Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TVI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofärgadt). S. Sk.; 2) ojämnhet i väf. Ög., bl.
E. tvist, tvinnadt bomullsgarn; d. tvist, id.; d. d.
tviste el. tveste, v. a. tvinna (garn).
TVINNT 1. m. bofink: Fringilla cælebs. Nb.,
vb., åm. N. tvitt, m. Fringilla montana.
TVINNT 2, m. qvint (på fiol). Vb., g.
TVINTA v. a. 1 hastigt slå till, slå. Åm.
Tvint (ipf. -ä), id. "Han tvintä’n vä örä", han gaf
honom hastigt en örfil. Vb.
TVISK, a. tvika.
TVIST 1, n. bislag, utbygge vid en
förstugudörr. Kl., sm. Jfr kvist 2.
TVI-SÄD, s. så 2.
TVI-TANN, tvitändt, s. tand.
TVITÄ (ipf. o. sup. tvitä), v. a. utbreda (hö
som nyss är slaget). Tvitt (ipf. o. sup. -ä), id.
Vb. (Nordmaling).
TVI-VALE, tvivare, s. tvi.
TWÓRR, s. tórr.
TVY-ÄLING, m. båt som ros med två par åror.
Hs. (Ljusdal). Jfr try-äling.
TVÅA, s. to, toa.
TVÅ-ALNA-STÓKK, m. smal brädlist af två
alnars längd; brukas af murare. S. Sk.
TVÅ-BLAND, n. då två säden sås blandade
med hvarandra. Tre, fyra och fem kallas tre-bland,
fyr-bland, fem-bland. Sveal.
TVÅ-DELA(R), m. pl. två tredjedelar. Ul.
TVÅ-KÄLVA, s. tu-kälva.
TVÅLLTRE, tvåltri, s. try 1.
TVÅ-MÄNNING, m. syskonbarn. Vm., nk. Jfr
tre-männing.
TVÅ-RONNING, två-rönning, s. rođ.
TWÅRP, n. ett litet grand (af hvad slag som
helst). Dl. (Mora).
TWÅRSK, twåsk, s. tóssa.
TVÅ-SAMMEN, adv. två tillsammans. "Vi
reste tvåsammen". Utesluter begreppet af flere i
samma sällskap. Vl.
TVÅ-TRO-HAGE, s. hag, trođ.
TVÅ-ÅRING, s. år 1.
TVÄ-BLAD, n. 1) arter af örtslägtet Listera.
Sm. (Femsjö; sällan brukl.). Gl. sv. tublads-ört,
(Frankenius, Tillandz); e. dial. tway-blade, id.
2) liten åra med blad på båda ändar att dermed
hjelpa en ekstock öfver smalare åar, i hvilka ej
något starkare strömdrag är. Tväg-blad, n. id.
Ul., sdm.
TVÄ-DÄGGLING, s. tvedägging.
TVÄG-BLAD, s. tväblad.
TVÄGGA-VINTRING, s. en.
TVÄGGEL, tväggla, s. tugga.
TVÄJT, s. tveta,
TVÄ-KILLA, v. n. 1) värpa två gånger eller
två kullar. Tvä-kjölla, id.; 2) föda tvillingar. Vg.
Tvä-kjylling, f. fogel som värper två
gånger och har två kullar om året. Vg. (Skarab.).
TVÄNG (ipf. -ä), v. a. sy hop. Vb. Jfr fn.
þvengr, m. skorem.
TVÄNNING, adv. i två omgångar. Ög. Jfr
fsv. tvæninga, två slags. Legend. 1, 933; fn.
tvenning, f. tvådelning, det som är deladt i eller
består af två delar.
TVÄR el. twèr (m. och f.; n. tau, tu el. to;
dativ, tvem), num. card., två, tu. "Tver kallär,
kullur, tau bord". Dl. (Elfd., Våmh.). Tver (m.
