Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofarlig. Hon hade snuddat ett ögonblick vid en värld
av hemligheter, ångest, pina och skam, det var allt.
Det var Ivars skull, alltsamman, sade hon. Den
där käcka pojken som Märta väl sett på högskolan?
Hon medgav att de varit riktigt nära vänner, men
Märta måste väl medge att det varit komplett
omöjligt att tänka sig att han kunnat vara son till en
sån där — yrkesmörderska.
— Kära barn, jag visste det redan då, sade Märta.
Trolleri? Nej, det var inget trolleri. Jag visste det
genom en annan ung dam som är intresserad av
honom — ja, bara som man kan vara då man bor
tvärsöver gatan — och hon hade just talt om för
mig att hon åsett från sitt fönster, när mamman blev
hämtad av polisen.
— Det har jag också varit! sade Dagny. Är det
inte så man kan bli! Om Märta tror mig eller ej, så
blev jag hämtad av en detektiv just som jag kom
upp på högskolan!
— Ja, så mycket kunde jag förstå. Men ända sen
Dagny ringde, har jag grubblat mig fördärvad över
anledningen.
Jo, det skulle Dagny nu tala om till punkt och
pricka.
Märta hörde uppmärksamt på. Det var inte
berättelsen om skuld utan en berättelse om faran av att
vara alltför oskyldig i en skyldig värld.
Ivar bodde inte hos sin mor. Han var
inackorderad hos en lärarfamilj på Norr, så långt från
lumpboden på Söder som avstånden i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
