- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
780

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - ULV ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ULV

olvabärsträ; d. d. ulvehiølk; e. dial. elder,
ellen.

Ull-bär, n. (eg. ulfbär) hallon: Rubus
vitis Idæa. Vg. Jfr brambär, hinnbär.

Ulva, v. n. 1 1) tjuta som en varg. Vg.
Ula, Vl., dls.; ul (ipf. o. sup. ), Vb.; yla,
Åm., hs., fl. (Sjundeå); yl, Vb.,fl.(Öb.); öjl, id.
Nb. (Kal.). 2) tjata, storgråta; om barn. Bhl.,
ög.; ólva, Ul., fl. (Öb.); yla, id. Sm. Fn. yla,
tjuta; n. yla; d. hyle; nht. heulen; e. yool;
lit. ulóti, id.

Ulva-gårds-son, f. def. en nattlig ovätte,
som skrämmer eller ofredar vägfarande.
Ulva-gårds-son är egentl. detsamma som glo-son.
Sm. Jfr Hyltén-Cavallius, Värend 1, 241.

Ulva-munn, m. 1) eg. vargs mun; 2) fig.
olycka, förderf. "Han kastade sej sjelvvilligt i
ulva-munnen". Allm.

Ulve-mjölk, f. törel: Euphorbia Peplus.
Götal. E. dial. wolfsmilk; gl. sv. (Bromel)
ulfvemjölk, djefvulsmjölk, vårt-ört. Jfr törel,
rävmjölk.

Var-ulv, m. 1) eg. varulf. Vår-ul, m. id.
S. Sk.; 2) djefvul. Vb. Fn. vargulfr; fe.
werewulf; nht. werwolf; ns. wârwulf, varulf, (af
fsax. wer, m. man).

ULVA 1, f. hide, bo för fyrfota rofdjur. Ul,
f. id. Vg. Ula, f. räf- eller gräfsvinskula. Hl.
Yl, f. hide för vilda djur. Sm. Jfr lit. ulo, f. håla,
grotta, räfkula.

Räv-ulL, f. räfbo. Vg. (Skarab.).

Varga-uL, f. varghide. Vg. (Skarab.).

ULVA 2, s. ulv.

UM, præp. om. Nk., vg., sm. m. fl. Fsv., fn.,
n. um; fht. umpi, umbi; mht. umbe; nht. um.

UMA, v. n. 1) låta illa. Hs. (Db.); 2 tjuta;
om hundar. Hs., nb. (Kal.). Fn. uma, bullra, göra
allarm; umla, mumla.

UMAGJE, s. omaga.

UMBEL, f. humle: Humulus Lupulus.
Umbeltuppa, f. id. Dl. (Elfd.).

Ols-mäss-umbel, s. ols-mäss.

Umbel-riesna, f. humlerefva. Dl. (Elfd.).
Jfr ressna.

UM-ÉNS, adv. enträget, nödvändigt. Hs.
(Ljusdal). Om-éns, id. Hs. (Tuna).

UM EN TRÄNT, s. tränt.

UM-FARM, s. óm-farm.

UM-GÅNG, m. tillbyggnad utmed väggen eller
gafveln på ett hus. N. Hl. Luta, f. S. Hl., sk.
Fsv. umganger. Alex. 4633.

U-MIKKJE, umikkjit, s. uv.

U-MISSJAMT, adv. ojämnt. Hs. S. missjamn.

U-MISTLEN, adj. oumbärlig, omistlig. Hs.
(Db., Bj.).

UMM, umn, un, s. on 1.

UMME, præp. bredvid, jemte. Vg. (Af ut med).

UMSÓNST, um-syss, s. ómsónst.

UM-STAD, s. stad 1, under standa,

UM-SVING, s. svinga.

UM-TRÅJSTÄ, s. trösta, under tro 1.

U-MÅNAS, v. d. 1 1) vara orolig, vara eller
blifva vid dåligt lynne. "Dä ä inte å umånas
för". Sm. (Vestbo), hl. (Breared); 2)säges äfven
om en häst, som starkt arbetar under ridningen
och derigenom tröttar sig. Sm. (Vestbo).

UMÄTT-MARE, f. glupsk storätare; eg. glupsk
märr. Hs. (Db.).

UNARIG, s. onardugur.

UNAU, s. nåd 1.

