Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- U
- UNG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UNG
Ung-tjöÐur, s. tidur.
Yngja, t. n. yngla: om kattor m. fl. Ul.
Ungla, id. Fl. (Ingo). N. yngja.
Yngling, m. gosse eller flicka i
ungdomsåldern. Sm., hl., sk. Ungling, id. Fl. (Ingo).
Isl. unglingr, m. ung menniska, yngling.
Yng-nöt, s. niota.
Yngsl (def. -en), m. ungdomstid. "I
yngslen", i ungdomen. "Från yngslen", från
ungdomstiden. Fl. (Nl., Öb.).
Yngsle, n. unga kreatur (boskap eller
hästar i andra eller tredje året). Svea-, Götal.;
deraf märre-yngsle, n. stoföl. Hl. (Värö). Jfr
fsv. yngska, f. ungdom.
Äut-bains-unge el. äuta-bäins-unge, m.
oäkta barn. G.
UNGEL, n. 1) mögel. Ongel, n. Vb., hs.;
2) rost på metaller (utom järn). Deraf ongläss
(ipf. -ä), v. d. mögla; om mjölk, ost o. d. Vb.
Ynglä, v. imp. mögla, fukta. "Dä ynglär". Sdm.
UNGS-BAL, -munn, -trull, -täpp, ung-stånden,
ung-täppa, s. on 1.
UNNA, v. a. i (såsom i riksspr.) unna. Fsv.
unna (pr. an, ipf. vnte, sup. vnt), v. a. älska,
unna. VGL. Ivan 1033. S. S. 1, 104, 196. Fr.
af N. 1401; fn. unna (pr. ann), älska, unna. Der-
af i munarterna:
O-unn (ipf. -a), v. a. missunna. Fl. (Qv.).
Unnes-laus, adj. missunsam. G. (F).
Åna-sej, v. r. 1 gifva sig till frids, tåla sig,
berga sig med hvad man har. "Kan du ej åna
dej lite"? Kl.
Ännäs (ipf. -ä), v. d. 1 unna; 2) nännas. Vb.
UNNA-FÄL, f. undanflygt. Ul. S. fäl.
UNNER! Se opp! Sjömansspr. Allm.
UNNER-DRÄTT, s. drätt 2 under draga.
UNNER-LUGA, f. dyning, dösjö, såväl den hvilken
föregår stormen som den, hvilken följer efter.
Bhl. (Oroust).
UNNER-REDA, s. reda 2.
UNNER-TELNE, s. telne.
U-NODER, s. noter.
U-NÅ(D)SAM, s. nåd 1.
U-NÖTT, u-nitt, s. niota.
U-NÖVELIG, adj. obetydlig, utan yttre
anseende. "Han ser så unövelig ud". S. Hl.
UP, n. hopp, förhoppning. Upås, v. d. 1
hoppas. Dl. Fsv. hop, n. Cod. Bur. s. 29; hup,
n. id. H. Birg. Upp. 1, 387.
UP, ändelse i åtskilliga ortnamn uti Skåne och
Halland, t. ex. Boderup, Bollerup, Dagerup,
Ettrup, Munkerup, Slågerup, Ågerup. Sammandr.
till Bodarp, o. s. v. Ursprungl, fsv. þorp. Jfr
-erup, -terup.
UPP-BÄTTER, adv. kompar., bättre upp. G.
UPPE-DAGAD (nämnligen gast), adj. (gast)
som tros kunna uppenbara sig eller osynligen
verka om dagen. "Han har råkat ut för en
uppedagad". Daga-gast, m. id. Då man hastigt
blir illamående, säges man hafva råkat ut för en
daga-gast. Sm.
UPPE-DAGADT, adj. n. tydligt, så att alla
se det. Bhl.
UPP-NASIG, adj. stursk. Bhl. Jfr
upp-starnasug.
UPP-FRUGGA, v. a. 1 uppgöda, förbättra; om
jord. Dl. (Särna). S. fräu.
UPP-HAITA, v. a. lysa upp, offentligen
kungöra (något som man hittat eller tagit i förvar).
