

Tannta (el. tönnta), f. halftoka, smågalet
fruntimmer. S.Sk. Jfr bay. tand, f.
"albernes geschwätz, narrenpossen" (Schmeller 1, 447).

Tanntig. adj. småfånig, narraktig. Bl.,hl.,kl.
Tönntig. Bl.; tönnted. Sk.; tanug, id.
Sdm.; deraf halv-tönntig, hafgalen. Bl. D. d.
<i>tonted, tuntet.

Tannting (tannte, tynnting el. tönnting),
m. fånig menniska. Sk. D. d. tont, tunte.

Tönnta, v. n. 1 bära sig åt som en fåne. Bl.

TANA 2, v. n. 1 vara sömnig. Sdm. Deraf
tani(g)er, adj. sömnig; som har svårt för att
hålla ögonen öppna. Vg. Tan-ögd, adj. id.
Vg.,(Skarab.),sdm.

TANA 3, s. tinda.

TANA 4, s. tåna.

TANA 5, tanas, tanig, tanug, s. tänja.

TAND 1 (pl. tänder el. tänner), f. 1) (såsom
i rikspr.) tand. Tand, m. id. G.,vg.; 2)
talesätt: "ha tänderna i näven", vara dum. Hs. Fsv.
tand, tan, f. (i GL.m.); fn. tönnr, tannr; fht.
zand, zant; fsax., holl,, d. tand; fe. tôđ; e. tooth;
moes. tunþus; lit. dantis; lt. dens (gen. dent-is);
gr. ὀδους (gen. ὀδους-ος); cy. dant; cornw.
dans; bret. dant (pl. dent); pers. dend; skr.
danta; hind. dant; zig. dant, dand.

Aksla-tand, m. oxeltand. Vg. D.
akseltand; fn. jaxl, m. id. Jfr n. asall, m. oxel:
Sorbus aria.

Bjur-tand, m. bäfvertand. "Om man
stryker en lie med en bjurtand och slår ängen,
väkser der aldrig gräs mera". Vg. Deraf
bjurtänd, adj. s. bjor 2.

Björn-tänd, adj. som har hårda och
mörka tänder (björn-tänder, f. pl.); om en häst. Sm.

En-tänd, en-tänning, s. en.

En-tännings-gärdsgård (pl.-ar), m.
gärdesgård som är upplagd af enkla kullerstenar
eller så att dagen synes mellan dem. Vg.

Gamp-kull-tänner, f. pl. kärringtand:
Lotus corniculatus. Dl.(Elfd.). Katt-klor, pl.
Bhl.; gul-hane, m. Jtl.; gök-smör. n. Vg. Jfr
kulla 1.

Gis-tändt, s. gisna.

Glis-tänd, s. glisa.

Grajs-tann, s. gris.

Gripa·tand, s. grep.

Gås·tändt, s, gas.

Harre-tand, a. harv.

Hund-tänder, f. pl. de 4 tänder, en på
hvardera sidan om mjölktänderna, som
framkomma näst efter de sistnämnda. Sm.

Is-tändt, adj. ömtålig i tänderna för kallt
vatten. Götal.

Kala-tänder, f. pl. eg. gubbtänder:
Linaria vulgaris. Sm.(Femsjö).

Kring-tändter, adj. 1) eg. som fått alla

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0753.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 723 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|