UN-BEVARAD, s. vara 1.

UN-BUR, s. bur 1.

UND 1. (pl. -er), f. sår. Ordet förekommer
endast i den gamla edsformlen: vass-famm-under
(vår [Herras] fem sår; på fsv. skulle det heta:
vars [hærra] fæm under), ett utrop, som
nyttjas till försäkran eller i häpenheten. Vm. (Herv.
Id.). Vas-fämingen, id. (enl. Ihre). Fsv. und,
f. sår; egentligen sårets yttre del eller mynning.
UL. SML. S. S. 1, 179, Sv. Pr. K. f. 42. Sv.
Pr. L., n:o LIX, s. 152. Cod. A. 27, f. 53. S.
F.S. 4, 327. Cod. A. 29, f. 41 v., 154 v. Cod.
A. 38, f. 162. Alex. 3507. Rimkr. s. 516: "the
altijd sworo om the helge fæm under"; deraf
fænners (sammandr. af fæm unders, fem sårs).
Rimkr. s. 94.

"Wij wiliom ther til en bonde taka,
Hwem Sancte Erik unner oss raka,
Ok sættium honom uppa Mora steen utan skam,
Ok krönan ther i fænners nampn";

gl. sv. undh, f. sår. Hund, Erik XIV:s krönika
300:2. "Dhe swore om Gudz fem undh och sin
troo"; fn und; d. vunde; fsax. wunda; nht.
wund; fe. vund; fht. wunta; mht. wunt; ns.
wunde; ffris. wunde, unde, und; e. wound, id.; moes.
vunds, sårad. Troligen af vinda v. a.

UND 2, m. sjö. Ordet nyttjas blott i sjöars
namn. Unden, (Uen), m. def. en sjö i
Vestergötland ; deraf Undenäs, n. Vg. Unnen, m. def.
en sjö i Småland; deraf troligen Unna-ryd (fsv.
Undarydh, Dipl. Suec. år 1337), en socken
dersammastädes. Opp-unda, en ajö i Södermanland.
Ås-unden, m. def. en sjö i Vestergötland (fsv.
Asundi); Ås-unden, m. def. en sjö i Östergötland;
Alg-unnen, m. def. en sjö i Vestergötland;
Gesunden, m. def. en sjö i Jemtland. Troligen
förekommer ordet äfven i sockennamnen Njurunda i
Medelpad, Sorunda i Södermanland och måhända
Ragunda (fordom Ragund, Rawnda, Rofund) i
Jemtland; sannolikt äfven i häradsnamnen
Norunda, Åsunda, Hagunda, Lagunda i Uppland.
Fn. und, f. källsprång; unnr (pl. unnir) eller
uđr, f. bölja; lit. undu el. wandu, m. vatten;
lett. ùdens; fpreuss. unds, id. ; fht. undja, f.
bölja; lt. unda, f. id. ; ryss. wodá, vatten; skr. uda,
n. vatten (af und, flyta, vara fuktig); unna (i st
f.udna),adj. våt.

UND 3, s. undar.

UNDA, adv. undan; utmärker en rörelse, ett
aflägsnande från det undre af något eller rummet
under något. "Kräk unda broe", kröp bort från
trappan, under hvilken han legat. Fl. (GK.).
Fsv., fn. undan. Jfr undi.

UNDAR, m. mellanmåltid; en liten måltid
mellan frukost och middag eller middag och qväll
(om vintern i skymningen, om sommaren kl. 5
e:m.). Vg. (Marks h.), sm. (Vestbo). Undarn, m.
merafton. "Spisa undarn", äta merafton; deraf
undars-tid, f. tiden midt på eftermiddagen. Hl.
Undun, m. förmiddagsmåltid mellan frukost och
middagsmål (kl. 10—11 f;m). Jtl. I Vermland
säges: "sóva und", sofva middag. Deraf
mar-undas-löte, s. liauta, sid. 401 a. I V, Dl.
(Floda) säger man öt-väl, m. qvällsvard. N. undål,
m. middagsmåltid, eller egentl, en måltid som
hålles kort efter middagen omkring kl. 3; fn.
undorn, undurn el. undarn} n. a) klookan nio
före middagen. Völuspá 6: "morgin héto ok
miðjan dag, undorn ok aptan"; b) måltid (om


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0810.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free