G. Fsv. up-haita. S. hajta.
UPP-HÄNGELSE-KÓRV, m. ett slags köttkorf;
hackkorf, som hänges upp till rökning. Vg, jfr
stångryttare.
UPP-HÄNGS-ÅDRA, f. den grofva remmen
mellan däkkelet och dragringen på en sele )(
dragådra, f. den grofva remmen mellan bogträet och
dragringen på en sele. Sm.
UPP-HÄVEN, adj. bukstinn. Vg. Jfr
bälgstinn.
UPP I GALL, adv. uppenbarligen. Sdm., gstr
Fsv. gall, n. starkt skri. Jfr gallm.
UPP I NÄBB, s. näbb.
UPP-LOT, s. liauta, sid. 400 a.
UPP-LUPEN (f. -lupa), p. p. förliden, förfallen
"Tia ä upp-lupa". Sm. S. laupä.
UPP-MUNTRA, v. a. 1 omtala, omförmäla;
förordande påminna om, framställa en sak. Vg, dls
UPP-POEN, upp-pytt, s. poen.
UPP-RAKA, s. råke.
UPP-RÄNNINGS-STOL, s. rinna.
UPP-SLET, s. sla.
UPP SOKNESS, s. söka 1.
UPP-STAKELSÄ, f.förfäran, förundran,
"uppståndelse". G.
UPP-STAR-NASUG, s. nasä.
UPP-STUP, upp-stupi upp-stupais, s. stiupa.
UPP-STÅNNARE, -tyg, a. standa.
UPP-TRAV, m. galopp. "An räid i upptrav".
Deraf upptrava, v. n. 1 galoppera, "Ästen
upp-travär". Dl.
UPP-TUSSAD, upp-tuttad, s. tutta 3.
UPP-VALL, s. vall 1.
UPP-ÅT, adv. norråt; mot nordost. Vg.
UPPÄ (ipf. uppdä, p. p. uppen), v. a. yppa. G.
UR, m. urväder, starkt snöfall med stark blåst.
"I ur å skur". Allm. I några munarter (t. ex.
Vg., Nk.) neutrum. Äur, m. G.; snö-ur, m. id.
Mp. Åir-weder, n. urväder, starkt regn eller
snöfall med häftig blåst. Dl. Tjugen-dags-urn, m.
def. det starka urväder, som plägar inträffa
tjugondedag jul. Vb. Pålsmässe-uren, det urväder,
som vid Pålsmessan (d. 25 jannari) ofta plägar
infalla. Ul. Fn. úr, n. dagg, småregn; n. yr,
n. dagg; d. d. ur, dimma. Jfr dur 2.
Ura, v. n. 1 duggregna. Sdm. Fn, ýra el.
yrja; n. yra, id.
Ur-vär, n. urväder. Allm. Fsv. urvædher.
Alex. 3335.
Äurä, v. n. 1 yra; om snö. G.
UR-BOE, m. utbo; en som är hemma utom
socknen eller länet. Sm.
URE, m. arg, folkilsken tjur. Vl. m. fl.
Nilssons fauna 1, 539. Fe. ur, m. urus; fht, ur, i
sammans, ur-ohso, id. (Graff 1, 141); gr. ουρος
m. id. (troligen lån ur germaniska tungan).
U-REKJEN, adj. smutsig, snuskig; som är
benägen att omgifva sig med smuts, ej gerna håller
sig snygg. Hs. (Bj.). U-rikjelin (uritjtlin), adj.
Hs. (Db.); urytjen, Hs. (Ljusdal); orötjen, id.
Hs. (Tuna).
UREN, urna, s. orna 2.
UREN (n. uret), adj. förträfflig, god. "Dä va
uret brö, uret rar sóppa. Dä ä uret vär i da.
Den ura presten ä flöttad". Sk. (Ing., N.Åsbo,
Färs, Ox., Skytts h.).
URG el. årj (def. årja), f. 1) vidja eller rem
att fastsätta foten på skidben. Jtl. (enl. Ihre);
2) vidjor i "bakmejsen" för att deri fästa bördan.
Jtl. Fn. urga, f. rem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0812.html
