- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
745

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TOP ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tippa! Vg. Tipp! tippera! Ög. <i>Typpera!
typpera! Vg. Tuppera! tuppera! id. Dls.Fin.
tipo! tipu! Jfr tippa 2.

Tupp-luvas, v. d. 1 slås, luggas; egentl, i
likhet med tupparne. Sm.

TOPP 2, m.´ 1) (såsom i riksspr.) topp. Tupp,
m. a) topp, höjd. G.,dl.; b) luggning. G.; 2)
snurra; barnleksak. Sk.,bl. Fsv. topper, m. a)
spets. Alex. 1603, 4926; b) hästman. HL.;
fn. toppr, topp, spets; ns. topp; fe., e. holl.
top, id. Deraf i munarterna:

Jungfru Maria tópp, m. nosserot:
Platanthera bifolia. Sm. I andra munarter
ståndpers, yksne-gräs.

Tópp-lärka, f. sånglärka: Alauda arvensis,
L. Himmels-lärka, f. id. Sk.

Tópp-lösa, f. videört; Lysimachia
thapsiflora el. Thyrsanthus. Sm.(Femsjö).

Tórp-sparr, s. sparv.

Tuppa 1 (pl. tuppur), f. 1) liten
sammanbunden knippa blommor eller annat; 2)
blomma; deraf gull-tuppor, f. pl. Orchis militaris,
L. Öl.; kjêt-tuppur, f. pl. Taraxacum
officinale. Dl.; myêd-tuppur, s. sid. 449;
mölom-tuppur, s. sid. 457; semper-tupp, f. Primulaa veris;
tysk-tuppor, f. pl. Matricaria Chamomilla (enl.
Wahlenberg); söt-tuppor, f. pl. id. Vm. (enl.

Linné); lukt-tuppor, f. pl. id. Gstr.;
sur-tuppor, f. surkullor: Anthemis Cotula. Allm.; 3)
tofs, frans. V.Dl.; 4) litet träd. Ul.

Tuppa 2, v. a. 1 1) toppa; 2) kufva.
Vm.(Norbergs s:n).

Tupps, m. tofs, officers plym. G.

Tuppsôr, m. officer (emedan han har
plym). G.

Tuppsä, f. liten uppstående grästofva, i
synnerhet i kärrmark. G.

TóPPETER, adj. arg, rasande. Vg.,sm.
Tópped, tóppane, id. Sk. Tópp-tunner-rasane, adj.
högst uppbragt. Ög.(Ydre). Tópp å rasande,
id. Vl. N. toppgalen.

TOR, oskiljaktig partikel. S. tor-känn, s.

TORA, v. anom. töras, våga sig, drista. Vg.
Toras (ipf. tordes), v. d. Sk.,hl. Torås (pr.
tors [pl. torums], ipf. twórst el. tordäs pl.
twórstum el. tordäsum, sup, toråđs el. torås), id.
Ö.Dl. Törsa el. tårsa (pr. törs el. tåss, ipf.
törsti el. tåssti, sup. törst el. tåsst), id. G.
I Stockholm och några munarter brukas infinit. tordas,
som tydligen är bildadt af imperfektum. Fsv.
þora, þura (ipf. þorþe, sup. thorit), töras, våga.
SM.KB.VGL.SML.ÖGL. S.S. 1, 177; fn.
þora; n. tora; fe. dyrran; holl. durven; moes.
ga-daursan. id.

TOR-BAGGE (pl. -gar), m. tordyfvel:
Scarabæus stercorarius. Vg.,bl. Tor-bagg. Fl.(GK.);
torn-bagge. Sm.,ög.; tord-bagge. Sveal.; tor-buse,
tor-bos, tórr-bagge. Sk.: tórd-yvyl. Dl.(Elfd.);
tord-ivil. Fl.(P.); tord-ybel. Vg.(Flundre h.);
twårrd-yvyl. Dl.(Orsa,Mora)! tórd-öjvel, m. id.
G. Tor-dis el. tor-dise, m. 1) id.; 2) liten
pojke; liten oansenlig menniska. Vm,nk. Fsv.
tordöfvil (S.F.S. 7, 64), tordyfvel; gl. d.
torbagge, tordyfvel (Mlb., Dansk Gloss. s. 201); d. d.
(Bornh.) torrbagg, id.; jfr d. skarn·basse, id.; fn.
tordýfill; n. tordivel; fe. tordvifel (af fe. tord,
m. träck, smuts; vifel, skalbagge).

