Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TÄV ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Särka-täva, s. särk.
Tyr-täfsa, f. piga, hvars göromål är att
med torrved (tyre) underhålla lyset i spiseln. Ög.
Täfsa, f. 1) mindre hynda. Hs., sm. (Vestbo).
Teffsa, f. id. Sdm.; 2) otuktig qvinna. Hs.
(Db.), sm. (Vestbo).
Täv-hund (täv-hōng), täve-hund, f.? hynda.
S. Sk. .
Täv-katt, täve-katt, f. honkatt. Sk. (Ing.).
D. tævekatt, id. (Moth).
TÄVENLÖS, s. täv 2.
TÄVLA ÓM, v. n. 1 hemligen omtala. Sk. (Ox.,
Skytts h.).
TÖA, tö-knaiv, s. tälgja.
TÖ-BRÄKK, tö-bröde, s. tåi.
TÖDDRA, v. n. 1 prata fort oeh oredigt. "Han
töddre å gikk på så ingen konne första han". Sk.
(Ox). Tödra, v. n. prata dumheter. Sk. (N. Åsbo).
Jfr bay. duttern, v. n. "fehlerhaft sprechen,
indem man den mund zu wenig öffnet, und dabey
die worte zu leise und schnell hervor stösst"
(Schmeller 1, 405). S. tösla.
Töddran, f. def. tungan, "sladdran". "Hållt
töddran på de"! S. Sk.
Töddranne, tödder, n. tomt, oredigt prat.
"Dä va ett fasli(g)t tödder". Kógel, n. id. S. Sk.
Jfr tódder-móll.
TÖDE-SLÅTT, s. tad.
TÖE, töelig, s. toa.
TÖEN, s. tyken.
TÖG, s. tugå.
TÖGLI, s. tågli(g).
TÖJ, töjale, s. ty 4.
TÖJ, s. tyg, tälgja, töja.
TÖJ, töja, töje, tök, töuk, s. tjuga 1.
TÖJE, s. toa.
TÖJRA SEJ, s. tera 1.
TÖJ-ÄTEN, s. ty-äten.
TÖK, s. taka.
TÖK, s. tjuga 1.
TÖKA TILL SIG, s. taka.
TÖ KNAIV, s. tälgja.
TÖLA 1, v. n. ifrigt begära. "Hur askäpoten
töla å kilta, så fikk han följa mä ändå". Nk.
Töla till, tillråda. "Di töla ’an till hä sóm ondt
va". Fl. (Vörö i Öb.). "Dóm töld’n ti hä sóm
va tokót". Fl. (Ingo). Tel-dill (ipf. teld-dill
sup. telt-dill), v. a. tillstyrka ens begäran, gifva
sitt förord åt någon. Vb. (Burträsk, Löfånger,
Nysätra). Töla av, afråda. "Hon fikk’n åtöld",
öfvertalad. "Dom åtöld an", de afrådde honom.
Fl. (Ingo). N. tila. Jfr tyra över.
TÖLA 2, s. tulla 2.
TÖLE, s. tyril.
TÖLLT, s. tyllt.
TÖLP-VUREN, s. varda.
TÖLU-TRAST, m. sångtrast: Turdus musicus. Vb.
TÖLÖ, s. tala.
TÖM-EUKKA, töm-kast, töm-stjelk, s. taum.
TÖNDER, tönner, s. tinda.
TÖNGNA, töngne, s. tung.
TÖNN, s. tunn.
TÖNNA, tönn-kanne-kvälln, s. tunna.
TÖNNTA, tönnted, tönntig, tönnting, s. tana 1.
TÖR, töre, törv, s. tyre 2.
TÖR, töra, tör-kjölla, -pel, -sätt, -stage, s. tjur 1.
TÖREL 1, m. växtslägtet Euphorbia. Riksspr.
På andra ställen mjölk-ört, vårt-ört, kärleks-ört,
f. ringorms-gräs, n. varg-mjölk, ulv-mjölk, f. Gl.
sv. (Frankenius) tyresört, ulfsmjölk, kacke-ört;
(Tillandz), tyresört; (Bromel) ulf-mfölk,
djefvuls-mjölk, vårtört. Af moes. tairan (tar, terun),
upplösa, fördela. Jfr Fries, bot. utfl. 3, 219.
