Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. De preussiska skolregulativerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARNA TA
ochanss
Fe
RR AE
tr
förrn <a
[G
6
RR RE os
50 ADOLF DIESTERWEG.
och då skulle han hafva bibehållits vid sitt ämbete samt
måste nu återinsättas däri; i hvilket fall som hälst borde
posten utgå. För detta yrkande röstade både Diester-
wegs vänner och hans fiender. Beloppet ströks, och re-
geringen öfverförde Diesterweg på pensionsstaten. Den
pestalozziska pedagogiken var nu, som Hengstenberg trium-
ferande uttryckte sig, afdankad och pensionerad.
Under de följande åren fortgick reaktionen med växande
kraft. År 1850 öfvertogs ecklesiastikportföljen af den
ohöljt frihetsfientlige Karl Otto von Raumer. Såsom kansli-
råd hade hela tiden kvarstått Ferdinand Stiehl, hvilken
under de följande åren blef departementets ledande själ i
alla frågor, som rörde folkskolan och dess lärare.
Nu skulle konungens tal vid seminarieläraremötet
1849 förvärkligas. Alla skolmän, hvilkas grundsatser ej
voro så omedgörliga, att de stälde sig i vägen för deras
timliga framgång, började så småningom afpassa sig efter
förhållandena. Till och med bland Diesterwegs förra me-
ningsfränder gjorde flere helt om. Folkbildningen hade
blifvit alldeles öfverskattad, sade man; människorna hade
i afseende på den varit gripna af en formlig svindel, oer-
hörda kostnader hade blifvit nedlagda på folkskolor och
seminarier, fordringarna på folkskollärarna hade ständigt
stegrats, man hade uppmuntrat deras fortsatta utbildning,
sammanfört dem till massmöten och organiserade för-
eningar, grundat pedagogiska tidningar och tidskrifter
0. 8. v. Genom allt detta hade man skapat en hel ny klass
af människor, hvilka inbillade sig vara bildade, ehuru det
enda de på sina seminarier kunnat förvärfva blott varit
en ihålig halfbildmng utan all fast grund. Folkskolläraren
vore i själfva värket "en urartad bonde, öfverspunnen med
litet ytlig lärdom", ett olyckligt mellanting mellan bonde
och herre, saknande den förres natur och den senares
kultur, men uppfyld af de löjligaste inbillningar om folk-
skolans och dess lärares betydelse. Stode man i valet
mellan dessa bedröfliga, af pestalozzianerna åstadkomna
förhållanden å ena sidan samt å den andra det gawla till-
ståndet, då betjänter, kuskar, soldater och skräddare skötte
barnaundervisningen, så hade man svårt att ej gifva före-
trädet åt det senare. Antingen borde därför seminarierna
alldeles afskaffas eller ock måste de på det grundligaste
omdanas. Den teoretiska undervisningen borde begränsas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
