Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - UND ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UND
förmiddagen), frukost. Krákumál. Kjöbenh. 1826;
8:0, stroph. 2: "skifðum frekum vargi undorn".
I fe. betyder undern, m. morgonstund (om-
kring kl. 9); undern-tid, f. kl. 9 f. m. (Matth.
20, 3); undernmæl, n. id.; "tertianus cantus"
öfversättes med undern-sang, m.; den frukost, som
de katholske klerkerne plägade äta före eller
efter denna hora canonica, benämndes
undarnmete, m. undærn-svæsend, m. undern-gereord, n.;
d. d. unden, undern, unnen, onden, onnen, ønnen,
oøn, onne, middagsmåltid (Mlb., D. L. 631, 672.
Kok, 1, 408); moes. undaurn, middag;
undaurni-mats, frukost, middagsmat: αριστον (Luc. 14,
12); fht. untarn, undorn, m. middag; mht.
undern; fsax. undorn; nfris. unnern, onnern (Outz.
376); bay. untarn, undern, m. melianmåltid (kl.
9 f. m. och kl. 3 e. m.). Sehmeller 1, 87; e.
dial. ownder, aunder, aftonmåltid (Broeket, 155).
UND-BÅR (um-bår), n. tallbarr; äfven myrdy,
mossa, förmultnade trädstammar, som hopsamlas
och i ladugården läggas under kreaturen för att
uppsamla urinen till gödselblandning. Dl.
UNDER-BREDA, f. lakan. I allmogens
sängar begagnas ej mer än ett kort lakan, som
lägges närmast fässingen eller dynan (bolstret) och
sträcker sig ett litet stycke mot fötterna i den
alltid korta, men breda sängen, så att vanligen
minst en alns längd af fässingen förblifver obe-
täckt. Gstr Und-brieda, umbreda, umbrea,
lakan eller matta, som man breder under, att ligga
på. Undbredd, f. täcke som väfves af lappar. Dl.
Under-bredsel, f. täcke, fäll öfver halmen i en
säng. Pöni-brejsel el. pyni-brejsel, f. underbädd.
Jtl. N. underbreidsla, undebresle, f. undertäcke
på en säng. Jfr yvi-breisel.
UNDER-FUNDERLIG, ad. slug, konstig. Sdm.
(Björkvik).
UNER-JORDlSK, s. jord.
UNDERJORDS-TYG, s. tyg 4.
UNDER-KUNNING, f. undervisning, kännedom,
kunskap. Kl.
UNDER-KÄNNA SE, v. r. understå sig. "Om
ja underkänner me te göra dä". Sm. Jfr känna.
UNDER-KÄUSA, s. kuskja.
UNDER-LAG, n. så mycken otröskad säd, som
på en gång tages fram på logen till uttröskning.
"Nu ulum wið tåga främm jet ällär underlag".
Dl. (Elfd.). Jfr liggja.
UNDER-MORNING, m. stengrund, som muras
under syllerna eller fotträden. D. (Våmh.).
UNDER-MYL, s. myla 1.
UNDER-NE’N, adv. nedan under, inunder. Sk.
E. underneath.
UNDER-RAJDÄ, s. reda 2.
UNDER-RINGS-VÖ(D), s. kóll.
UNDER-SKÓLLNING, f. underslag af träribbor
för gipstaks anbringande i boningsrum. S. Sk.
(Ox.). Jfr skola 2.
UNDER-SKULLT s. skullt 2.
UNDERST, adv. superlat. (såsom i riksspr.)
längst under eller neder. Underst i da, underst
bittida (eller bitti), ganska bittida. Allm.
UNDER-STAND, under-standa, understå, s.
standa.
UNDER-SYN, s. siå.
UNDER-VINNA, s. vinna.
UNDI, præp. 1) under. Nb. (Råneå); 2)
utmärker äfven rörelse till det undre af något
eller rummet under något; vistelse under något.