TÖREL 2, törnel, s. tyril.
TÖRKA TE, s. tórva.
TÖR-KÄNNAS, s. tor-kännas.
TÖRNA, v. a. 1 stadna. "Törnå hästen",
komma hästen att stadna. G. Ns. tornen, id. (B. W.
B. 5, 89); törn, törn; fn. turna úm el. um-turna,
a) omvända, dreja om i en krets; b) vända om,
förändra; e. turn; frans, tourner.
TÖRRA, s. tärra.
TÖRR-BÖLING, m. en som gnider på
styfvern, ideligen prutar. Vb.
TÖR-RÖDDER, s. rot.
TÖRSA, s. tora.
TÖRVEL, m. staf, rör, hvarmed man vid
notdragning slår, i vattnet för att skrämma fisk in i
noten. Nb. (Ö. Cal.). Tarvel, m. Nb. (Lule);
tärvel, m. id. Ög. Jfr tyril, som
ursprungligen troligen är samma ord.
TÖS, f. 1) flicka. Brukas i alla landskaper
från Vesterbotten till Skåne och måste derföre
anses tillhöra riksspråket. Täus, f. Vb.; taus,
f. id. Jtl. 2) piga, äldre piga. "I år har ja tjent
sóm grebba, nästa år ska ja va tös". S. Sk.
Täsa, f. liten slarfvig piga. Åm. (enl. Ihre, D.L.).
D. tös, flicka; d. d. tös, flicka, piga; n. taus,
id.; lombard. tosa, flicka; gr. <b><i>ϑ̃ησσα,</i</b>> f.
qvinligt legohjon, trälinna; skr. dâsi, piga, trälinna;
hindost. dosisa, flicka. Dietz (s. 349) deremot
anser att lombard. tosa flicka, genom toso, gosse,
härstamma från it. torso.
Góssa-tös, f. behagsjuk, lättsinnig flicka, som
springer efter karlar. Pójka-tös, f. id. Vg.
Jfr påga-tös.
Tösa, v. n. 1 framföda ett flickebarn.
"Grannmor har tösat". Vg. (Skarab.). Jfr pajka.
Tösa-pójk, m. pojke som springer efter flickor. Vg.
Tösa-smola, f. liten flicka. Sk. (Lugg.).
Tösa-slinta, f. id. Bl. (Mörrums s:n),
Tösa-vina f. slyna, lättsinnig flicka. Sk.
Töse-åren, n. pl. def. flickåren. S. Sk.
TÖSA, s. var 3.
TÖSLA, v. n. 1 tala otydligt. Sk. (Lugg.) Jfr töddra.
TÖSS, s. tuss 1.
TÖSTER, töstre, s. tinda.
TÖT, s. tiota.
TÖTA s. tyta 1.
TÖTTEL, m. en liten prick eller tecken, som
i skrifning sättes öfver några bokstäfver,
nämnligen i, å, ä, ö. S. Sk. D. tøddel; gl. d. tydel,
(Matth. 5. Bib. 1550); holl. tittel, m. id.
TÖTÄ el. töte, n. 1) ämne till att göra något
utaf, t. ex. garn till en väf; 2) sinnesart,
skicklighet. "Hä ä inte för godt töte i den där". Hs.
(Ljusdal). Tete (pl. teta, def. t tan), n. art,
duglighet, lynne. Hs. (Db.) N. tått, m. ett visst
drag i någons sinnelag; viss böjelse eller anlag.
Jfr fn. þattr.
TÖUK, s. töja, under tjuga 1.
TÖVA, tövla, s. tjuga 1.
TÖVLA, töv-mangel, töväl, s. tov.
TÖVLA MED, v. n. 1 strida med bekymmer
eller besvär. Sk. (N. Åsbo). Jfr n. tøva, v. n.
släpa utan framgång, spilla tid och omak; fn.
tefja; d. tøve; nfris. tewe; holl. toeven; mns.
töven; bay. zöfeln, dröja, töfva; ns. töven.
TÖV-NAVLE, s. tjuga 1.
TÖ-VÄDERS-PIPA, s. pipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0806.html
