Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TAS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillandz, Bromel) taske-gräs, pung-ört, J.
Marias nåldyna; e. dial. toywort.
Task-gumse, m. osnöpt gumse. Dl.(Obre).
Trallare-taska, f. så kallades fordom den
väska, fastsydd vid ett band om halsen, hvari
lades de sammanskott, som erhöllos då de
fattige vid jultiden gingo omkring i gårdarne och
sjöngo (trallade). S.Sk.
TASS! lockningsord 1) på getter. Dl.(Elfd.);
2) får. Vm.,nk.
TASS, tassa-mark, tasse, s. tuss.
TASSE, m. litet träd. Gran-tasse Bl.(Östra h.).
Jfr tarre 1.
TASSNA, v. n. 1 kolna; om kol, som sakta
slocknar. "Tassna ut". Sdm.,ul.,fl.
TASSÄL (ipf. tasslä), v. a. o. n. tassla. Vb.
Tasslan, f. tassel; deraf örne-tasslan, f.
Sm. Fsv. taslan. Kg. St. II, 31.
Tissel-tassel, n. tissel och tassel, fåfängt
prat. Vb.
TASSOT, s. tase.
TAT. s. tåt 2.
TATEL el. tattel,? 1) stoj af flera talande; 2)
ljud af flera personers tysta gång eller trippande
spring hit och dit. G.
TATER, m. hemodlad dålig tobak. Vg.(Skarab.).
TATTA. m. pappa. Dl.(Malung). Mindre brukl.
TATTARE, m. zigenare. Tattare-unge, m. barn
af Tattare. Allm. Tattersk, f. zigenerska.
Tatter·fåli, zigenaresällskap. Vb. Benämningen
deraf att man i början trodde zigenarne vara
Tatarer. Ns. tater.
Tater-havre, m. svarthafre med stora korn,
och tjockare skal på dessa samt vanligen med
längre strå: Avena strigosa hvilken i hela
vestra Sverige är lika allmän bland Avena
sativa, som flyghafren i mellersta Sverige.
Namnet har han af tatare för sin svarta färg.
I vestra Sm. kallas han svart-havre, m.
Tatter-pass, n. afvisning, bortdrifvande
med skam. Vg.
Tattär (ipf. tatträ), v. n. 1) tala
tattarespråk, tala otydligt, hvad ingen förstår; 2)
prata tok. Vb.
TATTE, m. spene, bröst. Tatta,<big></big> v. a. dia.
Vg. Jfr datta 3.
TATTLÄ AV, v. n. 1 1) blifva efter; 2)
efterhand begifva sig bort. G.
TATÄ, m. tofs, band. G.
TAU, s. tva.
TAU-HEL, m. vagnsbult. G. Jfr häl.
TAUM, m. 1) töm. G. Tåm, id. Dl.(Mora);
2) grimma. G. Fsv. tömber, m. töm. SML.;
fn. taumr; n. taum; ns., holl. toom; nht. zaum.
Jfr Dief. 2, 672.
Entömd, s. en.
Töm-eukka, pl. läderremmar, som från
betslet utgå och sammanbindas med tömskafta.
Fl.(Öb.).
Töm-kast, n. tömring; den ygla, ring eller
nyckel, genom hvilken tömmen går på en sele.
Sm. Täum-läup (def.-e), n. id. Jtl.
Töm-stjelk, m. tömsträng. Sm. Jfr stilk.
TAUS 1, s. tiga.
TAUS 2, s. tös.
TAUT, s. tiota.
TAUTA (pl.-tur), f. korg. Lóv-tauta el.
lóvtåjt, f. korg med tvenne stora handtag att plocka
löf till boskapen. Dl.(Mora,Elfd.).
Näver-tauta, näver-tåita, s. näver. Oll-tauta,</i> f. korg,
i hvilken en olla (hoplindadt hö och halm)
lägges. Dl.(Elfd.). Jfr tiota.
TAV, tavra, s. tjoga 1.