"Krak undi broe", kröp under trappan. "Stö
undi broe", stod under trappan, Fl. (GK.). Jfr
unda.
UNDRÓM (undrómm el. ånrom), [brakas såsom]
adj. 1) förundrad, betagen af förundran. "Han
vadht i (eller åt) undrómm", han föll i högsta
förundran, kom i största förlägenhet "Ji vadht
alldejles åt ånrom", jag visste ej alls huru jag
skulle bära mig åt; 2) rådlös. "Hä var’n svåran
sak, men han vadht int åt undróm", det var en
svår (eller vigtig) sak, men han blef ej rådlös.
Vb. m. fi. munarter i Norrl. Af fn. undr, n. under;
fe. undor (vunder), n. id, 1 fe. brukas vundrum
(dat. el. abl. pl.), såsom adverbium, t. ex.
"vundrum scined", lyser underbart. Boethius, de
consolatione philos., ed. Rawlinson,Oxon. 1698, p. 186.
UND-SEELIG, s. siå.
U-NEDD, s. naud.
U-NEMM, s. nimma.
UNG, adj. (såsom i riksspr.) som ej ännu
hunnit till sin fulla utbildning, mognad, styrka.
Ungar (kompar. yngar, superl, yngst, G.; ong
(kompar, yngr el. ongan), id. Fl. (Öb.). Fsv. unger
(kompar. yngri, superl, yngster); fn. ungr; nht.
jung. Deraf i munarterna:
Bagg-unge, m. ung bagge. Vg.
Går-unge, m. ledt och förargligt barn;
skällsord. Vm. Jfr går.
Lort-unge, m. 1) smutsigt barn, som jemt
sölar ner sig; 2) smeknamn. Sm.
Ong (pl. -a), m. unge. Deraf bån-ong,
barnunge ; katt-ong, kattunge; skir-ong, skatunge;
tiggar-ong, tiggar-unge. Fn. ungi.
Pil-unga(r), s. pil.
Rakk-unge, m. hvalp. Dl. (Mora). Jfr rakka l.
Ravn-unge, s. ramn.
Snòr-unge, s. snor.
Unga (ipf. ungäd, sup. ungađ), v. a. o. n.
hvalpa. Dl. (Mora}.
Ung-diger, adj. som är med ungar; om
hynda. Dl.
Ung-far, m. ung, nygift man. Allm.
Ung-förskap, n. ung häst eller sto. Kl.
(Madesjö s:n). S. förskap.
Ung-kar(l)-sol, s. sol.
Ung-grep, s. grep.
Unglog el. unglig, adj. drägtig; om hyndor,
kattor, råttor. Fl. (Ingo). Jfr yngja.
Ung-lyde, ung-löid, s. ljuda.
Ung-slyde, m. i. q. ung-lyde, q. v.
Ung-mann el. unga-mann, m. brudgumme ;
deraf unga-manns-drängs-styvlar, m. pl. de
bästa stöflarne; unga-manns-vädur, n.
bröllopsväder; ungmanns-dräng, m. brud-riddare;
ungmanns-sven, s. sven; ung-manns-trysa, f. en
granspira med gröna qvistar i toppen, som
föres under brudfärden af ungmanns-drängen. G.
Ung-mogen, m. def. ungt ogift folk,
ungdom. Kl. Ung-mo, m. Sm. (Uppvidd.). Fsv.
mogandhe, vuxen, fullvuxen (p. p. af mogha,
förmå, kunna).
Ung-mor, f. nygift hustru. Allm.
Ung-keling (hårdt k), f. id. Dl. (Elfd.); deraf
ung-mors-rätt, m, efterrätt dagen efter brölloppet;
ung-mors-ståt, m. nygiftas högtidliga
uppträdande i kyrkan söndagen näst efter brölloppet
(Ul. Nästan obrukl.).
Ung-sväjn, n. 1) ungt svin; 2) stor
ullvante med två tummar på. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
