Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. I Berlin 1832—1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 ADOLF DIESTERWEG.
1836 i bokform under titeln: Den mänskliga odlingens lifs-
fråga eller om de lägre samhällsklassernas uppfostran. Första
bidraget till lösningen af vår tids uppgift. Den efterföljdes
omedelbart af Andra bidraget: Skola vi icke lära något af den
3 augusti? Utgående från de nämda dag i hufvudstaden
förefallna oroligheterna efterforskar Diesterweg här de dju-
paste orsakerna till hvad som förefallit. Man betraktar,
säger han, armodet såsom något negativt, rikedomen såsom
något positivt. Ytligt sett är detta riktigt. Men 1i värk-
ligheten är armodet dess värre någonting mycket positivt:
det är lidelsen, osedligheten, lasten, vidskepelsen, nöden,
bekymret, lidandet. Så länge det består, få vi icke trösta
oss med att natzonalrikedomen oupphörligen växer och
växer. Vi äro redan komna så långt, att ingen af oss
längre kan i lugna och ro njuta af sin enskilda lycka, så
länge han ser så mycken olycka bestå vid sidan däraf
och hota honom själf eller hans barn eller hans barnbarn.
Hvar och en, som kan mäta människolifvet. sådant det är
med människolifvet sådant det borde vara och som icke
förlorat all tro på en utveckling, på en ledande försyn
och på kristendomens omgestaltande kraft, måste intaga sin
plats i ledet bland dem, som kämpa för det stora målet:
ett samhälle, som ej längre är baserat på en pöbel. Till-
varon af en sådan är just den djupaste orsaken till vår tids
stora brytningar, och i dess fullständiga utrotande ligger den
mänskliga odlingens frälsning. Den nyare utvecklingen har
upplöst de gamla skråna, brödraskapena och gillena, men
ännu ej ersatt dem med något nytt, medborgaresinne och
samhällsanda hafva därför efterträdts af den flackaste själf-
viskhet. Huru skall man kunna vänta något godt af en
formlös massa? Det första steget till ett bättre är därför en
förnuftvig och tidsenlig organisation. Hvarje medborgare,
från deoa högste ända ned till daglönaren, måste tillhöra
ett litet afslutat helt, ett samhälle, en korporation för sig.
Inom hvarje fack måste uppstå fria föreningar af större
eller mindre utsträckning, och från dessa skall framsteget
utgå. Här skall hvar och en känna sig som del i ett helt,
här skall han finna den rätta sedepolisen, den strängaste
hedersdomstolen, det värksammaste understödet och den
kraftigaste sporren till utbildning och upplysning, här skall
den enskilde uppfostras till samhällsmedlem, pöbel-andan
förvandla sig i allmän-anda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
