- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
766

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TVE ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lammungar. ”Issä ei jär tve·lämmbä”, denna
tackan är två-lammad; 2) a tve-lämmbä nyt, en
nöt med två kärnor. S.G.

TVES·KAFT, s. skaft.

TVE-STYRTA, tve-stärta, tve-störta, s. stärt.

TVE·STYVT, s. stuv.

TVEvSULA, s. sugl.

TVETA, v. a. 1 1) hugga af (en stock).
”Tveta av”. Hs.—sm. Uttalas äfven tjvajta.
Sm.(Östbo,Vestbo); 2) snedhugga, göra några hugg på
sidan af en stock. ”Tveta bórt”. Kl.,bl.,vg.
Tvaitä. G,; tjvajta, id. Sm. N. tveite. klyfva,
snedhngga; fe. þvitan (þvât, þviton [þveoton],
þviten), afhugga; e. thwite, klyfva, spjäla; fn.
þveta, f. yxa. SE. 1, 569; 2, 561.

Tveit, m. huggspån, spån efter vedhuggning
och timring. Fl.(Vörö i Öb.) Tvejt, tväjt,
tvajt, m. N. Vb.,jtl.; tsvajt, m. Vb.; tvet,
m. Vb.(Nordmaling); tvejt, tvätt (def. -in, pl.
-tar), m. Fl.(Öb.); tvajt, m. Ög.,sm.; tvajd, m.
Hl.(Värö),sk.(N.Åsbo); tvet (pl. -ar), m. 1) id.;
2) den vinkelaktiga urhuggningen vid träds
fällning eller huggning. Nästan allm.; 3) pl.
tvetar (el. tveta), trästumpar; äfven trästockar,
fälda trän. Kl. Tvait, m. id. t äfven sågbake.
G.; 4) slef. Bl.(Östra h.). N. tveit, tvet, m.
(& f.) spån, sticka.

Skör-tveit, m. vedspån. Fl.(Vörö i Öb.).

Spik·tväjt, m. kådig, torr tallvedssticka att
lysa med eller vid upptänding af eld. Jtl.

Tvet·rissel, el. tsvait·rissel, s. ressel.

Tveit-vall, m. stället der man hugger ved
o. d. vanligtvis utanför vedlidret. Fl.(Öb.).

Tveta, ett ortnamn. Namn på åtskilliga
socknar. Kl.(Aspelands h.),vl.(Gilbergs h.).
I danska munarterna (Slesvik) förekomma
ortnamnen Tvedemark, Tvedeskog.

Tvät-mòder (tjväit-mor el. tvät-mód), m.?
förmultnade spånor; gödsel efter förmultnade
spånor vid vedhuggning. Nb.(Cal.,Piteå).

TVE-TOLA el. tvä-tola, comm. menniska, som
på en gång tillhör begge könen; hermaphrodit. Bl.
Tvetōsla, tvä-tosla, tve-tossla. Sk.,hl.; tvä-torna,
tvä-tonad, kvä-torna, id. Sm. Tvä-tosling, id.;
brukas som speord till ofruktsamma qvinnnor. Kl.
Tvä-torad, adj. två-könad, endast om getter. Ög.;

tve-tovad, tvåkönad; om djur. Hl. D. tvetulle,
hermaphrodit; tvetullet, tvåkönad; fn. tvitoli, m.
hermaphrodit; n. tvitoling, id.; fn. tvitolađr,
tvåkönad; n. tvitola, id.; af fn. tvi, två, toli, m.
redskap ; deraf man-tol, manslem; e. tool, redskap;
manslem. Jfr fht. zuitarn; nht. zwitter, m.
hermaphrodit.

TVET-RISSEL, s. ressel.

TVEvTÓRVA, s. tórv 1.

TVE-TYDLIG, adj. obeständig till lynnet.
Sk.(Ox.).

TVE-TÄNDT, s. tand,

TVE-VÄRING, s. enväring.

TVI! Interj. (Riksspr.). Tsvyj! tvi! Vb. Tvi
vare!
tvi! ”Tvi vare dig”! Tvi vale, tryvale,
id. Allm. Tväj vades! id. G. Tvimme, tvi i
mig. ”Tvimme óm ente han gäre’t”! Man skall
få se att han gör det. Vg.(Vadsbo).

Tvia, v. a. o. n. 1 1) spotta åt någon; 2)
förakta. Sm.

TVE-BETT, adj. oböjl., tvebett, med två
hästar. Hs. Tvibeta, id. ”Kjör tvibeta”. Jtl. N.
tvibeite.