Tórvbagga-skal, n. ett slags kort vest.
Sk.(Ing.).

TORD, m. tordmule: Alca Torda, L. G.
Ture-mule, m. Bl; tårrk-mäulå, m.
S.G.(Heligholm); mule, m. id. Åm. I Snorres Edda
(Arnamagnæanska uppl., tom. 2, 1852, sid. 489
och Sv. Egilssons, 1848—1849, s. 228) är i bland
"fuglaheiti" upptaget tyrđilmúli, måhända Alca
Torda. Jfr Thorsen, danska runemindesmærker
1, 86.




TORDAS, s. tora.

TORD·BAGGE, tor-dis, tor-dise, s. torbagge.

TóR-DÖJVLÄ, v. n. 1 stoja och svärja. G.
Döjvlä = divla, q. v. Är ordet bildadt af sv.
tordyfvel (fe. tordvifil), m. scarabæus, med
hänseende till hans bullersamma flygt?

TO·REPA, s. to 2.

TóRG, n. (såsom i riksspr.) torg. Fsv. torgh,
n. VGL.UL.; fn. n. torg; d. torv; lit. tùrgus;
lett. tirgus; rysa. torg; pol. targ; böhm. trh;
esthn. turg, turk, turro; fin. tori. Ordet, som
har många ättlingar, är troligen lånadt från
lithauiska och slaviska tungorna. Deraf i
munarterna:

Tórga (tórgja), v. n. 1 torgföra; besöka
torget för att sälja. "Han va i sta’n å
tórgjade". Sm.(Tveta). Lit. turgawojoti.

Tor(g)-huka el, tór-ruka, f. 1)
månglerska, som sitter på en öppen plats och säljer
kramvaror o. d. Tórrukesa, tórruke-kärring, f.
id. Vg.(Elfsb.); 2) liten krämarbod eller stol
vid marknader och på småtorg, der tillredd
mat m. m. säljes åt den lägre folkklassen;
månglarebod. Vg.,sm.

TóRGELL, m. skälm, krabat, fähund. "Du e
en torgel". Vg.(Skarab.). Tórkjel (uttal,
tórtjel), m. id. Fl.(Öb:s skärg.).

TORIG, adj, seg. Hs. Jfr fsv. thura, v. n.
vara ihärdig; thuruger, djerf (Sv. Pr. K. f. 57);
turuger, id. Kg. St. s. 202. Cod. A. 27, f.
190; n. torig, toren, dristig.

TóRK, tórk-dróppar, s. tórr.

TóRKJEL, s. tôrgell.

TOR-KÄNNAS (vid), v. d. 2 svårligen
igenkänna, icke känna igen, ej säkert känna till.
Vg.(Skarab.). Tör-kännas, v. d. vara blyg,
rädd; säges om barn, då de ej vilja vara hos
främmande personer. Sm. Tyr kännas, id. G.
I andra Göta munarter ty-kännas. Fn. tor-kenna,
v. n. vara svår att känna; gl. d. torkendes, id.
(Tausseu, Post. 1539, Vinterd. f. 58 b), af fn.
tor, en oskiljaktig partikel, utmärkande en
svårighet; fht, zur; moes. tus; gr. δυς; fornpers.
d’ur (Rawlinson, 117); skr. dur, id.
I Kawi-språket på Java d’ur, id. (Humboldt, die
Kawisprache II, 53, 54).

TORN 1 (pl. -ar), m. 1) törntagg. Sk.hl. Tånn,
G.; 2) hagtorn: Cratægus oxyacantha. Sk. Fsv:
þorn. HL.; thorn. Ivan 261; fn.,fe. þorn; fht,
d. torn; moes. þaurnus. Utom nedan upptagna
ord hörer äfven hit det i vårt riksspråk
förekommande haf-torn, m. Hippophae, hvilket
svenska namn är synnerligen märkvärdigt, emedan
det bevarat det fornnordiska ordet hafr, m. bock.
I Finl.(Öb.) kallas växten hafstörne; bären
heta Finnbär, m. Åland.

Engel-torn, m. Rosa rubiginosa, L. Sk.

Rosen-torn, m. törnrosbuske. S.Sk. Mht.
rosedorn (Ben. 1, 383).

Släiu-tyrni, s. släia.

Sur-torn, m. Berberis vulgaris. Sveal. Gl.
sv. (Frank.) surtörne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0775.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free