Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ungdomstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSTIDEN. 9
sådan ansåg Fichte vara gjord af Pestalozzi, hvilken han
i Schweiz lärt känna och vörda och i hvars sträfvan han
fann "det sanna läkemedlet för den sjuka mänskligheten".
Den allt behärskande drifkraften i Pestalozzis lif och
värksambet var känslan af det kroppsliga och andliga
elände, som trots all industriell uppblomstring tryckte ej
blott hans fäderneslands, utan ock det hela öfriga Euro-
pas stora folkmassor. Orsakerna härtill fann han dels i
de sociala, politiska och kyrkliga missförhållanden, mot
hvilka han skarpt drog i härnad, dels i den usla grund-
läggande undervisning, hvarmed i synnerhet massans barn
måste låta sig nöja. Undervisningsväsendet i sin helhet
liknade, sade han, en stor byggnad, i hvars konstnärligt
utsirade öfvervåning endast några få bodde; i mellan-
våningen funnos redan några flere, men de saknade medel
att på mänskligt sätt stiga vidare; i bottenvåningen slut-
ligen dvaldes en tallös människohop utan ljus och luft,
öfverlämnad åt sig själf samt genom bindlar och bländvärk
gjord oduglig att ens kasta en blick dit upp. Undervis-
ningen gick i hufvudsak endast ut på att bibringa barnen
(cott visst sätt att vidt och bredt bruka munnen öfver
saker, bakom hvilka för dem intet låg och hvilka de icke
kunde fatta och icke bära i sitt hjärta”. Den bildning,
som i allmänhet bjöds, utgjorde blott en samling handt-
värksmässigt indresserade ordvändningar och talesätt, utan
rot i barnets erfarenhet samt därför utan frukt för dess
själsutveckling och utan användning i dess lif. För att
komma ifrån denna undervisningens förnedring, detta pa-
pegojartade efterpladdrande af ofattliga ljud, fanns efter
Pestalozzis mening intet annat medel än återgåendet till
all uppfostrans eviga grundval: barnanaturens sträfvan att
utveckla sig enligt egna inneboende lagar. Uppfostrarens
uppgift blir då intet annat än att gifva handräckning åt
denna människonaturens sträfvan samt att för möjliggö-
randet häraf uppdaga dessa människonaturens inneboende
utvecklingslagar. Det var arbetet härmed, som utgjorde
Pestalozzis egentliga lifsmål. Han ville utforska, huru
själens krafter likasom spira fram ur sina första dunkla
begynnelser, huru de suga näring ur den omgifvande
sinnevärlden, skjuta upp, förgrena sig och sammanfläta
sig med hvarandra till den finaste och underbaraste, på
en gång mest invecklade och mest lagbundna af alla väf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
