Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. De preussiska skolregulativerna - 11. Diesterweg som folkombud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 ADOLF DIESTERWEG.
och Göthe m. fl., vara strängt uteslutna. Historieunder-
visningen borde anslutas till vissa fosterländska högtids-
dagar, särskilt sådana, med hvilka minnet af det hohen-
zollernska husets välgärningar mot fäderneslandet var för-
bundet. Uppfostrings- och undervisningsläran borde ej
grundas på naturvetenskapen och själsvetenskapen, utan
hufvudsakligen utgöra en sammanställning af utdrag ur
den heliga skrift; hufvudsyftet för öfrigt vore att göra de
unga männen förtrogna med den faktiskt bestående
evangeliskt-lutherska folkskolan samt med sina plikter såsom
kyrkans och statens tjänare. Öfver hufvud taget skulle
vid undervisningen så väl i folkskolorna som på semina-
rierna det pestalozziska, utvecklande lärosättet undvikas
och det meddelande, föresägande och föreskrifvande i stället
begagnas.
Diesterweg såg i regulativerna en fallständig för-
nekelse af pedagogikens hela dittills varande utveckling,
och han uppträdde därför genast från början såsom deras
oförsonliga bekämpare, dels i "Rhenska blad", dels i sin
från 1851 utgifna nya tidskrift "Pedagogisk årsbok", dels
genom tre 1855 särskilt utgifna skrifter. Den uppfattning,
hvarpå de hvilade, och den undervisning, som de förordade,
fann han lika oförenliga med naturen som med kulturens for-
dringar och kristendomens anda, och han förutsade därför,
att de inom kort skulle få en ärelös begrafning samt
sedan i alla tider blott betraktas såsom en sorglig förvil-
lelse i den tyska folkskolans historia.
11, Diesterweg såsom folkombud.,
År 1857 angreps konung Fredrik Wilhelm IV af en
hjärnsjukdom, som nödgade honom att öfverlämna styrelsen
åt sin broder, prins Wilhelm af Preussen, först i egenskap
af konungens "ställföreträdare", sedan (i nov. 1858) med
full kunglig makt. Den nye regenten var, på grund af,
sitt lugna och rättframma sätt samt sin pitälskan för Tysk-
lands makt och ära mera omtyckt än brodern, och man
hoppades, att han äfven skulle visa sig något mera fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