Tvi- bets-skakkler, pl. skacklor till en vagn
då man kör med två hästar. Jtl.


TVI-BLÖJA, adj. (om åra) med blad i begge
ändar. Vm. (Norbergs s:n).

TVI-FÅLD, adj. tvefaldig. Dl. Fn. tvifaldr;
n. tvifald; fsv. tvæfalder; ns. twevold, twe-voldig,
id. (B. W. B. 5, 137); fe. tvifeald.

TVI-HAKK, n. efterslåtter, andra skörden å
naturlig äng. Sdm. (Ornö).

TVIKA, v. n. 1 tveka, vara villrådig. Dl. (Elfd.
Mora), åm. Tvük (ipf. ), id. "Han tvikä na
óm ’n skull töräs gå å låån säg ’n häst till
stadom, men ’an vadt börj", han tvekade nog (var
nog villrådig) om han skulle våga gå och låna
sig en häst till staden, men han blef hulpen. Vb.
Tvikke, v. n. id, "Jag tvikke mej att jag går
dit". Hj. Tvisk (ipf. ), id. Vb. Fsv. tvæka,
tveka. Kg. St. II, 21. S.S. 1, 203, 220; n. tvika;
fe. tveógan.

TVI-KROKI, adj. mycket lutande (af ålder eller
sjuklighet). Vb. (Skellefte). Tväj-kroka, id. Nb.
(Lule, Ö. Cal.): ty-kroki, id. "Han ha vörä sä
sjuk, sä han jär tykroki". Vb. (Nordmaling).
Tsvi-kroku el. tsvy-kroku, adj. dubbelt, på
tvenne sätt, krokig; säges både om menniskor och
andra föremål. "Gåbben jär tsvykroku. Störn
jär tsvikroku". Vb.

TVILE el. tveile, f. oskodd släde hvarmed hö
köres tillhopa. G. Jfr ns. twill, twille, twehl,
a) "ein zweischössiger zweig, ast oder stamm;
b) ein jedes gabelförmiges ding so wol der kunst
als der natur" (B. W. B. 5, 141); af ns.
twillen, v. a. S. tvill.

TVILL eller tsviill (ipf. o. sup. ), v. n. 1)
trilla omkring, likasom rullen i en spinnrock;
Tvell, id. 2) blifva oredig; om tråd; 3) blifva
förvirrad, förvillad; förvilla sig; "Tvill bórt sä
i skogjen". Vb. Tylle bórt sä, id. Jtl.; 4) vara
villrådig, vackla i sina beslut; 5) löpa hit och dit.
Vb. Ns. twillen, v. a. "doppelt machen, in zween
arme spalten" (B. W. B. 5, 141).

TVILLA (pr. tviller, ipf. tvilla, sup. tville),
v. n. föda tvillingar; eg. om får. Öl. Fsv.
tvilingar, tvillingiar, tvinlingjar; mht. zwinelinc;
zwillinc;
ns. twilling, m. tvilling.

TVILLNA, tvilna, s. tvinla.

TVIMME, s. tvi.

TVINLA, tvinna, tvilna, v. a. 1 1 fylla på en
tunna, tappa på en tunna; tunna (öl, dricka).
Hl. Tvillna, tvällna, tvelna. Sk.; tvillna, id. Bl.
Öl och s. k. kokedricka, som efter byggningen
omkokas med humle, silas genom fint linne då
det tvinlas på tunnan. D. d. (Bornholm) tville,
el. tvillene, hälla en vätska från ett kar på ett
annat. (Adler, 24.); gl. d. twylne, colare. (Chr.
Pedersens, Vocabular. 1510).

Tvinla, f. tunna. S. Hl. (enl. Ihre; nu
obrukl.). Tvillna, f. (drickes)tunna. Bl.
(Gemshög).

Tvinn el. tving, n. 1) sämsta spisöl, vört till
spisöl; det som rinner aldrasist vid bryggning.
Dls,, vg., ög., sm. Tjving, m., id. Sm.; 2) uselt
brännvin, Vg., sm.


TVINNA (ipf. tvann, sup, tvunnet el. tvinnat),
v. a. tvinna. Ög., bl. Fn. tvinna (af tvær, två);
d. tvinde (tvandt, tvundet) tvinna; n. tvinna (sv,
böjn.); ns. tweernen; holl. tvijnen, id.

Tvinne, n. tråd. N. Hl. Fn. tvinni, m,;
gl. d. tvinde.

Tvist, m, 1) bomullsgarn (färgadt eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0796.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free