Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TOL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOLER, s. knoler.
TOLIK, s. tókken.
TóLK, m. 1) (såsom i riksspr.) tolk: interpres;
2) rödbenta snäppan: Totanus Calidris. Ö1. Tullk,
id. G.; 3) hyfvelkil; den kil med hvilken
hyfveljärnet fästes vid hyfveln. Vb.,fl.(Öb.). Fsv.
tolker, m. tolk. Legend. 1, 1003. Alex. 1908;
ns. tolk, id.
Tólka, v. a. 1 jemföra, taga märke
genom sticka eller annat redskap, mäta med
tolk. Hs.—ög. Tulka, id. Vg.(Mark.).
Tólka ti nån, pregla i, inbilla någon. Hs.(Db.).
Tólka-piga, f. drillsnäppa: Totanus
hypoleucos. Öarne i Östersjön. Anses såsom
tjenstehjon åt tolken. Nilssons fauna 2, 193.
Tullka-gräs, n. Vincetoxicum. N.G.
Efter fogeln tullk. Hórskónung, m. Öl.; på
andra ställen ryl·gräs, n., i Finl. ormstings-rot,
f. Anm. Namnet gräs begagnades fordom
i st. f. ört, men i nyare språket öfvergår det
till ört for alla ej gräslika växter. Icke
hälften af de växter, som på Frankenii och
Tillandz tid kallades gräs, bibehålla denna
ändelse nu för tiden. Hos Tillandz kallas örten
svale-rot, hos Frank, svale-ört, svale·gräs</i>. Jfr
Fries, bot. utfl. 3, 248.
Tular, m. svagsint menniska, fjolling.
Fl.(Öb:s skärg.). Tölun, m. id. Dl.(Elfd.).
Töller (def. töllra), m. småtokig menniska.
Vb.(Bjurholm); tölling, m. id. Fl.(GK.).
N. tulling.
Tulla på, v. n. fara fram som en tok. Hj.
Tull-bir, m. 1) småfjollig, tokrolig karl;
2) äfven drucken menniska. Jtl. Ordet i dess
senare betydelse låter ock härleda sig af
tulla, v. n. supa, rumla. S. tulla 3.
Tylla f. vansinne. Jtl.,dl.
En-tomhet, entomma, entomme, s. en.
God-tommad, s. god.
Hvil-tom, n. ledighet för hvila. Vb.
Kara-tom, adj. som är i brist på
arbetskarlar )( kara·stark. Fl.(NK).
Mat-tóm, s. sid. 434 b.
Tom (tomm), n. (ursprung!, tomt rum), ledig
tid, ledighet, tid. Vb.,mp.,ög.,vg.,g. Tumm,
n. 1) id.; 2) lof, tillstånd. Vg. Tomme, n. 1)
ledighet, tillfälle; 2) sakta mak. Vb.,mp.
Fsv. tom, n. ledig tid; fn. tóm, n.; gl. d. tom
(Mlb., Dansk Gloss. s. 290); gl. e. toom,
tome, id. Ordet saknas troligen i norska
munarterna.
Toma el. tomma, v. n. 1 vara tom i magen
vara hungrig, svälta. Fl.(Nl.). Tomma ut,
v. a. utsvälta, göra (magen) tom. Vg.
Tommen. adv. blott och bart; utan lass.
"Kör tommen", köra utan lass. Tómmom. id.
"Kör tommom", köra med tom kärra eller
släde utan något deri. Vb. Tomme, i tomming,
i tomningom el. tomninge. "Fara tomminge,
åkä tomme, köra tomme, tomninge el. i
tomning". Sdm.,ul. Tómningom, id. Fl.(Ingo).
Tomögjes, id. S.Sk. "Vagga tomme",
vagga utan att barnet ligger deri. Om man så
gör, blir det barn, som skall ligga i vaggan
otåligt (Dybeck, Runa 1849, s. 36).
Tom-tarm, m. storätare; en som aldrig
blir mätt; skällsord. Ög.(Gullbergs h.).
Tom·tut, m. glupsk menniska, som ständigt
kan äta eller dricka. Fl.(Nl.).
U-tomme, n. ej läglighet. Sm.
U-tomt, adj. som har brådtom, saknar tid
och ledighet. Sm.(Vestbo).
Tomt (pl.-ar), m. 1) tomte, tomtegubbe.
Vb. Tomte-bese, m. Vg.; tomta-bise, m. Nk,;
tompt-kall, m. Dl.; tom-pise, m. Sdm.; i
andra munarter tomt-bise, tomte-pys, m. id. Jfr
buse, djefvul; fin. piessa, id. S. bise, pus 3;
2) trefnad, framgång. Ul.
Tomt-pysing. m. liten gosse eller karl. Ul.
Tomta 1) v. a. 1 lägga stenfot under
trähus. Vg. Toomt (ipf. -ä), v. a. grundlägga,
sammansätta tomtstocken till ett hus. Vb.; 2)
v. n. Gå å tomta, gå omkring i hus eller gård,
utan att hafva något för sig. Allm. i
hvardagsspråket.
Tomte·byting, m. pysling, byting; ett bara
som anses utbytt af trollen. Sm.
Tomtning, f. stengolf, stenmur från
jordytan till första stocken eller syllen under ett
trähus. "Tomtning under ett träbus". Vg.
Tomt-sten (pl. -ar), m. sten, hvarpå ett
trähus förnämligast hvilar; knutsten, hörnsten.
Tomt-stain, m. Vb.
Tuppa, typpa, f. höna. Jtl. Tuppa, f. Vg.;
typp (def. -a), f. Vb.,mp.; typpa, f. id. Sm.
Tippa! tipp! Lockelseord till höns. Sm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
