Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. År 1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 ADOLF DIESTERWEG.
En af de frågor, för hvilka Diesterweg lifligast ön-
skade en värksam sammanslutning, var fattigfrågan, och
han ansåg, att den ljumhet, hvarmed denna behandlades,
utgjorde det starkaste beviset för, att den stora tanken på
lifsgemenskap, hvilken de första kristna hade förvärkligat,
ännu ej på långt när hade genomträngt kristenheten. I
sin tidskrift (för år 1829) framhöll han särskilt det upp-
rörande i de stackars fabriksbarnens behandling. Han
påpekade, att dessa redan i sina spädaste år under tolf
eller flere timmar om dagen höllos inspärrade i spinne-
riernas tunga, kväfvande luft, ständigt omgifna af ma-
skinernas rassel och dån, samt att de under dylika för-
hållanden icke kunde blifva annat än förkrympta till kropp
och själ, och han yrkade därför, att staten skulle gripa
in till deras skydd genom bestämda lagstadganden, hvilka
förbjödo allt användande af barn i arbete under tio års
ålder samt faststälde den dagliga maximalarbetstiden för
barn mellan tio och tolf år till fyra timmar samt för barn
mellan tolf och fjorton år till sex timmar; hvarje öfver-
trädelse häraf från fabriksherrarnes eller föräldrarnes sida
skulle vara belagd med stränga straff.
Tydligaste beviset för det myckna barnaarbetets mo-
raliska förbannelse såg Diesterweg 1 den andliga råheten
hos de westfaliska fabriksdistriktens ungdom. Den genom-
gående andan inom denna ungdom var fräck och gemen.
Redan på långt håll kunde man märka en skolas tillvaro
genom det vansinniga skränandet från den utanför sam-
lade ungdomen samt dess vilda lefverne, och trädde man
in i lärosalarna, så var allt oro, genstridighet, ohörsamhet
och vanvördnad; den kunnigaste, skickligaste och mest
nitiske lärare förmådde ingenting, undervisningen blef en
syssla, som endast den liknöjde kunde stå ut med, men
som lade den intresserade och energiske i en förtidig graf.
På sina ställen gick fräckheten och hutlösheten så långt,
att en vuxen knappast kunde nalkas en skara ungdom
på gatan utan blifva på det gröfsta sätt förolämpad.
Samma myndigheter, som på det strängaste undertryckte
hvarje yttriog af medborgerlig själfständighet, visade sig
fullständigt slappa, då det gälde att understödja skolan i
hennes sträfvanden för det uppväxande släktets yttre och
inre hyfsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
