Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VRIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VRIK
Vrikkla el. vrekkla, v. a. 1 vricka. Sveal.
Ns. wrikkeln (Richey, 347).
Vrikkel, m. ofrivillig, svårlöst knut,
snoning på ett snöre. Hl. (Faurås h.).
Vrikkla, f. id. Hl. (Himble h).
Vristas, v. d. 1 1) sno sig, söka
undanflykter; 2) ifrigt bemöda sig att söka sin
bergning. Sm.
Vristna, v. n. 1 1) vrida sig, börja att
surna; om öl eller dricka, som börjar surna på
rosten. Sm.
Vri-stol, m. det träkors, på hvilket är
fästad kedjan, hvarmed man vrider en
väderqvarn (stubbqvarn). Sk.
Halv-vrensk, m. utskuren hingst med en
testikel. Vm.
Vrensk 1, m. hingst. Allm. Vrinsk,
vrensk, Sk.; vrenske, Sdm., ul.; vrenskji
(vrenstji), Fl. (Öb.) ; frensk, Sm. (Östbo). D.
vrinsk; nfris. wriensch; fht. warannio; fsax.
wrenno; mns. wrene.
Vrensk 2, adj. brunstig; om hingst eller sto.
Ul., sk. Frinnsken, adj., id. S. G. Fe. vræne,
lascivus, libidinosus; skr. vrish, v. n. a) droppa,
drypa; b) afla; vrish-ana, testikel.
Vrinska, v. n. 1 vrenska, gnägga; om
hingst. Fl. (Sjundeå i Nl.). Vrensk,
vrenskäs, Vb.,nb.; vränsk, Fl. (Öb.) Fsv.
vrenskas (Vadst. Kl. R. s. XII): d. vrinske; ns.
wrensken, wriensken; fris. wrienske.
Rwingel, m. liten vattenhvirfvel efter ett
årtag. Ö. Dl,
Vrang (pl. vranger), f. spant i en båt. Sdm.
(Ornö). Vrang (pl. vränger), f. id. Ul. (Rosl.),
sdm., nk. Ranger, f. pl. spant eller timmer i
en båt. Bats-ranger, f. pl., id. G.; vränger, f.
pl. id. Nb. (Kal.). Fsv. ranger, spant. GL.;
fn. raung el. röng (pl. rengr), f.; n. rång (pl.
renger), f. id. Jfr fn. rangr, adj. vrång;
rangbyrđi, n. den nedersta delen af
plankbeklädnaden i ett fartyg. Deraf a) ek-vrang
(pl. -vränger), f. spant af ek; b) tall-vrang
(pl.-vränger), f. spant af tall. Sdm. (Ornö); e)
vrang-häl s. häl, sid. 281 b; d) vrang-verke n.
virke till spant. Sdm. (Ornö). Vräng-verke, n.
id. Sdm. (Dalarö).
Vrangel, m. i sammans, häkka-vrangel, m.
krökt trä, som sammanhåller höhäckarne. Bl.
(Östra h.). Häkk-vrång, m. Kl.
Vrangstyru, adj. ostyrig, våldsam. Vb.
Vringel-has, m. vinglare. Sk. (Bjäre h.)
Jfr has 1.
Vringla v. n. 1 1) vingla, vricka. Ög.;
2) vrimla, hvimla. S. Sk. Ursprungliga
betydelsen har troligen varit: vrida, sno. Jfr d. d.
vringle, v. n. gå, röra sig vacklande;
vringlett, vringlig, adj. a) vriden, krum, vind; b)
tvär, genstridig; vringel, n. tvär menniska;
vringel, adj. tvär, vresig (Mlb., DL. 658);
vringleg, vind, skef; vringleri, n. det som
göres på ett förvändt sätt (Kok 1,418).
Vringlingar, pl. små vrår. Kl.
Vrinka-lös, s. rankalöser, sid. 533 a.
Vrinkel, m. liten vrå. Sm.
Vrång, adj. 1) (såsom i riksspr.) afvig.
Rång, Jtl; rang, id. Nb.: 2) vresig, motvillig,
knarrig. Sk. (Ox.); 3) ohjelpsam, omedgörlig.
Nästan allm.; 4) envis, olydig, som gör tvärt
emot befallning. Sk. (Ox.). Vrå, id. "Han
ä så vrå". Sm. (Östra h.). Vrang, adj. 1)
vresig, motvillig, ond; 2) svår att bevandra,
trång att genomgå. "Vrångt lann, vrang skog,
vrang väj". Vb. Fsv. vranger, a) vrång,
sned, oriktigt stäld eller belägen; b) vrång,
orätt, falsk. LL.; fn. rangr (äfven vrangr.
SE. II, 453), a) vrång, skef; b) vrång, orätt,
felaktig, orättfärdig; n. vrang, vrång.
Rang-sia, f. den afviga sidan. Vrånga f.
Götal. Rang-sia, f. Nb.: vrång-sia, f. id. Jtl.
D. d. (Slesvik) vrange el. vrånng (Kok 1,
418); d. vrangside; e. wrongside; ns. wrakkside.
Vrång-less, adv. motsols. Ög. Jfr ansyls.
Vrångsen, adj. ostyrig. "Han ä inte
mykke vrångsen åv sej", d. ä. han är spak. Sdm.
Vrång-skäl, n. mätning af diagonaler för
att pröfva hörnens rätvinklighet. Ög. (Ydre).
Vrång-väred el. <i>vrång-väri(g>),</i> adj.
vrång-vulen, envis, svår att komma till rätta med.
Deraf vrång-väres, te vrångväres. adv. på
kif. S. Sk.
Vränga, v. a. o. n. 2 1) eg. (såsom i
riksspr.) vända ut och in; 2) tränga, plåga,
ansätta. Pass. vrängas, trängas, tvista, kifva.
Kl.; 3) spåra upp. "Vränga (el. vänna)
fälena". Kl.; 4) vara aurmnlen, vresig. "Gå å
vränga". Bl. Vränga efter en, härma någon
(eg. i tal). Vrängja. Sk. (Vemm.). Fsv.
vrængia, vränga. MELL. (af vranger, adj.); fn.
rengja, id.; d. d. vrænge, vrida.
Vret m. 1) (såsom i riksspr.) litet
enstaka, inhägnadt åkerland; 2) trång gång
emellan hus. Vl. (enl. Ihre, DL.). Vrätt, f. a)
afskiftad jordrymd. Sm.; b) aflång,
rätvinklig åker, plogland. Hl. (Skällinge, Frillesås);
c) det af menniakor och vargar inringade
området vid ett vargskall. Sm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