& f.), tav el. tu, n.; dat. tvem. Dl. (Orsa). Tvair
(f. tvar, n. täu). G. (F.). I andra svenska
munarter heter det på olika ställen: tva, tjvå, tjvau,
tjo, tjau, tau, to. Fsv. tver el. tveir (f. tvar, n.
tu), LL.; tvair, Runurk. 265; fn. tveir (tvær, trö);
äldsta fn. tvau (jfr Gislason, um frumparta, 26);
moes. tvai; e. two; sl. dva; pol., böhm. dwa; lt.
duo; gr. δύο; lit. du; lett. diwi; ir. do; wal. dau;
armor. daou; pers. du; zend., skr. dva.
TVÄR 1, adj. (såsom i riksspr.) tvär. Tvar
el. tjvär (kompar. tjväränä, superl. tjväräst), adj.
tvär, motsträfvig. Vb.; tvòr, id. Hs. (Db.). Fsv.
þvær, tvär; fn. þverr; d. tvær; fe. þveorh; fht.
twær; ns. dwær; ffris. dwers; holl. dwars, id.;
moes. þvairhs, vred.
Avu-tvärt (arum-tvärs el. aven-tvärt), adv.
tvärsaf. G.
Tvar, -a, f. 1) tvärsida af något. Vb.; 2) en
brant utspringande nipa i en elf. Jtl.
(Ragunda s:n).
Tvòr-fògu, f. "Så på tvòr-fògu", så på den
genom plöjning uppvända ruttnade gräsroten.
Hs. (Ljusdal).
Tvòrs-fòr, adv. tvärtaf. Åvene-tvärs, id.
Hs. (Db.).
Tvòrs å änna, alltsammans utan åtskilnad.
Hs. (Db.).
Tvär 2, m. en hop senor och körtlar i
boskap, som slagtare bortkasta. Ög. (Gullbergs h.).
Tvära 1, 1) v. n. vara tvär, ogen; sätta sig
på tvären. Tväras emot, v. d. 1, id. Åm.
(Stigsjö); 2) v. a. a) eg. (såsom i riksspr.)
plöja tvärs öfver tegarne. Tvara, id. Ög.; b)
fåra för ändarne på åkern. Vg. Fn. þvera;
mht. twerhen, transversare.
Tvära 2, f. ängs-teg som ligger tvärtför en
annan. Ul., sdm. Tvär, m. teg på en åker. G.
Tvär-fylling, m. storätare. Götal. D.
tværfylding.
Tvär-fäuk, m. väderhvirfvel. Så kallad
emedan han medför damm (fäuk). G.
Tvär-knek, m. hörn, vinkel. Kl.
Tvär-kómmen, adj. som kommer på tvären,
på orätt sätt. Bl.
Tvär-länne, i q. för-länne. Vg.
Tvär-mäska, v. a. 1 omröra det våta
maltet vid mäskning med en mäskestake
(mäskror). Nk.
Tvär-skyr, s. skyr, under skjärd.
Tvär-slägger, m. tvär-slägga, f. tvär och
ogen menniska. Sm.
Tvä(r)-stygg, adj. mycket stygg,
obeskedlig. S. Sk. N. tverstygg.
Tvär-städja, s. städja (under standa).
Tvärt-óm-väg, m. genväg. Kl.
Tvär-vre, n. 1) förtretlighet; 2) hastighet;
något oförmodadt. "I tvärvre", oförmodadt. Vg.
"Han kóm i ett tvärvre". Nk. (Kihls s:n).
Jfr vrida.
Tvär-vulen, s. varda.
Tvär-vägge, m. tvärvigg, vresig menniska.
S. Sk. Tjvär-vigg, m. Vb.
Tvär-änded, n. def. nedanet )( väksänded,
nyet. Hs., dl. (Elfd.).
TVÄRA 3, v. n. 1 röra omkring, vispa om (gröt,
välling). Nb. (Piteå, Cal.), åm. (Arnäs, Själevad).
Tsvara, id. Vb. Fht. thueran, tuiran, dueran,
röra om, blanda (Graff 5, 278); ryss. tvorittj,
röra om.
Tvära 4, f. en kräkla, gjord af en talltopp
med sina smågrenar, hvarmed gröt och välling
tillredes, i st. f. att dervid begagna visp. Åm.,
vg. (Marks, Flundre h.; nästan obrukl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0797.html
