Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag for på Brentas blanka silfvervågor,
Med qvinnohjertan lekte krig och vann,
Och med min harpa tände opp de lågor,
I hvilka mången svartögd Julia brann;
Ett syndafall jag förde opp i mina sånger,
Med första akten brott och sista ånger.
»Det börjar bli så qvaft i lifvets vimmel,
Och sista stjernan stiger sakta ner
Ifrån min lefnads molnomhöljda himmel
Och hän till andra verldar sig beger.
Allt som en hägring dör uti ett nattligt fjerran:
Jag tror på intet, — jo, jag tror på Herran!
»Farväl då, Albion, hem för mina drömmar,
Min kärleks vagga och dess graf, farväl!
Jag ser ej mera dina berg och strömmar,
Men deras bilder lefva i min själ.
Farväl, du herskarstad, stolt som ’ett kungarike,
I uselhet och glans förutan like!
»Med herskarblick se bort utöfver hafyen,,
Tryck storm och vågor liksom barn i famn!
Och lyster dig,.— flyg ut med stridens glafven,
Och skrif på flaggan blott Victorias, namn!
När hon med dina drakar öfver hafven sväfvar,
Så mången tron i fjerran står och bäfvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
