Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TÄRR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mora; 2) mager. Allm.; 3) talesätt: tórra
leden, det håll, hvarifrån ändtarmens uttömningar
komma )( våta leden. Sm. Fsv. þorr.
Legend, s. 6; fn. þurr; d. tør; fht. thurri,
durri; nht. dürr; fe. þyrre; lt. torridus; moes.
þaursus.
Kave-tórr, adj. halftorr. "Höet ä
kave-torrt", tjenligt att stackas. Sm.
On-tórr, s. on 1.
Skravel-tórr, skra-tó r, s. skravla 3.
Tórk, tórke, m. torka. Götal. Tórk, m.
Ö. Nk.; tórsk, f. Hs. Fn. þurkr.
Tórk-dróppar, m. pl. stänkdroppar; några
regndroppar under stark torka. Sm.
Tórke-kläde, n. handduk. Bhl.
Tórk-lummes, n. torrmat, smörbröd o. d. (som
bäres i lomman [fickan]). Sk. (Ox.).
Tórknins-geri, S. gir.
Torn, adj. torr och dålig lill utseendet;
affallen, mager. "Hästen ser torn ut". Sk., hl.
D. d. tårn, id.; fn. þorna, blifva torr, torkas.
Tórra 1, v. n. blifva torr. Sk., hl. Törra,
id. Bhl.
Tórra 2, f. torka, torr väderlek. Sk., hl.
Torro, f. Fl. (Nl.). Fht. durri; mht. dürre.
Tórr-amma, f. barnsköterska, som ej ger di.
Vg. (Skarab.).
Tórr-bórr, m. kloråcka: Raja radiata. Sk.
(Kullen).
Tórren-gótt, m. torrolig menniska. S. Sk.
Tórre-berra, s. birra.
Tórre-vär, n. torrväder. Götal.
Tórr-fängd, adj. torr (om mat) och derföre
svår att förtära; mager. "Brö’t ä så tórrfängdt
å äta lell", att äta utan smör eller sofvel. "På
dä kalaset va dä tórrfängdt". Vg., sm.
Tórr-raka, f. furuträd, som torkat på
stubben. Hs.
Tórr-raska, s. rask 2.
Tórrster, adj. törstig. Götal. Tost, töst.
Sk. Fsv. þyrster, thörster. Birg. Upp. 1, 116;
fn. þyrstr; fe. đursteg.
Tórr-ve(d)a-haggst, m. ställe der man
afbarkat skog, för att torka till vedbrand. Vb.
Tórr-vigge, m. tvärvigge, surmulen
menniska. Sm.
Tórr-värks-gräs, n. 1) Linnés ört:
Linnæa borealis. Ul. Jfr rinnn-gräs, roholt-gräs;
2) ängsruta: Thalictrum flavum. Jtl.
Turre, m. kådaktig furuved, som finnes i
jorden. Bhl. (Oroust).
Tärra v. n. 1 1) torka (af frost), frysa
(torr); 2) smått, långsamt torka. G. D. tøre;
fn. þerra; fht. tharran, darrjan, derrjan,
dorrên, thorrên; fsax. thorron; nht. dorren; fe.
þerran, torka; moes. ga-þairsan, förtorka; gr.
τέϱεσϑαι, τέϱσεσϑαι, att torkas; frans,
tarir; att torka; lt. tergere, att aftorka.
Törre-kläde, n. näsduk. Bhl. Tórr-klä,
tórr-kle, törr-kle, n. näsduk, hufvudkläde.
Götal.; deraf flabba-törkle, n. duk som bindes om
om munnen när det är kallt. S. Sk. D.
tør-klæde; n. turkle.
Törs-stuggu, f. torkstuga. Dl. (Malung).
Töss-stuggu, töss-stugo, Dl. (Floda, Nås).
Törr-tall, m. törr-furu, f. på stubben
sjelftorkad tall. Vb.
Täven-lös, adj. oskicklig, ostyrig ; som ej
har något godt sätt. Dl. (Floda). Jfr fe.
unþeavfäst, immorrigerus; þeávlic, morigerus. Hit
hörer troligen gl. d. teftelig, adj. höfvisk. "Der
aff öfuede han seg saa teftelig wdi dygder oc
fromhed at Gud fick io större oc större
yndeste oc god vilie till hannom" (Taussen,
Sommer-Post. f. 100 b).
Brö(d)-täva, s. braud.
Get-täva, f. 1) löphynda; 2) liderlig
qvinna. Hs. (Db.).
Gne-tävä el. gne-tevä, s. gne 2.
Kväll-täfsa, s. kvälld.
Räva-täva, f. räfhona. Vl., sk, (Albo, Gärds h.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
