Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. I Berlin 1832—1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IR 1 OR
;.
32 ADOLF DIESTERWEG.
förra döda likgiltigheten hade efterföljts af entusiasm, lif
och rörelse.
Ett ännu vidsträcktare inflytande utöfvade Diesterweg
genom sin med outtröttlig kraft fortsatta skriftställarevärk-
samhet, dels i "Rhenska Blad", dels i en mängd särskilt
utgifna arbeten, Det intresse han härvid lade i dagen sär-
skilt för de stora frågorna och den frimodighet, hvarmed
han alltid sjöng ut sin hjärtans mening, kunde ej undgå att
allt som oftast inveckla honom i allvarsamma strider. De
märkligaste af dessa rörde sig under 1830-talet om den
sociala frågan, om universiteten samt om växelundervisningen.
Det var, som Diesterweg själf anmärkte, rent humana
bevekelsegrunder, som oemotståndligt drefvo honom att
taga till orda i de sociala spörsmålen. Hans mänsk-
lighetskänsla upprördes af att på alla ställen, dit han kom,
finna arbetarnas, och i synnerhet fabriksarbetarnas, klass i
en ställning, som ej medgaf tillfredsställandet af ens de
enklaste kroppsliga och andliga behof. Han visste väl,
att han icke förmådde lämna någon grundlig lösning af denna
fråga och att hans närmaste uppgift låg på ett annat om-
råde, nämligen det direkt pedagogiska, men han kunde
för sitt samvetes skull icke undandraga sig att fästa upp-
märksamheten på detta samhällskroppens öppna sår, som
då för tiden så ytterst få egnade en tanke åt, och hvars
helande hvarje allvarligt tänkande dock måste betrakta
såsom vår tids mest trängande omsorg.
I denna stämning skref han redan 1833, sedan han
lärt känna den berlinska arbetarebefolkningens tillstånd,
en uppsats med titeln: "Den mänskliga odlingens lifsfråga".
Armodet, säger han här, är icke blott en följd af det
moraliska fördärfvet, det är äfven en orsak därtill. Armodet
är råhetens moder. Det måste därför . utrotas och dess
uppkomst omöjliggöras; ingen hederlig, arbetsam människa
borde få nedsjunka i elände, inga onyttiga lättingar få
nöta bort sin tid med dagdrifverier och = dåligheter.
Väl är fullkomlig likhet en ouppfyllelig dröm, men be-
dröfligt vore det stält med den samhällighetens anda,
hvaraf den första kristna församlingen gifvit oss ett så
efterföljansvärdt exempel, om det i all framtid skulle läm-
nas den otyglade egennyttan hos ett fåtal fritt att, utan
annan inskränkning än den rent formella rätten kan
åstadkomma, bygga upp sin prunkande rikedom på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
