Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VRA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VRA
vravlade, å spidde". Sk., hl. Vrövla, v. a. o.
n. 1 a) sno samman. "Vrövle samman", vrida
ihop, inveckla, hoptrassla; b) prata
osammanhängande. S. Sk.; 2) vravla ópp, spy. S. Sk. D.
vravle, a) sno samman; b) prata
osammanhängande; vrövle, id. Jfr bravla, ravla, raffla 2.
Vravlare, vravel, m. storskräfla. S. Sk.
D. vrøvler.
Vrövling, m. liten gosse (som pratar
osammanhängande). Bl. (Mörrums sm).
Vregget, vrigget, adj. vresig, förtretlig.
Vg., sm.
Bridä, s. sid. 52.
Frå-vreen el. frå-vren, adj. eg. frånvriden;
frånstötande, som man har svårt att få tala
vid. S. Sk.
Nakka-vres, s. nakke.
Red, s. sid. 527.
Tvär-vre, s. tvär 1.
Vred el. vre, n. 1) vridning ; vridning på
kroppen. "Han gjorde ett vred på sig". Sm.;
2) krökning eller knä på en väg. Sm., sk.
(Bjäre); 3) hörn på en gärdesgård. Sm.; 4)
något som är sammanvridet, t. ex. tåglock,
en näfve lin, garn, tobak m. Sm,, ög.; 5)
rep som vrides om trynet på svin för att
lättare handteras, då de skola slagtas. Vg.; 6)
ett slags lås af trä, som man vrider för en
dörr; regel att kringvrida, träklinka. Vrede
el. vre, id. Sveal; 7) ledverk genom vrickning;
haltande. "Göra at vre", bota sådan ledverk
genom att hugga en knif i väggen, spotta och
läsa öfver honom. Hs. (Db.). Deraf a)
stenvred, s. stain: b) vre-band, n. fin vidja, som
sättes om foten på en haltande oxe och tros
häfva det onda. Vm. (Fellingsbro).
Vred, m. kortare stör, så lång att han kan
begagnas som tillhygge. Fl. (Nerpes). Vree,
m. Hs. (Db.). Vretta, m. id. Fl. (Öarne i
Qv.) Vreda, m. häfstång, spak, hvarmed
man lyfter eller undanvälter tunnor och andra
tyngder. Vb. Vrea (def. vrean, pl. vrea),
m. Vb. (Nysätra). Jfr fn. reiđi, m.
Vreen, adj. halfskämd, halfsur; om soppor
o. d., som om sommaren tagit skada. "Suet
ä vreet i da. Drikkat ä vreet". Sk. (Skytts,
Ing. h.). D. d. vreien, id.
Vre-gräs, s. hvita klókker, sid. 272.
Vrej, adj. vrångvis. Sk. (Vemm.). Fsv.
vreþer, vredher, vred; fn. reiđr; d. vred; fe.
vrâđ; d. d. (Slesvik) vreden el. vrejen, id.
Vrele el. vreel, m. 1) något hopvridet af
tåg o. d. ; 2) ett tåg, som vrides om svinens
tryne, då de slagtas eller ringas, att de ej må
grymta. Sm., vg.; 2) hank uti sår o. d.; 3)
vred, regel för en dörr. Sm. Vriel, m. id.
Sk. (Ing.). D. d. vrile, något hopvridet af hö
el. halm, så mycket som man vrider samman
för att bära under armen.
Vre-löb, n. den träbalk, uti hvilken
häckkrokarne på framkärran af en vagn sitta och
som vrider sig under vagnens vändning. Hl.
Vrie-löv, vrie-lö, vrie-lav, n. vre-stol, m. id.
Sk. (Ox., N. Åsbo, Lugg., Albo, Ing., Vemm.,
Skytts h.); deraf vrielövs-böjser, i, pl. byxor
som äro korta och släppa vid knäna;
skämtsamt. Sk. (N. Åsbo).
Vre-naver, m. timmermansnafver, på
hvilken icke tryckes med bröstet under
borrningen, utan medelst tvenne handtag vrides. Vg.
Jfr rive-naver.
Vres, m. körtel, körtelfullt kött på halsen
af kreatur. Vg., nk., sm. Vräss, m. Sdm.
(Ornö); bres, m. Nb. (Ö. Kal.); bris, m.
G.; vris, n. id. Sm., vg.
Vresa, v. a. o. n. 1 1) vrida, kröka. Vb.
(Elfsb.); 2) vara vresig, krångla. Kl.
Vres-alm, f. Ulmus effusa. Öl.
Vreslig, adj. 1) vresig, qvistig, knagglig; om
kortväxta träd med vridna och bugtiga
stammar; 2) fig, tvär och ovänlig i tal och svar;
svår att göra till lags. Vg., ög. Vrestug,
id. Sdm.
Vrest, m. vrist. Brest, m. id. Sm. Brist,
brest, m: Vg.; brist, m. Ul., sdm., sm. Fsv.
vrist, f. MELL.: fe. vrist; fn. rist; d. vrist;
fht., nht. rist; ffris. wriust, id. Det s, 54
anförda ordet brist är uppstäldt under roten
brista, men det härledes rättast af vrida,
hvarvid v öfvergått till b, såsom ej sällan
händer.
Vri-and, f. brunnacke: Anas penelope. Vb.
Vrid el. vril, f. & m. 1) knölig utväxt på
trädstammar. Vb., åm., jtl. Vrel, f. Mp.;
vräil, m. Nb. (Kal.): 2) af sådan knöl
förfärdigad skål, fat. Vb.,åm.,jtl. Dessa s. k.
vrilar höra egentl, till barrträden och träffas
ofta ganska stora; deraf trä-vril, m. Jtl.,
vrid-bulle, m. af sådan knölig utväxt förfärdigad
skål. Vb. Jfr bolle.
Vriden, adj. (eg. p. p.) förtretlig. Vg.
(Vartofta).
Vrid-eld el. vri-ell, m. eld uppkommen
genom gnidning, og. Vred-jäll, vred-äll, m. id.
Ul. Gnid-eld, m. id. Sm. Jfr Hyltén-
Cavallius, Värend 1,189.
Vri-krans, m. den järnbeslagna träringen
under framkärran af en vagn. Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