TA-VALIG, s. var 1.
TA-VASKER, s. tad.
TAVEL 1, m. 1) (i fsv. bord, spelbord); 2)
liten bänk, pall. Mälke-tavel, m. mjölkpall;
tvätte-tavel, m. liten tvättbänk. Hl.; 3) dra tavel,
ett slags spel med afskurna pinnar.
Sk.(N. Åsbo). Jfr tavla 1, som är samma ord.
TAVEL 2, s. tagel.
TAVLA 1, f. litet omåladt bord eller en stor
aflång stol med 4 fötter utan styre, hvarpå i
hvardagslag spisas. Vg.,ög.,hl.(Skällinge,Värö,Frillesås).
Tavla, f. litet bord. Bl.(Östra h.).
Deraf lake-tavla, mata-tavla, sko-tavla, f.
Vg,(Elfsb.). Fe. tæfel; nht tafel; e. table, bord;
fsv. <i>tavil, tavel, n. spelbord, spelbräde; fn. tafla,
f. tafla, spelbräde, skackbräde; fht. tavala, f.
tafla; lt. tabula.
Slagte-tavla, f. slagtestol.
Vg. (Bedvägs h.).
Tavlätt el. tavelätt, m. ett litet öppet,
vanligen med spiralformiga pelare smyckadt
hörnskåp, försedt med hyllor, hvarest förvaras
åtskilliga småsaker af porslin, glas och silfver,
äfvensom böcker. Dls.,sm.,hl.,sk., g.
Kró(g)skab, n. id. S.Sk.; 2) liten bokhylla.
Hs.—sdm.,vg.
TAVLA 2, s. tapla 1.
TAVLAKKA, f. prutgås: Anser torquatus,
Frisch. Bl.
TAVRA, s. tav, under tjoga 1.
TE 1, præp. 1) till. Allm.; 2) talesätt: te
gagns ganska mycket. "Han ä sjuk te gagns".
Götal.; te hvass, till hvad. Ög.(Ydre). Jfr fsv.
til huas. ÖGL. B. B. 30 pr; te kos, borta, sin
väg. "Han ä te kos"; te se kómmen, något
åldrig; te vessa, i synnerhet. Götal. N. te, till;
ns. te; fn., d., fe., e. dial. til, id.; moes. tils adj.
passande, skicklig. Jfr te 2, til.
TE 2, adv. o. præp. 1) eg. till. Ti, id.
Fl.(Öb.). Té’n, till honom; te’na, till henne. Allm.;
2) hos. "Gästa te någons", bo, hafva qvarter
hos någon. Vg.; 3) åt venstra sidan. "Håll te
dej!" Götal. Jfr frå 2.
Teare, m. dragare (häst eller oxe), som
drar på venstra sidan. Sm.,ög. Tee, -n,
m. id. Sm.
Te-häst, m. vensterhäst, venstra hästen för
körredskap)( från-häst. Vm. Temanns-häst,
m. Ul.
Te·mann, m. oxe, som drager på venstra
sidan. Te-okse, te-stut,</i> m. id. Kl.,sm.,vg.
)( frå·okse.
Te-manns, adv. på venstra sidan; om
dragare. Benämningen deraf att körsvennen går
till venster om dragarne )( frå-manns. Sk.
Tere, adj. venstre. "Den tere hasten" )(
den fråre. Sm.
Te·sidan (te·sian), f. def. venstra sidan om
vagnen eller hästen då man kör. )( frå·sidan.
Sm.,ög.,vg. Jfr åt-si(d)a.
TE 3, infinitiv-partikel, att, till. Allm. N.
te; holl. te; e. to.
TE 4, v. a. 2 (såsom i riksspr.) visa sig,
synas. Deraf er·te, bevisa. Tidd, adj. (eg. p. p.)
tedd. "Den sóm en gång blir hitt, blir ofta tidd",
d. ä. ansedd som skyldig. Sm. Fsv. tea, teia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0756.html
