- Project Runeberg -  Drottningar i Kungahälla /
20

(1899) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid Storråda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SIGRID STORRÅDA.



Det var en gång en skön vår. Och det var just den våren,
då den svenska drottningen Sigrid Storråda hade stämt
möte i Kungahälla med den norske konungen Olof
Tryggvason för att träffa avtal om deras giftermål.

Det var ganska underligt, att kung Olof ville äga
drottning Sigrid, ty visserligen var hon rik, skön och storsinnad,
men hon var den argaste hedning, medan konung Olof var
kristen och inte tänkte på annat än att bygga kyrkor och
tvinga folket att låta döpa sig. Men kanhända väntade han,
att Herren Gud i höjden skulle omvända henne.

Men än underligare var det, att när Storråda hade kungjort
för kung Olofs sändebud, att hon ville segla till Kungahälla,
så snart havet var isfritt, började våren genast. All kyla och
snö flydde sin kos, just då det eljest brukar vara full vinter.

När Storråda talade om, att hon skulle börja rusta ut sina
skepp, försvann isen från fjärdarna, ängsmarken började
grönska, och fastän det ännu var långt före vårfrudag, kunde
boskapen sändas på bete.

Då drottningen rodde mellan Östgötaskären ut i Östersjön,
sutto gökar och golo på klipporna, fastän det var så tidigt,
att man knappast hade kunnat hoppas att få höra en lärka.

Det blev också stor glädje, där Storråda drog fram. Alla
de jättar, som hade måst flytta från Norge under kung
Olofs regering, därför att de inte tålde ljudet av kyrkklockor,
kommo ut på bergklintarna, när de sågo Storråda segla förbi.
De ryckte upp unga lövträd med roten och vinkade med
dem till drottningen, och då de gingo in i sina stenstugor,
där hustrun satt i bekymmer och längtan, skrattade de och
sade:

— Nu, kvinna, ska du inte vara sorgsen mer. Nu reser
Storråda till kung Olof. Nu får vi snart komma åter till
Norge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dik/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free