Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag gick en annan gång till denna boning,
Der var så mycket sol och ljus, dock — natt,
Förbi det var med kärlek och försoning,
Med brudkrans utaf vallmo modern satt.
Jag, hennes första vän, uti ett sköfladt minne
Stod ensam qvar bland spillrorna der inne.
»Det stod en annan ros i svala lunder,
Jag gick förbi och med min hand den bröt
Och uti en af lifvets skönsta stunder
Jag den så troget vid mitt hjerta knöt;
Men stormen kom och ryckte blomman frän mitt hjerta,
Och verlden tjustes af mitt afskeds smärta.
»Min Ada, enda minnet, som jag eger
Från dessa drömmars aftonfröjd, är du;
Ett fjerran silfverljus, du kring mitt läger
Bland dödens aftonskuggor ler ännu.
En vild pénsé du skall på våra grafvar skjuta
Och minnets tår på tvenne hjertan gjuta!
»Berusad se’n på hafvets andra sida
I Adrias stolta marmorstad jag satt,
Der allt bär mask och endast munkar. skrida
Som svarta spöken i Venedigs natt,
Der folket går och gycklar på sin äras grafvar,
Till börden ädlingar, till namnet slafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
