Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom på fingrarna. Det föll henne aldrig in att
Märta kunde ha mycket barnsliga och rosenröda
drömmar. Efter diskussionen i studentklubben hade
ynglingarna sagt om Märta: hon är ingen kvinna,
hon är ett program. Nu var detta program i alla fall
Dagnys enda tillflykt. Hon passerade samma väg
från avståndstagande, nedlåtande förakt till bön om
hjälp som många andra före henne hade gått.
Det var inte så svårt att berätta sin historia för
Märta som hon hade trott. Kanske för att Märta
inte tyckte den var ett dugg märkvärdig, för att hon
halvt om halvt visste den förut, för att kaffet hon
bjöd på var så skållhett och starkt, för att hon hade
ett ejderdunstäcke på sin säng som hon lade över
gästen och kanske till slut för att hon sade: stärk
dig med att titta på Sacco och Vanzetti, de satt i sju
år och väntade på elektriska stolen.
Märta hade faktiskt fått en chock då hon hörde
Dagnys röst i telefon. Hennes förskräckelse gällde
inte flickan utan Stina som måhända på ett
fruktansvärt sätt skulle övertygas om att kapitel fjorton
i strafflagen anginge även en medelålders, borgerlig
och dygdig dam. Hon visste heller inte riktigt vad
hon skulle tro, då hon fick se Dagny. Vad ska man
tro om en flicka som påtagligen inte sett sig i spegeln
på en timme? Som intet har kvar av sin air av firad
studentska och modern stockholmsflicka från
landsorten?
Men när sen Dagnys historia kom, var den —
gudskelov för Stinas skull — både oskyldig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
