Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TRIN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krets, rundhet. Cod. A. 29, f. 168 v.; fe.
trendel, m. krets; fris. trind, trund, adj. rund. I fe.
har fordom funnits ett förloradt starkt verb
trindan (trund, trundon, trunden), volvi, volvere.
Trin(d)·bura, adj. trindlagd. Öl.
Trind·gras, n. Juncus filiformis. Dl.
Trind-kavling, m. litet rundt oklufvet
vedträ. Sm. Trind-käbbling, m. Kl.
Trind·skyl (pl.-ar), m. sädessky] i en rund
form uppsatt på marken )( lång-skyl. Sveal.
Trind-stång, f. rund gärdselstång. Sdm.
Trind·sä(d), f. ärter och vickor. Allm.
Trindt-myssa, trind-mössa, f. gammaldags
karlmössa, sydd af vadmal och tätt sittande
efter hufvudet. Ög.(Vånga s:n),sm.
Trind-luva, f. Sm.
Trint-ómkrings-luva, f. tätt åtsittande
fodermössa. Bl.(Gemshögs s:n, enl. Öllers
beskrifn. öfver Gemshög).
Trind-väling, s. rund-väling.
Trinna 1, v. a. 1 göra trind. Vg.
Trinna 2, f. gärdselstång. Deraf a)
fot-trinna, nakke-trinna, f. Sm.(Östra h.),ög.,nk.
Trenta, f. Sm.(Värend); b)
gärdsel-trind, s. gard.
Trinne el. trinde, n. coll. gärdsel (af
klufna trän), som går på längden i gärdesgården.
Sm.,kl.,nk.,ög.,vg.,vl.
Trinnel, m. trinsla, f. krets. N.Hl. Fsv.
trindhel.
Trinninge, m. trindt föremål. Vg.
Trinn-lett, adj. trindlagd, trind i
ansigtet. Vb.—sdm.
Trinn-loge, m. rund loge, hvari tröskas
med häst, som går rundtomkring i en krets.
Huset bygges vanligen åttkantigt eller i en stor
fyrkant, men inredes rundt genom afbalkning i
hörnen. Vb.
Trinn-rómp, m. oxe; skämtsamt. Sdm.
Trinn-skalle, m. karl som har svårt att
fatta; dumbom. Vg.
Trissa, f. 1) (såsom i riksspr.) trilla.
Trussa, tryssa, f. Nk.; deraf a) al-trissa, f. trissa
af al, som skärslipare nyttja vid polering; b)
buk-trissa, f. bukig el. hafvande qvinna. Sm.;
2) skomakareverktyg, ett litet rundt hjul med
taggar på; deraf bakóms-, föróms-trissa. Bl.:
3) ytterssa ändan på hästens penis. Ög.
Fline-trissa, s. flina.
Trysse·påk, m. käpp, hvarmed trissan
hejdas under loppet; barnlek. Nk.
Tryss-fot, m. klumpfot. Nk.
Trång 1 (komp. trångänä el. trängär, sup.
trångäst), adj. trång. Vb. <i>Trång (trångan,
trångast). Fl.(Öb.). Fsv. þranger. VML.;
fa. þraungr.
Trång 2, f. trångmål, behof, nöd. "Ja har
inte trång te". Bhl.,vg.,sm.; deraf
mölle-trång, f. brist på vind, vindstilla, så att
väderqvarnen ej kan mala, oaktadt behofvet
högligen kräfver det. S.Sk. Fsv. þrang, thrang,
f. & n. trängsel, trångmål. VGL.VML.GL.
18: 1. Alex. 1014; fn. þraung, þröng, f.; n.
trång; gl. sv. trang (Gaml. sv. psalmb. n:o
40, v. 1).
Trång-bodd. adj. 1) såsom i riksspr.; 2)
illa kommen, illa ute. Sm.
Tränga óm, v. n. 2 behöfva. Tränga te,
id. Svea-,Götal. Trääng (ipf. trängd, sup.
trängt), v. n. behöfva, nödgas. "Hä träng mag
int óm", det behöfver jag ej. Vb. Fsv.
þrængja, tränga.
Tränge-ny, s. nyr.
Trug el. tröug (ipf. träug el. träugä), v. a.
1) eg. (i fornspr. trycka, nedtrycka); 2) truga.
Vb. Trööu (ipf. o. sup. tröue), id. Nb.(Cal.).
Trua, truga, aftruga; hota. Sm.,kl.,sk.,hl.,bl.
Truva. Sm.,bhl.; trugja. Sm. Fsv.
truga, trufva, förtrycka, hota; fn. þrúga, pressa,
trycka, tvinga; n. trua, truga, hota; d. true,
hota; fe. þreágan, corripere, castigare.
Truesera el. trussera, v. n. 1 hota. Sk.
Trussér (ipf.-ä), hårdt påyrka, enträget
fordra. Vb.
Trug, n. tråg. Vg. Tru, n. Sk.,hl. Fsv.
þru. Runurk. 1233; trogh, n. Spec. Virg. s.
173; fn. þrog; d. truv; n. tro; fht., nht., fe.
holl. trog; e. through; frans. dial. treu; it.
truogo.
Truga (pl.-gor), f. skarbågar under
fötterna, när man vandrar på djup och lös snö och
skaren icke bär. Åm. Trioga (pl.-gur), f.
Ö.Dl.; trögor, f. pl. Hs.; trudja (pl.-djur), f.
tröger, trydjer, f. pl. Vb. Fn. þrúga, f.; n.
tryga, truge.
Truj, n. tvång, trug. Sm.
Trumant el. tromant (nn), m. trug, hot,
tvång. Ög.,sm.,kl.,fl. Trugmant, trujmant,
adv. nödigt, svårt. Sdm.
Trygel (pl. tryglur), f. eg. litet tråg: det
redskap i en qvarn, som mottager säden,
hvilken kommer från kwänn-tauten; den rännan,
hvari man slår säden. Dl.(Elfd.).
N. tryggjel, m. litet tråg; fn. trygill, id.; fht.
trugili, n. alveolus.
O-triven el. o-treven, adj. som vantrifs,
mår illa. Vb.
Trevlig, adj. 1) som väl trifves. Allm.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
